Rörlig vinterjakt kräver förberedelser

I vintrig ödemark är förhållandena kärva och det är sällan man träffar andra människor. Jägaren finner en kombination av fullkomlig tystnad, evig kyla och oerhörd skönhet – när naturen visar sig från den sidan. Andra gånger kan vinterskogen och kalfjället vara grymma, skoningslösa och oförutsägbara. Oavsett vilket så bjuder landskapet på minnen för livet för den som har utrustat sig rätt och kan konsten att röra sig i naturen.

I ödemarken kan vad som helst inträffa

Uppe på ett kalfjäll kan vädret slå om på några minuter från klart till isande snöstorm. Det samma kan också inträffa i skogbevuxen ödemark, men träden ger lä och lindring. Kombinationen av kyla, vind och mörker kan göra en jaktfärd livshotande, om inte de grundläggande färdigheterna, utrustningen, förberedelserna och planeringen sitter som de ska.

Olyckskatalogen inkluderar brustna skidor, små sår och stora, ett plums genom isen och i värsta fall en skottskada. Dessutom händer det att jägare skidar vilse. Vädret växlar fortlöpande. De tekniska hjälpmedlen fungerar inte lika bra som på sommaren. Även för en dagstur bör jägaren därför utrusta sig så att det nästan gränsar till överdrift.

Det är vanligt att jägare ställer upp alltför ambitiösa mål. Visst hinner jag runt den där stora mossen för att knipa en tjäder! Om jag lägger på ett kol så hinner jag till riporna uppe bland fjällbjörkarna – trots att dagen är kort och vädret inte går att lita på. Använd ditt sunda förnuft!

Olyckor annonserar inte i förväg

På vintern finns det en förhöjd risk för att utrustning ska gå sönder. Ena skidspetsen går av, du skär dig med kniven eller hugger dig med yxan i benet – med allvarliga konsekvenser!

Utan en välförsedd förstahjälpenväska ska du absolut inte ge dig ut i ödemarken. Den traditionella väskan är bra, men den behöver kompletteras. Där ska bland annat finnas tryckförband (såkallade israeliska tryckförband), avsnörande förband och det som behövs för att sy ihop ett sår. Väskan ska vara lätt att nå och samtliga i gruppen ska veta var den finns. Dessutom ska jägaren kunna använda sin förstahjälpenutrustning!

När en olycka inträffar kan det vara livsavgörande att få kontakt till yttervärlden. Då gäller det att ha en telefon som fungerar också under svåra förhållanden. Det går att hyra satellittelefoner. I reserv är det också bra att ha en skidspets eller små snöskor.

Det riskfria fällande skottet på toppjakt

I regel sitter fågeln högt uppe i ett träd och skottet skjuts uppåt, över horisonten – i motsats till exempelvis en älgjakt. Att skottet är krävande och omständigheterna besvärliga förminskar inte skyttens ansvar. Skytten ansvarar alltid för att skottet är riskfritt, oavsett om han befinner sig miltals från bebyggelse eller inte. Om han eller hon tvivlar det minsta på säkerheten ska han (eller hon) låta bli att skjuta.

Kartan och förmågan att läsa den är toppjägarens viktigaste verktyg. Den visar jägaren hur världen ser ut bortom fågeln uppe i trädtoppen. Självfallet ska en jägare alltid, oavsett jaktform, kontrollera terrängen bakom målet.

Den som svettas får bekymmer

Det bästa rådet som jag har fått beträffande rörelse i kyla är ett stycke inuitisk visdom: låt bli att göra dig svettig i kyla. Den här enkla principen gäller för samtliga som rör sig i vintrig ödemark.

Hur kan man då förhindra svettning? Jo, helt enkelt genom att röra sig lugnt, utan brådska, med korta pauser och reglera klädseln.

Regleringen av klädseln fungerar om jägaren kan klä sig rätt och använda plagg av de rätta materialen. Skikten kan vara många, men i princip räcker det med fyra. Baslagret, som kan vara av merinoull eller något tekniskt material, transporterar bort fukten från huden. Mellanlagret (ett eller flera) består av ylle, som fortsättningsvis ger den bästa isoleringen, även som fuktig.

Ytterst kommer ytterlagret eller skalet. Det ska vara snöavstötande, vindtätt, snabbtorkande och andas. Alltså en jacka eller en anorak med en fungerande huva. En dräkt med membran skulle jag lämna hemma. Jag har aldrig råkat på någon sådan som andas, och på vintern händer det ofta att membranet fryser. Försvarsmaktens snödräkt av anorakmodell är snudd på ett idealiskt skalplagg för vinterjakt.

Människans mest utsatta kroppsdelar för förfrysning är händerna, fötterna och huvudet eftersom kylan hämmar blodomloppet i de yttersta kroppsdelarna. Om du låter bli att svettas så håller du också händerna, fötterna och huvudet varmare. För dem gäller samma filosofi om att klä sig i flera lager, med löstagbart foder i kängorna.

Pausklädsel och hydrering

När man stannar minskar kroppens värmeproduktion. På paus tar jägaren därför på sig en dunjacka, dunväst eller något liknande värmande plagg.

För att kroppens värmereglering ska fungera och jägaren orka i kyla, så behöver kroppen vätska. Under en vinterjakt består hydreringen av att jägaren dricker, gärna så att han (eller hon) regelbundet tankar varm dryck.

Besvärligt, men värt besväret

Toppjakten på vintern är en klassisk jaktform här i Norden. För de flesta ger den mycket mer än ”bara” den fällda fågeln. Jakten är en upplevelse som kombinerar tystnaden i vinternaturen, det jaktliga kunnandet och historiens vingslag. Toppjakten kräver inte att jägaren ska kunna och veta allt, men den kräver omsorgsfulla förberedelser, riskmedvetenhet och ödmjukhet inför naturen.

Vintertid bjuder kalfjället på den allra mest krävande miljön; ingen skyddande skog, vinden viner ohejdat skoningslöst och vädret slår om på ett ögonblick. Jakten uppe på kalfjället kräver ännu mer av jägaren; planeringen, utrustningen och den psykiska styrkan. Å andra sidan ger jakten på kalfjället en känsla av frihet som inte finns någon annanstans. Kalfjället förlåter aldrig vårdslöshet, men belönar jägaren med enastående upplevelser!

Du läsare, hurdana vinterskidfärder har du gjort? Vilka tips skulle du ge andra? Berätta i kommentarsfältet!