DNA-insamlingen breddar rovdjurskontaktpersonernas arbete

Johannes, en veteran i rovdjursbranschen, åtog sig för många år sedan uppdraget eftersom han ville lära sig mera om rovdjuren och naturen. Och kunskapstörsten har han i behåll än i denna dag.

– Lusten att lära känna mina hemtrakter motiverar mig, exempelvis hur björnbeståndet ser ut i mitt område, berättar Lehtomäki.

Som infödd Multialabo har Lehtomäki sett hur djurstammarna förändras över tid. Under årens lopp har samtliga fyra stora rovdjur som finns i landet påträffats där och jobb har det funnits mer än nog för honom.

– Jag ser väldigt tydligt hur stammarna förändras eftersom jag har bott här i hela mitt liv. När jag började som rovdjurskontaktperson var lodjuret någonting nytt här i trakten. Senare började björnstammen växa och nådde en topp åren 2013 och 2014. För ungefär sex år sedan dök också järven upp här, berättar Lehtomäki.

Uppdraget omfattar numera också DNA-insamling

I höstas, när insamlingen av varg-DNA blev landsomfattande, blev Lehtomäki ansvarig för insamlingen av DNA i sitt område. DNA-insamlingen ger oss data om vargrevirens gränser, antalet vargar i reviren och ungarna som föds.

Till den insamlingsansvarigas uppgifter hör att ge de frivilliga insamlarna anvisningar och insamlingsmaterial och att ta emot proverna från sitt område och vidarebefordra dem.

Det finns inget etablerat vargrevir i Lehtomäkis verksamhetsområde, men på den senaste tiden har det gjorts observationer av ett vargpar. Under årens lopp har också enstaka vargar strövat genom området.

Uppgiften är så ny att Lehtomäki ännu inte har plockat vargavföring själv för DNA-analys.

Väderleken har en avgörande inverkan på hur insamlingen lyckas och observationerna måste rapporteras i tid. Lehtomäki har lockat jaktföreningarna på orten att delta i insamlingen av prover, men nätverket som ska byggas upp står fortfarande på ruta ett.

– Den som ansvarar för insamlingen ska ha ett nätverk och intresserade insamlare för att få fart på verksamheten, funderar Lehtomäki.

Som Lehtomäki ser det är det viktigt att viltförvaltningen och viltforskningen öppet och begripligt berättar om vad forskningen gör och åstadkommer. Samtidigt visar det att de frivilligas arbete är värdefullt.

– Det är viktigt att de frivilliga känner att de är inkluderade på allvar och får ansvar. Det handlar om psykologi. När jägarna får ansvar så uppstår det också ett ansvarstagande, funderar Lehtomäki.

Rovdjurskontaktpersonerna skapar basen för insamlingen

Finlands viltcentral bistår Naturresursinstitutet i arbetet med att skapa ett insamlingsnätverk för DNA. Varje insamlingsområde behöver minst en insamlingsansvarig och fem till tio insamlare.

Det krävdes inga omfattande studier av Lehtomäki för uppgiften som ansvarig för DNA-insamlingen. Det räcker med att vara anträffbar och ha en frys för proverna. Uppgiften som rovdjurskontaktperson innebär att man fortlöpande lär sig.

– Det här lär man sig bara i praktiken. Man blir aldrig färdig utan det behövs massor med upprepningar, fortsätter Lehtomäki.

I likhet med Lehtomäki är de insamlingsansvariga ofta även rovdjurskontaktpersoner. Förutom kunnandet som krävs har de även ett fungerande nätverksområde, vilket underlättar rekryteringen av insamlare.

– Rovdjurskontaktpersonerna är avgörande för hur insamlingen av DNA-prover lyckas. Insamlingen riktas utifrån observationerna som skrivs in i Tassen och kontaktpersonernas expertis behövs när insamlingen organiseras, berättar Olli Kursula, jaktchef på Mellersta Finland.

Kursula svarar för organiserandet av frivilligarbetet för insamling av viltinformation på Finlands viltcentral och insamlingen av varg-DNA utgör en viktig del av arbetet.

– I framtiden kommer sannolikt insamlingen av DNA-prover att utgöra en normal del av rovdjurskontaktpersonernas verksamhet, förutspår Kursula.

Vem som helst som är intresserad av naturen kan bli insamlare bara han eller hon har erfarenhet av vargspår och vargavföring. Insamlingen av DNA-prover pågår från början av november till slutet av februari.