Jägarna inleder jakten med att leta efter spår. Pyttisbon Sauli Joas kör längs skogsvägen och spanar utmed vägkanterna. En svinflock lämnar tydliga spår efter sig i nysnön och det är vad vi letar efter. Vi hoppas att flocken som har observerats tidigare inte har lämnat trakten under natten.

Samtidigt och på andra sidan såten spanar Jan Ylhäinen utmed en annan skogsbilväg. Bak i bilen åker Jans jämthund Kara – av samma ras som en stor del av älghundarna här i landet. Kara är fyra år och för henne har drygt tio svin blivit fällda. För Jans föregående hund, Neiti, fälldes drygt 150 vildsvin.

Inga färska spår dyker upp. De äldre spåren, de som leder in i såten, berättar för oss att svinen finns kvar. Jakten kan alltså börja.

Vildsvinen följer gärna samma gamla spår

– Där har de antagligen varit och bökat, pekar Sauli Joas.

Intill skogsområdet finns en åker där svinen ofta bökar efter föda. Där släpper vi hunden och jägarna ställer sig på pass utmed de nykollade skogsvägarna, ifall svinen skulle bryta sig ut.

Efter en stund är såten inringad med skyttar, i synnerhet där det finns gamla spår. Om svinen inte låter sig ställas så hinner kanske någon av skyttarna genskjuta dem innan de lämnar trakten.

Hunden släpps på de färska spåren vid åkerkanten och vi stannar en stund och avvaktar. Den avverkar några hundra meter i ett huj och börjar strax därpå skälla. Svinen befinner sig alltså nära åkern och enligt pejlen började skallet direkt efter söket. Men vildsvinen låter sig inte stressas av hunden så vi avvaktar vidare.

Hunden jobbar modigt och uthålligt

Svinen förflyttar sig till en plats mellan de två skogsvägarna och gör ett par försök att korsa den ena vägen, men skyttarna förhindrar utbrytningen. För undertecknad som aldrig har jagat svin förut är det en upplevelse. Hunden växlar mellan att hejda svinen och lugnt följa efter dem. Skyttarna håller sig uppdaterade och resultatet låter inte vänta på sig.

– Det är vanligt att en ställande hund siktar in sig på något av svinen och följer det, för att senare återvända och fortsätta med de andra svinen i flocken, berättar Joas.

Så gick det även nu. Det hände ett par gånger att ett svin lämnade flocken, men när utbrytaren blivit fälld återvände hunden till svinflocken. Som stannade kvar i skogspartiet mellan vägarna.

– En hund jobbar bäst när den vågar vara riktigt nära svinen. Då hålls svinen på plats och de vågar sällan trotsa hunden, bara den är tillräckligt djärv och går på. Om hunden däremot är för försiktig och ger efter så ser svinet sin chans och får övertaget eller smiter, berättar Jan Ylhäinen.

Ylhäinens hund skäller och skallet går emellanåt upp i varv. Han förklarar att det visar att hunden befinner sig tätt inpå något svin.

Komma nära även när snön krasar

En ensam galt som följer flocken innebär mera jobb för både hunden och jägarna. Sådant kan hända när brunsten närmar sig. Jaakko Läättis jämthund började skälla på galten och höll igång i över en timme i täta gransnår. Galten undvek Läätti tills han kunde fälla den på alldeles nära håll, när Ylhäinen hade lyckats genskjuta och hejda den.

– Ett vildsvin reagerar annorlunda än en älg på en jägare som kommer smygande. En gång gick jag till ett skall på frasande skare och svinet visste precis var jag befann mig, men gick bara långsamt undan med hunden efter sig. Någon rusning för att fly gjorde den inte, berättar Lätti.

Joas nickar instämmande. Det är inte alls säkert att ett svin skulle smita från skallet när det hör jägaren komma.

Ställande hundar fungerar också i trånga såtar

För Joas och Ylhäinen är vildsvinsjakten med ställande hund en klar favorit. De båda jägarna berättar att de har provat på olika jaktformer och hundraser, men att de i sitt eget jagande har stannat för ställande hund. I synnerhet för jämthunden som har en tillräckligt stor frigångshöjd.

Under press rör sig vildsvinet långa vägar med god fart, men med en ställande hund får man någorlunda kontroll på svinets framfart, vilket underlättar utplaceringen av skyttar och håller jakten inom snäva gränser. Eftersom svinen gärna följer samma stigar och vägar är jakten med utställda skyttar effektiv och ger resultat.

De båda jägarna har också erfarenheter av drivande hundar och Ylhäinen betraktar metoden som effektiv i vissa typer av jaktmarker. När jaktområdet det tillåter har Ylhäinen ibland använt en drivande hund tillsammans med en ställande hund.

Undertecknad som inte har jagat vildsvin förut såg en hel del likheter med älgjakten, och sådana finns det verkligen. Men svinjakten visade sig vara väldigt aktiv och hålla ett högre tempo. Om jaktlaget är litet får man lov att växla passplatser för att hindra svinen från att fly från såten. Jakten håller tempot uppe, men är ändå inget rally. Tvärtom visade sig jaktdagen vara en lagom kombination av lugnt väntade och gasen i botten.

– Här i vårt land jagar vi vildsvin med flera olika hundraser och beroende på upplägget så fungerar det, funderar Ylhäinen.

Om jakten ska hållas på ett snävt avgränsat område och skyttarna är fåtaliga så är de ställande hundarna enligt Joas och Ylhäinen det bästa valet.