Allt annat än lagar och licenser

Kolumn
Janne Pitkänen, Specialsakkunnig, Jord- och skogsbruksministeriet
Publicerad20.1.2020

När hösten övergick i vinter fylldes de sociala medierna med bilder av ett nytt slag; frostiga och snöiga stämningar på vintrig fågeljakt. Att ta sig fram i djup snö efter ett vilt är krävande och svettigt, och bjuder på massor av motion och välbefinnande för jägaren. Förhoppningsvis skapar bilderna också uppskattning i vidare kretsar för jakten.

Till viltkoncernens strategiska mål hör att skapa samhällelig erkänsla för vilthushållningens många välfärdseffekter och höja jaktens anseende i vidare kretsar. Det här går inte att åstadkomma med lagar och licenser. Det finns en beställning på bilderna och stämningarna.

Det har gått decennier sedan vi senast kunde jaga skogshöns så här långt in på vintern.

En gång i tiden drogs riktlinjerna för förvaltningsplanen för skogshönsen upp så, att jakttiderna ska göras flexibla genom att tillåta en period med jakt i områden med tätare stammar också på vintern för att kunna utnyttja de jaktmöjligheter som öppnar sig när stammarna ökar hastigt.

Men hur gick det till när det här blev verklighet?

Jaktvårdsföreningarna och jaktföreningarna har uppmuntrat sina medlemmar att inventera ännu fler vilttrianglar. Det går ju absolut inte att kommendera ut folk på något svettigt inventeringstalko!

Naturresursinstitutet snabbade upp informationsgången till beslutsfattandet genom att skapa systemet riistakolmiot.fi för inlämning av triangelresultat.

Med medel ur de insamlade jaktvårdsavgifterna finansierade ministeriet ett antal projekt för att utveckla Finlands viltcentrals informationssystem. Med deras hjälp kan viltcentralens doktorer och viltbiologer uppskatta med ännu större noggrannhet än förut hur viltstammar utvecklas och fastställa jakttider för olika regioner.

Jägarna returnerade frivilligt avskjutningsenkäten till Naturresursinstitutet. Med den här informationen kan vi förvissa oss om att det finns tillräckligt med vilt i skogarna att jaga också för kommande generationer. Men även detta bygger på att jägarna tar ansvar och ställer upp frivilligt.

Viltpolitiken är ofta allt annat än lagar och licenser!