En jägare som vaktar på marknivå ska veta åt vilket håll vinden för lukterna. Talkflaskan visar vartåt det blåser och vart lukterna tar vägen.

Vinden – jägarens vän eller fiende?

Har du lagt märke till hur hjortar och rådjur ena dagen dyker upp i ena ändan av en åker för att nästa dag dyka upp i andra ändan? Eller ett ett vilt som tycks ha upptäckt någonting misstänkt och börjar cirkla runt jägaren? Det här och mycket mer beror på vinden.

Text och bilder Antti Saarenmaa

Publicerad8.3.2024

Försiktigheten är det jagade djurets livförsäkring. Djuret observerar fortlöpande sin omgivning och flyr om den upptäcker någonting hotfullt. Synen och hörseln är de viktigaste sinnena, men i synnerhet hos våra klövdjur är luktsinnet den skarpaste observatören.

Enligt mina rent praktiska observationer är vindriktningen ofta avgörande för djurens val av bete. Hjortar och rådjur kommer gärna till betet uppifrån vinden.

Ofta sätter sig jägaren på pass vid åkerkanten under vinden bara för att upptäcka att hjortarna uppenbarar sig alldeles för långt borta, från motvindshållet. Av allt att döma söker bytesdjuren sitt bete på en plats där de kan känna doften av hot i motvindsriktningen medan de med synen och hörseln kan spana av den öppna terrängen i medvindsriktningen.

Det är vanligt att jägare som jagar räv med lockpipa främst håller span i medvindsriktningen. Ett djur som litar på sin nos närmar sig ju helst mot vinden eftersom luktsinnet ger säkert besked. En enstaka rörelse eller ett dito ljud kan vara svårt att identifiera, men en doft tar djuret inte miste på.

Vinden för lukterna med sig

Viltet använder vinden för att överleva; alltså ska jägaren ta hänsyn till vinden för att hitta och överraska viltet, men framför allt för att inte bli upptäckt. Ett djur som befinner sig under vinden är ofta liktydigt med en förlorad skottchans. Lukten av en jägare som når viltets nos får djuret att sätta sig i säkerhet.

Det finns i handeln olika doftmedel för att dölja doften av människa och fler än en jägare har undrat om och hur de fungerar. Det är tänkbart att man med sådana kan köpa sig några sekunder, men om du inte kan hålla andan som en fridykare på mästarnivå så krävs det raska tag när viltet störtar iväg med vinden. Människan producerar ju hela tiden lukter, inte minst när hon andas!

Sätt dig alltså under vinden om det bara låter sig göras, oavsett om du vaktar vid en djurstig, en viltåker eller en bäverbäck.

En vindstilla, dimmig morgon är ofta vacker, men får sällan viltet att sträcka på benen.

Lugnt väder – försiktiga djur

Ibland rör sig viltet vårdslöst och självsäkert, och ibland med bara ett ängsligt steg i taget. Låter det bekant?

Kallt, klart och torrt köldväder får det att frasa i terrängen och ljuden förstärks, men det uppstår inte heller några doftstråk. Lugna dagar kan vara besvärliga också för hunden; den får inte upp något spår, om inte viltet sätter sig i rörelse och själv skapar ett doftstråk. Eller så bara råkar hunden springa rätt på ett spår och drevet börjar.

Av allt att döma gör den här mekanismen också rådjuret extra lättskrämt. När vinden inte för dofter med sig har viltet inte heller någon säker gångriktning där det med luktsinnet kan försäkra sig om att vägen är fri från tvåbenta och fyrbenta rovdjur.

Penn State University i USA har forskat i vindens inverkan på hur vitsvanshjortar rör sig. Forskarna delade in vinden i tre kategorier; under 1 m/s, 1–6 m/s och 7–12 m/s, och räknade därefter ut att hjortarna rörde sig i genomsnitt 30 meter vid lugnt väder, ungefär 35 meter vid 1-6 m/s och 65 meter vid 7-12 m/s. Sträckorna var medelvärden och kunde därför variera rätt mycket, men av allt att döma rör sig hjortarna mera när det blåser.

För viltet betyder en jämn vind trygghet. Luktsinnet berättar vad som finns uppåt vinden.

Vinden döljer ljuden

När vinden blåser löv och gräs åstadkommer den både ljud och rörelser som döljer ljuden som jägaren åstadkommer. Men att i lugnt väder omärkligt spänna en jaktbåge är svårt, för på 15 meters håll når varje ljud och rörelse det tilltänkta bytet med plågsam skärpa. Men redan en vindstyrka på 3-4 m/s skapar såpass mycket ljud och rörelse att bågrörelsen och smärre frasande inte går att urskilja med samma skärpa.

Vinden döljer också ljudet av en jägare som går långsamt. Det böljande gräset eller slyet vid en åkerkant skapar en naturlig döljande ridå.

Vinden virvlar bakom hinder

I strandkanten på en å ser man hur stenar och gropar skapar förändringar i vattenströmmen. Det uppstår virvlar bakom stenarna och i krökarna gröper strömmen ur stranden i ytterspåret. Luften beter sig på samma sätt och virvlar bakom större hinder.

Det har ofta hänt att jag korsar en äng mot vinden och när jag når skogsbrynet märker jag plötsligt att vinden blåser mig i nacken! Luftvirvlarna skapar överraskningar och är därför svåra att förutse.

Ett avgörande element i jakten

Vinden är ett avgörande element för både viltet och jägaren. Hur mycket den påverkar jägaren beror på jaktsättet, men den påverkar alltid viltets vägval.

Vindhastigheten och riktningen kan du kolla i någon vädertjänst och det finns hjälpmedel som specifikt handlar om vinden, som appen Windy, där du kan ta fram en vindkarta för olika höjder i ditt jaktområde.

På köpet får du dessutom ett ändlöst samtalsämne för jaktdagen!

För att det inte ska vara för enkelt så inverkar också månens faser på hur viltet rör sig.

 

Hur beaktar du vinden när du jagar? Berätta i kommentarerna!

Subscribe
Notify of
0 Kommenttia
Inline Feedbacks
Katso kaikki kommentit