Härskaps- och naturundervisning som ett mångsidigt ämne – från svärmor till rabies
När eleverna i Arppeskolan besökte jaktföreningen Piimäjärven Eräs jaktstuga så övade de inte bara på jakt- och naturämnen utan också på matematik, högläsning och släktforskning.
”Säg det bara, ni behöver inte räcka upp handen”, uppmanade läraren Marjo Niskanen sina elever.
På gårdsplanen utanför jaktföreningens jaktstuga pågår en diskussion om ordet ”Arppe”. Har eleverna hört det någon annanstans än i namnet på skolan och beaglen som står bredvid och flåsar.
Som svar på frågan får eleverna en presentation av industrimannen Nils Ludwig Arppe som verkade i Kitee-trakten på 1800-talet. Bland annat byggde han det första ångfartyget i Finland, år 1833.
– När vi gör utfärder öppnar miljön ofta intressanta infallsvinklar för att lära sig om andra saker och fenomen än jakten och naturen, berättar Niskanen.
Den ämnesöverskridande undervisningen fortsätter under hela besöket. Vid en av kontrollerna gäller det att läsa högt, vid en annan kontroll blir det huvudräkning och vid en tredje får eleverna klura på vem en svärmor kan vara.
Plus i boken för den här skoldagen!
De elva eleverna i Arppeskolans grupp med jakt och natur som tillvalsämne har en dubbeltimme på sig att gå banan med åtta kontroller som Niskanen och Piimäjärven Erä har satt ihop.
Lektionen pågår mitt i skoldagen och arrangörerna har reserverat en dryg halvtimme för transporterna. Det lämnar en dryg timme effektiv lektionstid.
– Allt som kan göras utanför skolområdet räknas som ett plus, säger Miro Sallinen om programmet.
Jenny Hirvonen har inte heller någonting att klaga på.
– Det känns trevligt att komma hit, säger hon.
En tredjedel av eleverna i gruppen kommer från ett hem där föräldrarna eller föräldrarnas föräldrar jagar. Jenny Hirvonen hade förkunskaper hemifrån i ämnet, vilket beredde vägen till jakt- och naturgruppen.
– Pappa jagar och vi har jakthundar. Jag har redan många gånger frågat honom om jag får följa med på harjakt.
Rabieskontrollen tar priset
När eleverna har kryssat i sina svar på flervalsuppgifterna får de gå banan en gång till. Den här gången går de tillsammans och fördjupar sig i frågorna och svaren.
– Känn på den här, visst är den överraskande tung, säger Niskanen vid första kontrollen och räcker fram älgfällhornet som har legat på marken.
– Tänk er att bära två sådana här på huvudet i nästan ett helt år! Sedan faller de av och nya, ännu större horn växer ut.
Priset för intressantaste kontroll går till uppgiften där det finns bilder av vaccinbeten mot rabies och ett markerat område på kartan, utmed östgränsen.
– Vilka små rovdjur var det nu igen? inleder Niskanen sin information om ämnet.
Gruppen får en koncentrerad dos information om hur betena sprids från flygplan, och kan falla nära bebodda hus, och att folk ska låta dem ligga där de ligger.
Marjo Niskanen visar sina handskar av bäverskinn och berättar att de är varma och sköna när hon är rastvakt på vintern. Den här kontrollen handlar om hur skinnet är behandlat innan det åkte vidare till en sömmerska på orten.
Skolelever blir medlemmar i jaktföreningen
Läraren Marjo Niskanen är ordförande för Mellersta Karelens jv-förening och känner både jakten och jaktföreningarna på orten.
Det här skapar ovanligt goda förutsättningar för att undervisa barnen om jakten och naturen, men hon understryker att verksamheten också fungerar utan någon jaktaktiv lärare.
– Jaktföreningarna har jaktstugor, kåtor och vindskydd, där det går alldeles utmärkt att presentera jakten. Jägarna är experter på sin bransch och besitter kunskaperna, kunnandet och jakthistorierna för att presentera ämnet. Det enda som krävs är mod att ställa upp.
Esa Hannonen och Osmo Niskanen på Piimäjärven Erä är väldigt nöjda med skolgruppens besök.
– Marjos plan är att med eleverna besöka flera jaktföreningar som har jaktstuga. Vi ställer gärna upp om någon kontaktar oss och frågar, svarar viceordförande Niskanen.
Föreningen har drygt 140 medlemmar och har under de senaste åren fått goda nyheter på ungdomskanten.
– Under många år var det så, att vi inte fick in några ungdomar som medlemmar, men under de senaste tre åren har också skolelever börjat visa intresse för medlemskap.
Skolbesök av det här slaget är väldiga positiva för oss, poängterar ordförande Hannonen.
Ungdomsarbetet i tre punkter
Följ de här tre stegen när du berättar om jakten för barn och ungdomar.
1. Vem räcker upp handen?
Börja med en kartläggning; vilka föreningsmedlemmar är lämpliga för att presentera viltvården och jakten? Vilka har möjligheter att jobba med barn och ungdomar?
Tidigare erfarenhet av att leda barn är en merit men inget krav. Det viktigaste är att personen har tiden och viljan att jobba med barn.
2. Ring skolan
För ungdomsarbetet hittar man vanligen en samarbetspartner i skolvärlden. En vanlig samarbetsmodell går till så, att jv-föreningen först kontaktar skolan. Därefter gör jägarna ett skolbesök och håller en eller två lektioner, eller arrangerar en aktiv temadag utomhus.
Om det finns många frivilliga kan man starta en jaktbetonad naturklubb för barn och ungdomar; på skoltid eller efter skolan.
Samarbetet utgår från skolans önskemål och resurser. När jägarna känner till vad skolan vill ha kan de anpassa sina resurser så att tillgång och efterfrågan möts.
3. Lämna det vetenskapliga hemma
I synnerhet med yngre barn är det klokt att vara praktisk och bjuda på upplevelser.
Ju längre bort från raketforskningen, desto bättre. Receptet för att lyckas stavas även här att läraren och jägarna kläcker idéer tillsammans.
Ett skolbesök kan alltså bestå av en lektion i klassen som handlar om viltet. Men om vi i stället håller lektionen ute i naturen så skapar vi variation i skolvardagen.
Ofta är det djuren som intresserar barnen mest. På lektionen kan man berätta om hur det står till med djuren i hemtrakten. Varför inte ta med uppstoppade djur och /eller andra jaktminnen?
De här tipsen fick vi av Jouni Tolvanen som är viltplanerare och kontaktperson för ungdomsverksamheten på Finlands viltcentral. Jv-föreningarna kan beställa material för skolbesök från viltcentralen, som postkort med jaktmotiv, reflexer och pennor.
