Ljus i Brysseländan av tunneln

Kolumn
Janne Pitkänen, Specialsakkunnig, Jord- och skogsbruksministeriet, Naturresursavdelningen, Enheten för vilt och fiske
Publicerad8.3.2024

I Bryssel briserade i december den kanske bästa nyheten på 25 år när EU-kommissionen offentliggjorde sitt förslag om att mildra vargskyddet i Bernavtalet. Förslaget utgör det viktiga första steget eftersom EU inte kan införa ändringar i naturdirektivets bilagor innan ändringen är godkänd.

Det här är en betydande principiell förändring i EU:s naturskyddspolitik. Under åren har EU flera gånger dragit Finland inför EU-domstolen för att ha beviljat vargdispenser alltför generöst. År för år har både EU-domstolens beslut och vår högsta förvaltningsdomstols beslut minskat på vårt nationella manöverutrymme. Nu verkar kommissionen äntligen ha insett det problematiska med EU:s stränga lagstiftning.

Jord- och skogsbruksministeriet tog upp kommissionens förslag till behandling på EU:s jordbruks- och fiskeråds möte. Finland ville med sitt ställningstagande stöda kommissionens initiativ till en ändring i skyddsklassificeringen i Bernavtalet och stöda motsvarande ändringar i bilagorna till naturdirektivet.

Det finländska förslaget stöddes av jordbruksministrarna från Bulgarien, Spanien, Italien, Österrike, Kroatien, Grekland, Lettland, Litauen, Frankrike, Rumänien, Sverige, Slovakien, Slovenien, Danmark, Tjeckien och Ungern. Tyskland var det enda landet som inte stödde initiativet. Ordföranden konstaterade att medlemsstaterna stödde Finlands initiativ så gott som enhälligt. Det slutliga beslutet fattas av miljörådet.

Förändringsförslaget för skyddsklassificeringen motiveras med att vargstammen utvecklas positivt. Finland önskar också lyfta de övriga stora rovdjuren som det finns mycket av till samma nivå som vargen. Under våra år som EU-land har björn- och lodjursstammen i vårt land mångdubblats och har i åratal legat på en gynnsam skyddsnivå.

Nu när kontinentalplattorna i Bryssel har börjat röra på sig är det viktigt att vi inte slutar följa med de stora rovdjuren. Uppskattningarna av stammarnas storlek och struktur måste fortsättningsvis vara tillförlitliga. Rovdjurskontaktpersonerna bör fortsätta med att bokföra observationer med största möjliga täckningsgrad och delta i insamlingen av prover.