På jaktresa i Finland

Norra Finland

Text Ville Viitanen och Timo Toivonen

Publicerad13.3.2021

I den här artikelserien behandlar vi jaktens särdrag och den artrika viltfaunan på olika håll i vårt land.

Bilden som jaktförfattarna har skapat av ödemarkerna i Kajanaland och Lappland med tjäderskall och tjärbrasor stämmer väl med verkligheten. I den nordfinska jakttraditionen bedrivs jakten, från mård till björn, ofta av en duo, alltså av en jägare med hund. Längre söderut i landet bedrivs däremot jakten – i synnerhet på björn och älg – oftast som sällskapsjakt.

Enligt Jaktlagens 8 § har jägarna i norr fri jakträtt i statsmarkerna i sin hemkommun. Den här rättigheten gäller i landskapen Lappland och Kajanaland samt i Kuusamo, Pudasjärvi, Taivalkoski och Vaala.

Renskötselområdet omfattar Lappland (utom området Kemi-Torneå), delar av Norra Österbotten och Kajanaland. För att undvika missöden är det förnuftigt att före jakten kolla renskötselarbetena i det aktuella området i karttjänsten www.porotyot.fi eller genom att ringa renbeteslagets renvärd (paliskunnat.fi/py/poroisannat).

Skogsvildrenen förekom en gång i tiden i nästan hela landet, men på grund av jakten dog den ut i vårt land vid föregående sekelskifte. På 50-talet återvände den dock till vår natur från ryska Karelen.

Skogsvildrenen i vårt land är i stort sett fördelad på två separata populationer, den ena i Kajanaland och den andra i Suomenselkä. Arten klarar inte storskalig jakt. Utmed renskötselområdets sydgräns i Kajanaland har det byggts ett stängsel för att förhindra korsningar mellan skogsren och tamren.

Fjällräven är en hotad och fridlyst art som förlorar mot konkurrenten rödräven. Jägarna i Övre Lappland uträttar ett viktigt viltvårdsarbete genom att jaga rödräv.

Sädgåsen är en jaktbar fågel som håller till på myrar. Jakten har ett betydande kulturellt värde. Under de senaste åren har dock begränsningar införts eftersom gässen har blivit färre.

Älgen hör till de viktigaste viltarterna i norr. Stammen är glesare och könsfördelningen jämnare än på övriga håll i landet.

Förekomsten av europeisk bäver i Lappland utreds. Den europeiska bävern hör till våra ursprungliga arter och breder ut sig till västra Lappland från Sverige. Jakten är licensbelagd. I norr förekommer också den främmande arten kanadensisk bäver, som på jakt är så gott som omöjlig att skilja från den europeiska. Arternas utbredning kartläggs genom insamling av gnagspån (DNA).

Dalripan och fjällripan är nordliga jaktbara fåglar. Dalripan håller till på myrar och påträffas ända ner till Suomenselkä. Fjällripan förekommer enbart i fjällen. Jägarna som bor i kommunerna Utsjoki, Enontekis och Enare får jaga dalripa och fjällripa med fällor.

Mårdhunden är en skadlig främmande art. Genom aktiv jakt hindrar vi mårdhundarna från att bli fler i Finland och sprida sig till Sverige.

Mera om samma ämne

Jakten under sju decennier

Nöjena på 60-talet: Boboll och jakt

18.3.2021
Varför jagar jag främmande rovdjur?

För alla fåglar

17.3.2021
Tillsammans med hunden

De stötande hundarna visar framtassarna!

16.3.2021