Älgen som vilt

Älgens diet varierar med årstiderna
Från sommarens salladsbuffé till vinterns talldiet

Närkontakt med älgens matvanor får vi oftast när den betar i tallplanteringar på vintern. Men under barmarkstiden äter skogens konung väldigt varierat och kan till och med vara kräsen beträffande vad den helst letar efter och äter.

Text Markus Melin, Juho Matala  Bilder Asko Hämäläinen och Markus Melin

Publicerad9.11.2023

När vintern upphör och våren framskrider vandrar älgarna till sina sommarbeten. Även älgar som inte gör några egentliga vandringar rör sig inom sitt betesområde eftersom vinterns tallplanteringar inte längre utgör det bästa betet. På sommaren utgör tillgången på föda inte någon begränsning utan det är kvaliteten som avgör; det finns så mycket att äta att älgen kan satsa på kvaliteten.

De grundligaste undersökningarna av älgens sommartida matvanor har gjorts i Norge och Sverige. Forskarna noterade att hela 31 olika växter stod på älgarnas meny. Nio av dem bildade kärnan i dieten medan de övriga växternas andel under sommarens frossande uppskattades till under en procent.

Till de mest omtyckta trädslagen hörde sälg, de olika videarterna, rönn, björk och asp. Älgen äter tall också på sommaren, men i motsats till vintern så utgör tallen inte någon stapelföda på sommaren. Bland trädslagen hade björken den största åtgången från maj till oktober, men var på sommaren inte särskilt omtyckt. Om det fanns att välja mellan så åt älgen hellre olika videarter, asp och rönn.

Allt emellanåt noterade forskarna att älgen också åt gran, och i sällsynta fall även en, brakved, klibbal och gråal.

Unga växter smakar delikat

Menyn nådde sitt maximum i juli och då kunde forskarna inte urskilja någon särskild dominerande favorit bland växterna eller träden. Vid valet av födoväxter syntes också den fenologiska aspekten under sommaren när växterna utvecklas; unga växter smakar gott medan äldre växter kan utveckla ett vaxskikt på bladen och bilda ämnen som avskräcker från betning. Då är det dags att växla till någon annan födoväxt – inte heller älgarna vill ha bekymmer med matsmältningen!

Under växtperioden är ungbjörk med löv och alltihop en definitiv hitt på salladsbordet.

Kalvarna och hornen kräver energi

Tack vare det stora utbudet av födoväxter på sommaren blir också älgens utnyttjande av livsmiljön väldigt varierande. På de frodigaste platserna där det finns gott om födoväxter vet vi att älgen rör sig mera och letar efter den bästa kvaliteten. I kargare marker strövar älgen däremot mindre på sommaren eftersom det på sådana platser sällan lönar sig att ströva och leta efter bättre föda. Det vore snarare att slösa med energin. Energianskaffningen är mycket riktigt orsaken till att älgen sommartid satsar på kvalitet. För älgkorna handlar födovalet i hög grad om behovet av mjölk för kalvarna som föds i maj; kon behöver mängder av kvalitetsföda för att klara av den växande kalvens mjölkbehov. Men kalven börjar så småningom vänja sig vid växtföda. Tjurarna har igen bråttom med att utveckla hornen för höstens brunst och det kräver massor med energi

Från vattenväxter till ris, från bär till svamp

Älgarna äter gärna inte bara träd utan också andra växter, främst bland annat blåbär, mjölkört, hallon, kruståtel, odon och lingon. Även vattenväxter som gul näckros, sjöfräken och vattenklöver kan gästspela på menyn. Vi känner till att älgarna kan simma också långa sträckor, men vi kan också påträffa älgar betande i strandbuskage där videsnår och vattenväxter smakar.

Forskarna noterade att blåbäret utgör den klart viktigaste födoväxten vid sidan av träden medan exempelvis kruståtel betas enbart på våren innan den blir grov.

Blåbäret har inte utan orsak utnämnts till en nyckelart i våra skogar. Under växtperioden är blåbäret populärt bland insekter, hönsfåglar och älgar.

På hösten smalnar utbudet

När sommarsäsongen är över och salladsbuffén stänger så smalnar menyn och förändras. Vid valet av livsmiljö prioriterar älgarna nu platserna med den bästa höstdieten. På hösten äter älgen fortsättningsvis de ovannämnda risväxterna, nu med ljung som ett nytillskott.

Vid den här tiden brukar utbudet av födoväxter krympa rejält och björk och blåbär blir dominerande på menyn. Apropå älgens kvalitetsmedvetenhet kan vi här nämna en detalj om björkbetandet; på sommaren äter älgen helst de översta grenarna och topparna, men på våren och hösten betar den grenarna på sidorna.

Bakom det här valet ligger antagligen att älgen undvikar tanninföreningarna som skyddar bladen mot betning.

Älgarna hade kompletterat vinterdieten i barrträdslandskapet genom att skrapa aspar.

Ensidig diet på vintern

När risväxterna blir täckta av snö är det dags att flytta till vinterbetet. På vintern gäller det att spara energi. Även älgens matsmältning anpassar sig och går ner på sparlåga.

Vinterbetet bör därför bjuda på tillräckligt mycket och tillräckligt näringsrik föda som kräver en så liten energiåtgång som möjligt. I våra skogar betyder det här talldominerade unga och äldre planteringar. På vintern äter älgen kvantitativt sett mest tall; både kvistar och toppar med barr och allt. Det här beror på att utbudet av föda består mest av tall och tallen är det lättaste sättet att få i sig grön biomassa. Tunna kvistar och knoppar på lövträd utgör därför ett välkommet komplement.

Det här betyder att om det i planteringen finns björk och andra lövträd så gör de planteringen attraktivare som bete och älgen äter dem gärna. Men inslaget av lövträd brukar vara så litet i planteringar att de snarare kompletterar den vintertida talldieten än ersätter den. Älgen kan också sträcka på sig och bryta plantor som har vuxit sig stora för att smaska i sig toppen. Ofta kompletterar älgen födan genom att skrapa på träd som asp för att komma åt floemet, skiktet innanför barken.

Med tanke på att älgen (beroende på kroppsstorleken) på vintern behöver 5 till 15 kg torrvikt växtföda per dygn så betyder det en rejäl trave tallgrenar. Dieten och växtutbudet på sommaren och vintern är varandras motsatser, så vandringen mellan sommar- och vinterbetet går från den ena ytterligheten till den andra.

Om vi komprimerar vårt vetenskapliga vetande om favoritväxterna under olika årstider så gäller följande; på vintern placerar sig tallen på första plats tack vare tillgången, och från våren till hösten kniper björken och de övriga lövträden tätplaceringen, med blåbäret på hösten. I juli flödar markerna av lämpliga födoväxter och det kulinariska når sin kulmen. Ingen enskild växt tar då klart ledningen som den populäraste.

Under större delen av året, därtill nödd och tvungen, får den tillgängliga kvantiteten föda ersätta kvaliteten som urvalskriterium. Men på sommaren när naturen står som grönast och grannast får också älgen njuta av ett överflöd på kvalitetsföda!