Om hönsfåglar, slagjärn och älgskador
Sommarvädret lovade gott för bärskörden och hönsfåglarnas häckning. Resultatet av triangelinventeringarna visade att hönsfåglarnas häckning lyckades hyfsat, även om de regionala skillnaden är väldigt stora även i år. Hur som helst så får vi för tredje året i rad njuta av ett gott hönsår.
Förhoppningsvis kommer antalet räknade trianglar att nå upp till samma nivå som de senaste åren så vi på regionnivå kan rikta jakttiderna för hönsfåglarna enligt det hållbara nyttjandets princip. Metoden är juvelen i kronan på samarbetet mellan jägarna, viltförvaltningen och viltforskningen här i landet och röner uppskattning även utomlands. Triangelinventerarna är därmed förtjänta av vårt särskilda tack!
Beträffande jakten på de små rovdjuren med slagjärn har det uppstått ett krav på förändring eftersom allt för många björnar har fastnat med tassen i fällan. Utkastet till förordning var tidigare i somras ute på remiss, men ikraftträdandet lär dröja till årsskiftet, minst. Främst handlar det om storleken på ingångshålet i lådan. Hålet ska effektivt hindra andra djur än det avsedda att nå slagjärnet, men samtidigt ska fällan ändå fungera effektivt. Även tillverkarna behöver en övergångsperiod för eventuella ändringar i paragraferna.
I en forskningsrapport publicerad av de svenska miljöskyddsmyndigheterna finns intressanta observationer av relationerna mellan älgstammen och viltskadorna på skog. Enligt rapporten går det inte att minska på skogsskadorna enbart genom att reglera älgstammen utan viltet och förrådet av föda ska skötas parallellt. Enligt rapporten är ändringarna i älgtäthet inte fast knutna till nivån på skadorna, inte med nuvarande mätningsmetoder. Det kan alltså förekomma mera skador än förut på en plats oavsett om älgarna blir färre eller fler. Rapporten ger oss en hel del tänkvärt bränsle för älgdebatten i vårt land!
