Det går utför för skogshönsen
Resultatet av triangelinventeringarna

Skogshönsen räknades under perioden 27 juli till 11 augusti. Enligt resultaten har samtliga skogshöns vänt nedåt efter flera goda år. På några få undantag när ligger tätheterna nu för samtliga arter och i alla regioner nära medelvärdet eller under det. På sina håll rejält under. Lappland utgör här ett undantag. Där har stammarna minskat, men för orren och tjädern är tätheterna fortsättningsvis höga.

Naturliga variationer

För skogshönsen är det typiskt med avsevärda regionala variationer. I regionerna där vi nu skådar de häftigaste nedgångarna har vi under de senaste åren sett tillväxt och väldigt starka stammar. Orrstammen följer i flera regioner regelbundna cykler om sex till sju år. Årets förändring följer rätt väl den här rytmen eftersom föregående vågdal inföll 2017 i många regioner.

För skogshönsen lyckas häckningen bäst om försommaren är varm. Ungarna behöver insektföda och när vädret är varmt finns det gott om sådan. Från maj till juli var vädret varmare än normalt med många heta dagar i stora delar av landet. Regnandet varierade rätt mycket mellan regionerna. Både blåbärs- och lingonskörden blev goda, vilket betyder föda för skogshönsungarna under sensommaren. Beträffande vädret och bärskörden borde det alltså inte ha funnits några värre bekymmer för hönsfåglarnas häckning.

Sorkarnas cykliska upp- och nedgångar påverkar också skogshönsens häckning; när det är ont om sorkar övergår flera landrovdjur till att jaga markhäckande fåglar i stället. I år har det varit knappt om sorkar i flera regioner, vilket sannolikt har inverkat negativt på häckningen. Likaså har fjolårets svaga produktion av ungar medverkat till att det nu går utför för hönsen.

Hönsfåglarna har blivit färre sedan fjolåret

Tjädern, orren, järpen och ripan har vänt till en klar nedgång. I synnerhet i Norra Karelen, Norra Savolax, Kajanaland och Norra Österbotten har nedgången varit väldigt brant. Stammarna, som i fjol var starka, har blivit svaga eller högst lika täta som medelvärdet på orten.

Även i Lappland har stammarna minskat sedan fjolåret. För tjädern är nedgången aningen flackare än för de övriga hönsen. Resultatet visar sig i både den totala mängden och den vuxna stammen.

I de övriga regionerna ligger stammarnas tätheter ungefär på fjolårsnivå eller befinner sig aningen på uppgång. I stora delar av södra Finland har orr- och tjäderstammarna ökat en aning. För järpens del har den totala stammen i landet och den vuxna stammen minskat sedan fjolåret efter flera rätt goda år. På regional nivå har järpen ökat enbart i Norra Tavastland och Nyland, där arten bara noterades i tio trianglar. Osäkerheten är därför mycket stor. I västra Lappland har järparna blivit fler, även om arten i landskapet som helhet minskar.

I de flesta regioner har hönsfåglarnas häckning varit medelmåttig eller svag. För tjädern och orren ligger kullstorleken, andelen ungar och andelen hönor med kull nära medelvärdena för respektive ort.

För ripans del var andelen hönor med kull rekordlåg och kullarna var mindre än normalt. Under inventeringsperioden har de här båda mätarna på häckningsframgången krympt i jämnt takt för ripan. Längre söderut är ripan såpass sällsynt att vi inte kan följa stammen med vilttrianglarna eftersom observationerna blir alltför få. I de sydliga regioner där arten fortfarande förekommer, som i Österbotten, Mellersta Finland och Norra Karelen, har tätheterna varit väldigt låga ända sedan 2010. Det är tänkbart att arten inom kort kommer att försvinna från några av de här regionerna, exempelvis för att klimatförändringen gör livet svårare för järparna.