Örnen och mårdhunden

I höstas, närmare bestämt den 23 september, var en av kamerorna uppställd på en utfodringsplats som frekventeras av hjortar och vildsvin. Där fanns spannmål och äpplen, och det vet vi ju vilken snyltgäst som då dyker upp – mårdhunden.

Mårdhundarna hade blivit något av ett plågoris, men naturen har sina metoder för att hantera även detta problem.

Vid sjutiden på kvällskvisten hade en ung mårdhund uppenbarat sig som inte hade tålamod att invänta mörkret. En örn som allt emellanåt cirkulerat i trakten dök – olyckligtvis för mårdhunden – åter igen upp på scenen. Den slog klorna i mårdhunden och striden var över innan den ens börjat.

Örnen tog nytt grepp ett par gånger, klorna gjorde sitt jobb och middagen var fixad.

Drygt två timmar senare dök en annan mårdhund upp och tog hand om godbitarna av det som örnen lämnat. På småtimmarna dök sedan räven upp och finputsade kadavret. När örnen följande dag återkom fanns det således ingenting ätbart kvar.

Lyckligtvis var viltkameran inställd på både foto och video. På det viset fick jag en inspelning av hur näringskedjan fungerar och hur allt tas till vara. Förhoppningsvis blev också följande örnmiddag en mårdhund!