SRVA

Jägarna hjälper polisen

Storviltsassistansen SRVA är en organisation som upprätthålls av jaktvårdsföreningarna och förmedlar handräckning till polisen vid storviltskonflikter. Till de vanligaste SRVA-uppdragen hör eftersök på hjortdjur, stora rovdjur och vildsvin vid olyckor i trafiken och avskräckning av stora rovdjur i tätorter.

textOlli KangasBilder Olli Kangas
Publicerad20.1.2020

Ett SRVA-uppdrag börjar med en order från polisen. Uppdraget förmedlas genom det landsomfattande larmtelefonsystemet till jaktvårdsföreningens SRVA-kontaktperson. Ofta är bilföraren som har krockat med ett djur så skärrad att han inte förmår berätta var olyckan har ägt rum.

– Det är förståeligt att det blir kaos i den mänskliga hjärnan. Bilföraren kan till exempel peka ut totalt fel riktning vartåt djuret har tagit vägen efter smällen, förklarar Tapani Tapper, aktiv jägare och SRVA-frivillig i Nurmijärvi norr om Helsingfors.

Tapper har varit aktiv SRVA-medlem i många år. På det här uppdraget fick han med sig hundföraren Petri Tuulensuu med sin eftersöksrutinerade tax.

Tapani Tapper har planerat och byggt en behändig hjortställning som är enkel att fästa på dragkroken.

Till platsen anländer också Ilkka Kauppinen från Nurmijärvi som krockade med hjorten.

– Plötsligt var hjorten rakt framför mig på fem meters håll och jag hann inte ens reagera, berättar en rejält uppskakad Kauppinen. När olyckan inträffade var han på väg för att hämta sin flickvän.

Lyckligtvis anlände olycksbilens förare och kunde bekräfta att platsen var den rätta. I skogsbrynet fick hunden upp spåret.

Trots att hjorten löpte vidare så fick saaben väldigt dyra skador. Kauppinen berättar att han såg hjorten ”släpa sig” från vägen och in i skogen. SRVA-teamet finkammade vägrenen, men hittade ändå inga blodspår eller ens päls. Hunden fick upp spåret först inne i skogen.

Genom SRVA uträttar jägarna ett oerhört värdefullt talkojobb för vårt gemensamma bästa. Att reda upp alla viltolyckor som ett tjänstemannajobb på nätter och helger skulle kosta ofantliga summor.

Att spåra upp ett djur efter en viltolycka och avliva det är inte jakt utan handräckning. Ofta behövs det också jägarkunnande. På det viset kan eftersöksjägarna försäkra sig om att djuret återhämtar sig och kan fortsätta färden. Som det gick den här gången.

Både hunden och karlarna kan vara nöjda – eftersöket lyckades. De kunde med säkerhet fastställa att djuret hade fortsatt färden i såpass oskatt skick att eftersöket kunde avslutas.

På videon (på finska) ser man tydligt att det inte är riskfritt att jobba i mörker vid en landsväg. De som kör förbi olycksplatsen är alldeles för nyfikna, vilket också skapar risker. SRVA-personalen är lyckligtvis välutbildad och välutrustad för att kunna jobba riskfritt.