Vitsvanshjorten söker och hittar den energirikaste födan i trakten.
Vitsvanshjortens år

Tips för hjortjakten i början av säsongen

På förhösten är dagarna långa och vitsvanshjortarna är aktiva under dygnets ljusa timmar. Hur utnyttjar man maximalt den här givande tiden då den gamla vanliga utfodringsplatsen ännu inte drar hjortar till sig?

Text och bilder Taneli Sinisalo

Publicerad5.9.2023

I den här artikelserien under vinjetten Vitsvanshjortens år berättar vi om hjorten och hjortjakten. Skribenten har fördjupat sig i vitsvanshjortens biologi och levnadsvanor, och jagar aktivt i området där hjortstammen är tät. Du kan följa honom på instagram på @peuranjaljilla, på Facebook och i YouTube på Peuran Jäljillä.


 

Vitsvansjakt direkt vid säsongstarten kan vara en synnerligen effektiv och trevlig jaktform. Hjortarna rör sig i stora skaror i dagsljus och vädret är fortfarande behagligt varmt för att vakta vid en åkerkant, i ett jakttorn eller uppe i ett trädpass. Även förvaltningsmässigt är det förnuftigt att koncentrera jakten till början av säsongen eftersom en stor del av viltolyckorna inträffar i oktober-november. Jakten bidrar då till att minska på hjortarna innan olyckssäsongen börjar.

Hjorten lever för att äta

Börja med att sätta dig in i hjortens matvanor, det underlättar jakten i början av säsongen. Vitsvanshjorten håller sig nämligen med väldigt regelbundna matvanor. I sin naturliga betesrytm med naturlig föda och utan utfodring äter den fyra gånger om dygnet.

Hjorten äter en gång på dagen, oftast alldeles nära daglegan. Då äter den bland annat sälg, lövträdslöv, blåbär och blåbärsris.

Det absolut viktigaste målet på dygnet infaller på eftermiddagen eller kvällen. Då letar hjorten efter energirik föda för att ersätta energiunderskottet som har uppstått under dagen. Till favoriterna hör baljväxter som ärter och bondbönor, klöver, rotfrukter och havre.

Under natten äter vitsvanshjorten två gånger. I skydd av mörkret samlar hjortarna sig ofta till stora flockar ute på åkerslätten. Nu när det finns tid att äta hela natten så spelar inte kvaliteten på födan någon större roll. Hjortarna tillbringar ofta nattens alla mörka timmar ute på åkern och växlar mellan vila och bete. Med mörkerkikare och värmekikare går det att spana på både vilande individer och hela flockar.

Tiden då jakten börjar är en viktig tid för alla hjortar då de tankar energi. Bockarna förbereder sig för brunsten, hindarna återhämtar sig efter kalvningen och diandet, och kalvarna lägger på sig massa för den stundande vintern.

Det enklaste sättet att reka är med bil. En handkikare av hög kvalitet är ett utmärkt hjälpmedel för identifieringen av djuren.

Allting börjar med rekognoscering

Oavsett vilket vilt du jagar så är det så, att rekognosceringen utgör grunden för en lyckad jakt. Och jakten på vitsvanshjort utgör inget undantag.

Se videon om rekognoscering före jakten

I all sin enkelhet innebär rekandet en kartläggning av hjortarna i trakten; var de betar, när de dyker upp på åkrarna och vilka vägar de brukar ta till betet. Eftersom kvällsbetet i regel äger rum på ett bete med hög kvalitet ska du absolut planera rekandet utgående från odlingarna i området.

I sin enklaste form innebär rekandet en biltur i jaktområdet. En handkikare av hög kvalitet är ett måste och blir ännu nödvändigare när solen går ner och mörkret börjar tätna. Utan en ljusstark kikare är det lätt hänt att hjortar förblir oupptäckta eftersom de har en ofattbar förmåga att smälta in i bakgrunden.

Rekandet kan också göras med viltkameror. Man kan ställa upp sådana vid vältrafikerade skogsstigar som leder från legorna till betet. På det viset får jägaren veta vid vilken tid hjortarna söker sig till betet och hurdana hjortar det handlar om.

Viltkameror kan också ställas upp vid en åkerkant, bara de inte är i vägen för jordbrukaren som brukar åkern. Börja med att prata med jordbrukaren, även om du redan skulle ha tillstånd av markägaren; åkern kan ju vara utarrenderad.

Rekandet kan också göras på samma sätt som vaktjakt, men med den skillnaden att du byter geväret till ett teleskop, en fältkikare eller en kamera. På sensommaren och förhösten är vädret lämpligt för en kvällssittning i naturen. Du får en utmärkt uppfattning om varifrån hjortarna anländer till åkern och kan planera jakten utifrån den här informationen.

Naturen styr hjortarnas rörelser och aktivitet

För undertecknad har telefonen blivit det överlägset viktigaste verktyget för planeringen av en hjortjakt. Och nu menar jag inte att jag sitter på passet och kollar face book utan väderprognosen.

Dagens väder, i synnerhet temperaturen och vinden, har en radikal inverkan på hur hjortarna rör sig. En kallfront som rullar in efter en lång värmeperiod aktiverar hjortarna med nästan hundra procents säkerhet. De bästa kvällarna, då hjortarna är som aktivast, är i regel kvällen innan kallfronten anländer och den första kvällen med kallfronten. Därefter jämnar aktivitetsnivån ut sig igen. Plötsliga förändringar utlöser alltså hos hjortarna ett behov av att fylla på energiförrådet.

