Finsk finansiering räddade taigasädgåsen

Kolumn
Arja Karjula
Publicerad16.7.2020

År 2014 förbjöds jakten på sädgås i hela landet. Jakten på åkrar söder om Uleåborg som efter hand hade vuxit sig för effektiv och jakten på häckningsmyrar med spannmål som lockbete där avskjutningen hade blivit orimligt stor höll på att bli ödesdiger för gässen.

Bakom förbudet låg också det att AEWA (avtalet om bevarande av flyttande sjöfåglar i Afrika och Eurasien) stramade åt skyddsklassificeringen för sädgåsen. Finlands viltcentral åtog sig därför att leda beredningen av en internationell förvaltningsplan.

I år färdigställdes en populationsmodell som visar att den finska fredningen räddade taigasädgåsen. Före fredningen stod de finska jägarna för så mycket som hälften av den totala avskjutningen utmed flyttvägen – lika mycket som de svenska, danska och ryska jägarna tillsammans. Den totala beskattningen låg så högt som på 20 och 25 procent, vilket såvitt känt ingen gåsart klarar av.

Efter den finska fredningen föll beskattningen till cirka fem procent och stammen vände uppåt. Även i Danmark blev jakten i praktiken totalförbjuden. I Sverige har det framförts förslag om begränsningar av jakten. Förvaltningsplanen och populationsmodellen finansierades huvudsakligen med jaktvårdsavgifter. Även Naturresursinstitutet deltog i arbetet med populationsmodellen och bidrog till finansieringen.

Vi kan vara stolta över att det var finsk fredning och finansiering som räddade taigasädgåsen! Finlands viltcentrals projektarbete förtjänar ett stort tack.

Stammen uppskattas nu ligga på den målsatta nivån 75 000 gäss. Men andelen gäss som häckar i vårt land ligger än så länge dold i morgondimman över ruggningsmyrarna. Därför kan jakten i vårt land bara tillåtas i strängt begränsad omfattning. Någon återvändo till den storskaliga jakten vid åkrar och utfodringen med spannmål finns inte.