Sköt björnungar – dömdes för grovt jaktbrott
Publicerad30.8.2022I spalten Brott och straff behandlar tidningen Jägaren aktuella rättsfall med anknytning till viltet, jakten, föreningsverksamheten och vapnen. Fallen har sammanställts av juristen Panu Hiidenmies.
En jägare hade licens för att fälla två vuxna björnar. Det slutade emellertid med att han i stället sköt två björnungar som inte ens var årsgamla.
Åklagaren yrkade på uppsåtlig eller grovt oaktsam gärning
Enligt strafflagen 48 a § 2 gör den sig skyldig till jaktbrott som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet obehörigen jagar i strid med de bestämmelser om fredning av vilt, jaktförbud eller jaktbegränsning som gäller vilt eller kvot för vilt som finns i jaktlagen, eller i strid med bestämmelser eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av den, eller utan jaktlicens, jaktlicens för hjortdjur eller dispens.
Strafflagens § 48 a stadgar vidare att om ett jaktbrott riktas mot en björn och brottet även bedömt som en helhet är grovt, ska gärningsmannen för grovt jaktbrott dömas till fängelse i minst fyra månader och högst fyra år.
Åklagaren yrkade på straff för grovt jaktbrott, 4 till 5 år jaktförbud, att jaktkortet skulle överlåtas till jv-föreningen och att geväret som användes vid brottet samt björnkropparna i sin helhet skulle förklaras förverkade till staten. Enligt åklagaren hade jägaren visat uppenbar likgiltighet för den jaktliga lagstiftningen. Med tanke på ungarnas storlek och skyttens möjligheter att uppfatta storleken var brottet som helhet betraktat grovt.
Jägaren hävdade olyckshändelse
Jägaren hade i enlighet med sina jaktlicenser jagat två vuxna björnar, men i misstag skjutit två ungar, båda yngre än ett år, som befann sig uppe i ett träd. Jägaren hade spårat en ung björn och en björnhona, och hade tolkat spåren som två vuxna björnar. Han hade funnit ett björnide, vilket gjorde honom ännu säkrare på att det faktiskt handlade om två vuxna björnar. Jägaren upptäckte två björnar uppe i ett träd och spanade på dem i flera minuter tills den ena klättrade ner. Väl nere på marken sköt han bägge björnarna. Han ansåg att han hade handlat omsorgsfullt och att det hela var en olyckshändelse, inte en straffbar handling. Det handlade således inte om likgiltighet.
Tingsrättens bedömning av fallet
I det här fallet var det således frågan om jägarens handlande skulle betraktas som uppsåtligt eller som grov oaktsamhet. Rätten vägde även in hur jägarens handlande skulle avvägas gentemot den skyldighet att iaktta särskild aktsamhet som krävs vid jakt.
Den här skyldigheten förutsätter att jägaren måste vara absolut säker på sitt mål. I det här fallet räckte det inte till med den normala nivån på aktsamheten utan krävdes en förhöjd nivå. I oklara fall är jägaren skyldig att låta bli att skjuta. Förbudet mot att skjuta fredade djur utgör en hörnsten i vår jaktkultur. Det får inte råda något nämnvärt tvivel om skulden.
Tingsrätten ansåg att det inte handlade om en uppsåtlig gärning, men att jägaren hade brutit mot aktsamhetsskyldigheten. Huruvida oaktsamheten ska betraktas som grov avgörs av helhetsbedömningen. Där beaktas aktsamhetsskyldigheten, skaderisken, riskmedvetenheten med flera omständigheter kring gärningen och gärningsmannen.
Tingsrättens utslag blev att jägaren hade handlat med grov oaktsamhet när han fällde björnarna. Enligt principen om förhöjd aktsamhetsskyldighet borde han ha låtit bli att skjuta eftersom han inte med säkerhet kunde bedöma deras ålder utifrån storleken. Bedömningen av ett mål får inte bygga på tidigare information utan målet måste vara fullt synligt. En erfaren jägare ska veta det här. Av idet går det inte heller att dra slutsatsen att det är björnarna uppe i trädet som har gjort det. Dessutom handlar det om en art som är skyddad i lag.
Jägaren överklagade till hovrätten, men denna ändrade inte på tingsrättens dom.