Marskalkens jaktstuga
– uppförd två gånger

I juni 1942, medan fortsättningskriget pågick, fyllde marskalk Carl Gustaf Emil Mannerheim 75 år. General Erkki Raappana läste fronttruppernas gratulationer tillsammans med undersergeant Tahvo Lahtinen och korpral Samuli Pääkkönen. De önskade att överbefälhavaren skulle ta emot en jaktstuga som hade byggts på stranden av sjön Lieksajärvi.

textJuha K. KairikkoBilder Juha K. Kairikko
Publicerad20.1.2020

Marskalken besöker stugan

Lieksajärvi är en storslagen ödemarkssjö. Kring stugan fredades 10 000 hektar där jakt var tillåtet enbart med specialtillstånd.

I september 1942 hade Mannerheim tillfälle att besöka stugan. Tanken var att marskalken skulle jaga, men han var för trött för att göra det. Men det blev i alla fall ett foto där han poserar som jägare.

Även om marskalken inte jagade så blev han förtjust i den ståtliga byggnaden och trivdes i bastun som hörde till. Han offentliggjorde sin förtjusning genom ett skriftligt tack där han avslutningsvis hoppades kunna återvända till stugan senare under hösten. På grund av krigsläget lyckades detta ändå inte.

Karlarna som byggde stugan var utvalda; de bästa timmermännen i divisionens olika truppförband. Här samlade på ett gruppfoto i slutet av maj 1942 när stugan stod klar.

Stugan flyttas

Kriget fortsatte och man ställde sig frågan hur det skulle gå för stugan om sovjetiska trupper skulle nå ända dit. Alltså beslöt man att montera ner stugan och flytta den inåt landet. Som ny placeringsort föreslogs Keurusselkätrakten, ön Koitere och stranden av Puneliajärvi i Loppis.

Loppis verkade vara en lämplig plats så Mannerheim åkte dit för att se platsen. En jordbrukare vid namn Kassari önskade donera fyra hektar mark till stugan, men marskalken betalade enligt det verkliga värdet. Stället döptes till Sisula.

Stugan monterades ner och och fraktades till Loppis där den uppfördes i originalskick.

Mannerheim besökte stugan ungefär åtta gånger, men orkade inte jaga i någon större utsträckning. Hösten 1945 gjorde han en tur med roddbåt och blev våt. I bastun kände han sig som förut, men sedan han återvänt till stan började han klaga på snuva och magsmärtor. På sjukhuset konstaterades att patienten var förkyld och hade magsår.

Våren 1948 besökte Mannerheim sin jaktstuga för sista gången.

Stugan donerades till Jägarförbundet

Marskalken hade i sitt testamente bestämt att stugan skulle överlåtas till någon organisation enligt generalmajor Erkki Raappanas val och skulle användas som rekreation för finländska officerare. 

General Raappana föreslog Finlands allmänna jägarförbund (senare Finlands jägarförbund) och Mannerheim bekräftade donationen.

Stugägandet blev inte problemfritt

På jägarförbundet tog man emot donationen med tacksamhet, men frågan om hur stugan skulle användas var inte oproblematisk. Förbundets styrelse beslöt att i anslutning till stugan grunda ett modellområde för viltvård och en viltvårdarskola. Styrelsen grundade stiftelsen Sisula för att självständigt driva verksamheten, men i praktiken föll det på förbundet att sköta stiftelsen.

Den ivrigaste när det gällde planeringen av hur området skulle användas var  överstelöjtnant S.O. Lindgren, som var medlem i Jägarförbundets styrelse. Han skaffade 10 000 hektar som fick användas till jakt och viltvård. Driftskostnaderna för stugan och markerna väckte bekymmer, men eldsjälen Lindgren drev frågan om modell-området med sådan iver att de övriga slutade tvivla.

Alla planer realiserades dock inte. Jaktarrendena, underhållet av byggnaderna, fastighetsskatterna, lönerna och representationskostnaderna tärde på budgeten.

Donations- och försäljningsplaner

Stiftelsens styrelse beslöt att flytta stugan till Fölisöns friluftsmuseum i Helsingfors, men förhandlingarna strandade. Därefter förhandlade styrelsen med studentkåren vid Helsingfors universitet, som var intresserad, liksom också Reservistförbundet. Justitieministeriet meddelade dock att en donation vore möjlig enbart om stiftelsen avvecklas eftersom den inte längre uppfyller sitt syfte.

Efter ytterligare några krumbukter skrev Tauno V. Mäki på jord- och skogsbruksministeriet ett intyg på att markerna kring marskens stuga var så karga att viltet inte skulle trivas där. Stiftelsen Sisula upplöstes i februari 1958 och stiftelsens egendom överfördes till Föreningen för marskalken av Finland Mannerheims jaktstuga, med officersorganisationerna som medlemmar.

Det största rummet i stugan domineras av en stor öppen spis murad av natursten. Rätt grov är också torrfurustocken som bär upp takåsen.

Stugan i dag

Marskalken av Finlands jaktstuga (Marskens stuga) i Loppis i Egentliga Tavastland är nuförtiden ett populärt utfärdsmål. Invid stugan finns en restaurang med marskens favoriträtter på menyn. Bastun som eldas på beställning är också ett minnesvärt utfärdsmål. Stugan är öppen från början av juni till mitten av augusti.

0 Kommenttia
Inline Feedbacks
Katso kaikki kommentit