Bläsanden är en för många välkänd jaktbar art, men även den har börjat minska på grund av förändringarna i livsmiljön.
Ungdomsredaktionen

Snatter och anteckningar i häckningstider

Fågelatlasen är ett projekt som följer med utbredningen för de häckande fågelarterna här i landet. Den som vill kan sätta eget bokföringsrekord genom att åka på bongarsafari och bokföra sina fågelobservationer i Oma riista. På köpet stöder du insamlingen av fågeldata.

Text och bilder Reetta Hokkanen

Publicerad3.5.2024

Jag har redan i flera års tid bokfört i Oma riista de sjöfåglar och hönsfåglar som jag får syn på, oavsett var någonstans jag befinner mig; på väg till eller från skolan, på sommaren när jag kör till jobbet, på promenad med hunden, ute och cyklar, när jag fiskar, på älgjakt, på sommarstugan, på vandring, på fågeljakt…

En del av observationerna som jag gör under åren 2022 till 2025 går vidare till fågelatlasen. Också anteckningar som har känts onödiga har fortsatt färden till atlasen, och hjälper där forskarna att undersöka fågelarternas utbredning och vilka förändringar som pågår i vår häckande fågelfauna. Det här är absolut viktigt också för jakten!

Fågelturism, liksom

För atlaskartläggningen är Finland uppdelat i rutor om 10 x 10 kilometer. I somras letade jag i fågelatlasens resultattjänst efter rutor med brist på observationer. Som den äventyrslystna person jag är gav jag mig sedan iväg för att kolla tomma rutor och se efter vilka fåglar som kunde tänkas häcka där. Jag minns att jag på de där expeditionerna bongade åtminstone några orrar och morkullor, och ett knippar.

I år ska jag fortsätta med upptäcktsresorna och avverka ett antal rutor, och några av dem med cykel. I Helsingfors, som är min studieort, tänker jag också utnyttja kollektivtrafiken. I mina hemtrakter i Kajanaland kan jag utöver kikaren också ta med mig svirvelspöet och fånga en abborre eller två vid någon sjö i skogen.

Småskraken är jaktbar, men rödlistad som nära hotad, så vi bör därför hålla ögonen på den här i landet.

Observationerna avkastar viltdata

Med hjälp av fågelatlasen kan vi ta reda på om det har inträffat förändringar i någon arts häckningsutbredning. Det här har betydelse också för jakten eftersom resultaten kan jämföras med tidigare utgåvor av atlasen. Men för att jämförandet ska fungera så bör det finnas observationer i hela landet. Utan tillförlitlig information om de jaktbara fåglarna kan det med tiden bli svårt att motivera och försvara jakten.

Även om fågelatlasen inte används som underlag för jakttiderna så bidrar den till att ge oss en uppfattning om helheten. För att jag själv ska kunna jaga fågel med gott samvete så vill jag bära mitt strå till stacken och bidra med fågeldata. Antecknandet av observationerna är uppställt för att vara enkelt för jägarna, så man kan göra det i Oma riista, på plats i skogen eller på sommarstugubryggan. Anteckningarna är anonyma. Inte heller visas de exakta platserna inuti rutorna utan enbart en sammanställning av observationerna inom rutan.

Spelplatserna utgör en viktig observationstyp i fågelatlasen.

Varken komplicerat eller jobbigt att bonga

Under våren och sommaren i fjol skrev jag in i Oma riista-appen uppgifterna för jämnt 30 jaktbara fåglar. Fler observationer skulle det ha blivit om jag inte hade tillbringat en månad utomlands. Större delen av noteringarna gjorde jag på sommarstugan och på promenader med hunden. Det går alltså utmärkt att delta i fågelspanandet liksom i förbifarten mitt i vardagen och det tar bara sisådär femton sekunder att skriva in en observation.

I år ska jag utmana mig själv att hitta minst femtio häckande och jaktbara fåglar och skriva in dem i Oma riista. Övriga jägare utmanar jag härmed att bokföra minst fem observationer – kom ihåg att varje observation är viktig!