Årtiondets hönsfågelhöst

Sommarens inventering av vilttrianglarna visar att hönsfågelstammarna på många orter har ökat så mycket att de nästan når toppåren för tio år sedan, vilket öppnar för en längre jaktsäsong. Åter en gång har de frivilliga inventerarna gjort sig förtjänsta av ett stort tack!

Vårt system med en jaktreglering som bygger på färska och kompletta inventeringsdata är en sällsynthet ute i Europa och kan lugnt lyftas fram som ett gott exempel. Det här har flera inhemska naturskyddsorganisationer insett och internationellt har bland annat avtalet om bevarande av de flyttande sjöfåglarna i Afrika och Eurasien presenterat det som föredömlig reglering av jakten.

Men övergången till att använda färsk information gick varken lätt eller fort.

För ungefär femton år sedan hade vi dessutom bekymmer för att nätverket av trianglar glesnade. Generationen som åren 1987 till 89 hade inlett inventeringarna hade efter 20 år börjat tröttna. Inventeringsresultaten antecknades på pappersblanketter och postades. Hanteringen och behandlingen tog tid. Dåvarande Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet VFFI inledde den elektroniska hanteringen av resultaten och vid inventeringen av riporna i Övre Lappland tog man i bruk en linjetaxering med hönshundsassistans.

Vid förnyelsen av viltförvaltningen (2011) överfördes befogenheterna att begränsa jakttiderna till jord- och skogsbruksministeriet medan Finlands viltcentrals team för hållbar jakt fick i uppgift att bereda förslaget till jakttider. Eftersom besluten om dem tidigare hade fattats i de femton jaktvårdsdistrikten så hade det funnits skillnader i praxis. Arbetet med att förenhetliga praxis underlättades av datormodellen som utvecklades av viltcentralen och Östra Finlands universitet. Med den går det att granska fågelstammens utveckling i rutor om 50×50 och 25×25 kilometer i hela landet.

Det gällde att lära sig nya system och hitta nya intresserade inventerare. Jaktföreningarna behövde ny motivation. Och lyckligtvis gick sådan att uppbringa.

Den bästa motivationen för det här enorma talkojobbet visade sig som förväntat vara att informationen omedelbart kunde omsättas i praktiken. På det viset bevarar vi livskraften hos viltstammarna, även till glädje för kommande släktled.