De små rovdjuren: En jakttävling som rörde upp känslor

Tävlingen i Suomussalmi där det gällde att fälla små rovdjur orsakade ett himla hallå i de sociala medierna och både arrangörerna och de deltagande jägarna blev påhoppade. 

De häftigaste skribenterna tycktes helt ha glömt bort att den effektiva jakten på i synnerhet mårdhund och mink hör till det bästa vi kan göra för naturen. De främmande rovdjuren utgör ett allvarligt hot mot mångfalden i vår natur och vi ska därför göra vårt bästa för att minimera dem. För att effektivera jakten har hela två ministerier bidragit till att finansiera projekten Helmi och Sotka, och det funderas oavbrutet på nya metoder och kampanjer. Tävlingarna ingår utan tvekan i verktygslådan.

Vi ska hålla den etiska aspekten i minnet vid all jakt, vilket betyder att vi avlivar djuren så snabbt och smärtfritt som möjligt. Jägarna som deltog i tävlingen hör utan tvivel till eliten i vår kår och för dem ingår respekten för bytet i själva fundamentet för jakten. Men borde tävlingarna i fortsättningen hellre ordnas i områden med täta mink- och mårdhundspopulationer för att maximera den naturvårdande effekten?

Tävlingarna ger jägarna tillfällen att nätverka och fungerar som utmärkta möjligheter att lära sig mera. Trots det bör vi ta oss en funderare på om evenemanget ska marknadsföras som en tävling eftersom det rör upp så mycket känslor. 

Det får mig att tänka på ett annat fenomen som verkar ha blivit något av en följetong. 

Varje höst publicerar medierna artiklar där man berättar om hur en väldigt ung jägare fällde en älg. Även om vi behöver fler unga jägare i vår skara så kan vi väl låta barnen växa som jägare i fred? Storviltet hinner man med senare i livet också, när jägarfärdigheterna har hunnit mogna och sätta sig.