När kölden biter

Hård är barken utanpå,

trädets mjuka hjärta inuti.

Artikeln fortsätter efter annonsen artikeln fortsätter

Under den frusna jorden

rötterna löper.

Vinterbara grenarna

bär bara vita snön.

Framtiden lägger andra bördor,

låt honom växa i fred.

Sitter i toppen mäktig tjäder,

fyller sin bit av himlen.

Bärande vingslag

lyfter skogens konung.

Trädets rot bjuder haren ly

när vinterkölden biter.

Kölden styvnar i benen,

frostskarpa andetag.

Vintern är och får vara,

naturen slumrar sin vintersömn.

Vinden sjunger en nordlig sång,

frosten biter i lavens skägg.