Månens faser och i synnerhet fullmånen har en faktisk inverkan på hjortarnas aktivitetsnivå. Enligt nordamerikanska undersökningar toppar hjortarnas kvällsaktivitet sju dygn före fullmåne och morgonaktiviteten sju dygn efter fullmåne. Det här betyder inte att hjortarna inte skulle vara aktiva också under de andra månfaserna, utan att aktiviteten ökar vid de här tiderna.

Storm och ösregn sänker hjortarnas aktivitetsnivå rejält. Kraftig vind framkallar en känsla av otrygghet eftersom vinden hämmar sinnena; både synen, hörseln och lukten. Hjortarna blir klart mera sårbara för rovdjur; både människor, vargar och lodjur. Vid storm stannar hjortarna därför gärna i tryggheten i något snår.

Det här bäddar för en lysande möjlighet för jägaren under kvällen efter stormen. Hjortens matvanor följer en exakt tidtabell och om den naturliga betesrytmen rubbas av vädret blir den stressad. När stressnivån stiger ökar också energiförbrukningen. Det uppstår ett energiunderskott som ska lappas med kvalitetsfoder och du kan vara säker på att hjortarna är väldigt aktiva under kvällen efter stormen.

Undvik att röra dig på passet och koncentrera dig på ett lugnt och välriktat fällande skott.

Stunden med stort S

När vi äntligen får vända bort augustibladet på almanackan börjar den nya hjortsäsongen och många månaders väntan är över. Det är dags att omsätta all rek-inhämtad information i praktiken och göra upp en plan för säsongens första hjortfällning.

När väderleken klaffar och jägaren har utsett en åker där han kan sätta sig i kanten och vakta, och han till och med vet varifrån hjortarna sannolikt kommer till åkern, så gäller det att kolla den allra viktigaste faktorn för valet av pass; vindriktningen. Hjortnosen är ett instrument som det absolut inte går att lura.

En genomsnittlig hund har – beroende på ras – mellan 125 och 250 miljoner luktreceptorer medan du har bara fem miljoner. En hjort har 297 miljoner luktreceptorer! Och nu när du vet det så vill du säkerligen befinna dig i lä om hjorten när den kliver inom skotthåll! Sitter du i lovart så står du strax där med snopen min.

Välj passet så, att vinden inte blåser från dig mot hjortarnas troliga entre. Annars får hjorten korn på dig långt innan den når åkern och då kommer du inte att se ens skymten av den. Planera alltså passet så, att du hinner lägga ett säkert och riskfritt fällande skott innan hjorten anar din närvaro.

Kolla också att det på passet finns någonting bakom dig som skymmer, så att silhuetten av dig smälter in i bakgrunden. Hjorten har ett rätt svagt djupseende, men en rörelse som inte hör till avslöjar obönhörligen även en väl dold jägare. Måste du röra på dig så gör det när hjorten betar med huvudet nere eller när den rör sig, och sitt orörlig när den spanar omkring sig. Hjorten har ett synfält på ungefär 300 grader och kan alltså uppfatta en rörelse även om den inte skulle titta rakt emot dig. På grund av det svaga djupseendet är det vanligt att hjorten vrider på huvudet för att få olika synvinklar på någonting som verkar misstänkt.

Och när skottchansen väl infinner sig; skjut ett lugnt och välriktat fällande skott, och säsongens första vitsvans är din!

Svårare ta vara på kroppen vid varmt väder

Det är inte ovanligt att jägare låter bli att fälla hjortar i början av säsongen eftersom vädret är för varmt för att hänga upp en djurkropp utan kylrum. Det stämmer för hängningens del; vid varmt väder blir kroppen fort angripen av bakterier och flugor.

Numera är det lyckligtvis ändå så, att jägare ofta har möjlighet att hänga upp kroppen i jaktföreningens kylrum. Men alla har inte det. Så vad gör man då?

Personligen rekommenderar jag, när temperaturen överstiger +10 °C, att man sätter kroppen i en viltsäck som effektivt hindrar flugor från att lägga ägg i kroppen. Men om du fortfarande inte har skaffat en viltsäck och hjorten redan är fälld så fungerar ett gammalt påslakan alldeles utmärkt som nödlösning. Trä hjortbenen genom de små hålen i påslakanet och spänn ett buntband om dem. Stäng också påslakanets stora öppning så inte flugorna tar sig in den vägen heller. Jag rekommenderar en viltsäck eftersom en sådan andas, men det har visat sig att ett påslakan fungerar alldeles bra som nödlösning.

Om du måste hänga upp hjorten i varmt väder utan kylrum så är det absolut bäst att stycka den redan följande dag efter fällningen. Därefter vacuumpackar du köttet och lägger det i kylskåpet för en dryg vecka att möras. Därefter lagar du middag av somliga bitar och lägger resten i frysen.

Rent kulinariskt är det också förnuftigt att fälla hjort i början av säsongen. Då har kroppen i regel väldigt lite fett i jämförelse med tillståndet senare på säsongen.