Normaali- ja karbiinimittainen piippu eroavat huomattavasti käsiteltävyydessä, mutta näin suuri lyhennys piipun pituudessa näkyy myös patruunan suorituskyvyssä.
En jägares vapen

Pipan på geväret
- lönar det sig att korta?

Kiväärin piipun pituudella on vaikutusta suurriistaluotien avautumiseen. Erityisesti jos käytetään lyijyttömiä luoteja.

textArto MäättäBilder Arto Määttä
Publicerad20.1.2020

Man kortar gevärspipor från den ursprungliga längden främst för att göra vapnet lättare att hantera. En kortare pipa är trevligare och mera praktisk i exempelvis en vaktjaktskoja, i synnerhet för den som använder ljuddämpare. En pipa i originallängd med ljuddämpare gör dessutom ofta geväret för framtungt och besvärligt att bära. Det finns alltså goda och praktiska skäl för att korta pipan. Däremot förbiser jägare ofta konsekvenserna för kulans utgångshastighet.

För monometallkulor är kulans hastighet vid anslaget i kombination med kulans konstruktion avgörande för om kulan överhuvudtaget ska expandera.

Skillnader mellan olika kalibrer

Det finns ingen generell regel för hur mycket man förlorar i prestanda vid en förkortning av pipan.

Oftast lider sådana patroner mest vid en förkortning som bränner stora mängder krut.

Med en grov generalisering så minskar en avkortning på en centimeter kulans utgångshastighet med 2-3 m/s. Men effekten av en förkortning är inte linjär; kapar man 1 cm från en pipa som redan är förkortad så innebär det en större förändring än en förkortning av en fullång pipa. 

Här ska vi hålla i minnet att samma kaliber med olika laddningar beter sig på sins-emellan avvikande sätt efter en förkortning av pipan. I genomsnitt tappar en lättare (och snabbare) kula mera hastighet än en tyngre (och långsammare) kula. Likaså finns det skillnader mellan olika krutkvaliteter; med somliga laddningar blir konsekvenserna lindrigare medan de för andra blir värre.

En lång pipa med ljuddämpare innebär ofta ett opraktiskt långt och framtungt gevär. Därför kortar jägare ofta pipan.

Kortare skjutavstånd med ­kopparkulor

För blyhaltiga kulor har utgångshastigheten i praktiken inte spelat någon nämnvärd roll på jakt. Det har varit lätt att hitta en lämplig blyhaltig kula som lätt expanderar och det har inte heller förekommit problem vid anslaget ens på längre skjutavstånd. Därför har effekterna av en pipförkortning hamnat i bakgrunden för målballistikens del.

Vid ett byte till kopparkulor förändras situationen totalt. Kopparkulorna är hårdare och funktionssäkerheten bygger på en tillräckligt hög anslagshastighet som varierar från kula till kula.

Kopparkulornas funktionsprincip avviker dessutom från de blyhaltiga kulorna på så vis att gränsen är skarpare mellan att kulan expanderar och inte gör det. I praktiken innebär det här att om man överskrider ett visst skjutavstånd så blir kulans förmåga att expandera väsentligt sämre.

Finländarnas favorit: .308 Winchester

Anta att det på en ask med .308 Win-patroner står att utgångshastigheten är 780 m/s. Det här värdet bygger på en lång 26 tums pipa, det vill säga 66 cm, och det är ytterst sällan som man med ett fabriksvapen når upp till det angivna värdet. Med en 15 cm kortare pipa sjunker hastigheten med beräkningsvis ungefär 30-40 m/s. Det här innebär en skillnad på cirka 50 meter för skjutavståndet inom vilket patronen fortfarande fungerar pålitligt.

Kalibern .308 Winchesters tragedi med kopparkulor handlar om de låga hastigheterna. Med en nollåtta startar vi vid den undre gränsen för att kulorna ska fungera tillförlitligt och med en kort pipa förvärras problemen.

På den här ­bilden verkar ett .17 HMR-kalibrigt gevär med ­ljuddämpare normallångt trots att pipan är avsevärt kortare än normalt. HMR lider inte lika mycket av en pipförkortning som centralantända patroner.

Var medveten om skillnaden mellan kulorna

Vid jakt på hjort, rådjur, älg och vildsvin ligger de genomsnittliga skjutavstånden klart under hundra meter. På sådana avstånd fungerar kopparkulorna i regel utmärkt eftersom anslagshastigheten är tillräckligt hög. Kanske är det de här erfarenheterna som ligger bakom uppfattningen att varningarna för att kopparkulor inte expanderar är överdrivna. 

De solida kulorna visar sin svaga sida först när kulans anslagshastighet är låg, till exempel på långa skjutavstånd. I praktiken kan gränsen för när kulan slutar expandera komma emot redan vid hundra meter, det vill säga att djuret dör hastigt vid skott på kortare avstånd medan det på längre avstånd hinner löpa en lång väg innan det stupar. I jämförelse med en pipa som har kapats till minimimåttet så uppnår man med en normallång pipa enkelt ett 50 meter längre skjutavstånd med säker kulfunktion. Det är alltså förnuftigt att tänka efter före, om det faktiskt är vettigt att kapa pipan. I synnerhet om vi går mot en blyfri framtid.

Pipornas standardmått

Piplängderna bygger på brittiska imperial inches. För standardkalibrerna har piplängderna stabiliserat sig kring i genomsnitt 22-24”, det vill säga cirka 56-61 cm. För precisionsgevär och vissa magnumpatroner är 26” eller 66 cm standardmåttet på en lång pipa. De här längderna finner man på standardversionen av de flesta massproducerade gevär.

På de kortpipiga modellerna är det sällsynt med piplängder under 20” eller 51 cm. Kortare pipor än så har karbinlängd på pipan och används mera sällan med egentliga gevärspatroner.

Mera om samma ämne

Säkerheten framför allt

Ett krånglande gevär utgör en säkerhetsrisk

8.3.2024
En jägares vapen

Väderbeständighet för jaktgevären

9.11.2023
Ungdomsredaktionen

Vägen till vapenägare

5.9.2023