Myter om skogshönsen

Som tumregel gäller att ju mera höns det finns på en spelplats desto bättre fungerar den. Ju större spelplats desto bättre går också parningen för de individuella orr- och tjädertupparna. En arealmässigt stor spelplats har större dragningskraft och höjer alltså effekten för varje enskild tupp.

Får man skjuta tuppar på höstspelet?

De gamla tupparna har en viktig roll på spelet. Oftast lägger de beslag på centrum av en spelplats. Vilket kräver ett aktivt försvar och resolut uppträdande, men är samtidigt det bästa sättet att locka hönor.

De unga tupparna håller sig däremot i utkanten av spelplatsen. Det kan krävas åratal av köande för att ta sig närmare mitten. Den som skjuter en äldre, stark och aktiv orrtupp eliminerar alltså en av huvudrollsinnehavarna i spelet.

På orrtupparnas parningsframgång inverkar också hur aktivt de försvarar sitt revir på hösten. Orrtupparna som är aktiva spelare på hösten spelar också aktivt på våren. Därför borde vi inte med vett och vilja fälla någon av dem som hörs mest och spelar med stor kraft. De unga orrtupparna som ännu är rätt passiva utgör således förnuftigare mål för jakten.

Påverkar jakten populationen på orten?

När de unga hönorna blir vuxna flyttar de bort från födelseplatsen, i allmänhet minst ett tjugotal kilometer. Hönorna som samlas på en spelplats har alltså kläckts och tillbringat sin barndom på annan ort, men häckar nu här. När en kull flyger upp i början av jaktsäsongen kommer alltså de unga hönorna att flytta bort medan tupparna och modern stannar kvar.

Det är således svårt att bedöma jaktens lokala följder i förhållande till trakterna runt omkring. Om vi vill vårda den häckande och fertila delen av populationen på orten ska vi alltså låta bli de gamla hönorna.

Hellre skjuta hönor än tuppar eller tvärtom?

Enligt Veli-Matti Väänänen, agronomie- och forstdoktor (AFD) på Helsingfors universitet, som har gjort en viltvetenskaplig akademisk karriär, ska vi inte favorisera någotdera könet. Åldern spelar däremot en roll.

– Om vi vill ge spelplatserna och produktionen av ungar en framtid ska vi alltid spara vuxna och äldre individer, och i stället rikta jakten mot de unga, berättar Väänänen.

På det här viset, om vi inte med vett och vilja fäller de produktivaste individerna, fortsätter det naturliga fortplantningsbeteendet att fungera med optimal effektivitet.

För vidare läsning se sidorna om ansvarsfull skogshönsjakt (viltinfo.fi)