Jakten med ställande hund utgör en viktig komponent i arbetet med att hålla mårdhundarna under kontroll.

Mårdhundskatastrofen kan övervinnas – även på fastlandet

I södra Finland är utgångsläget för den effektiva jakten på mink och mårdhund allt annat än enkelt. Men trots svårigheterna har Helmi-projektet mot de främmande rovdjuren gett uppmuntrande exempel på goda resultat i värdefulla fågelvatten.

Text Jyri Mononen, Ilkka järvinen och Tomi Nevalainen  Bilder Pontus Hammarberg, Ilkka Järvinen, Heikki Kortelainen, Jenni Kortelainen, Tomi Nevalainen, Ville Niemelä

Publicerad29.6.2022

I de södra landsdelarna stöter man på attityden ”Det går inte längre att bli kvitt mårdhunden genom jakt”. Artens fortplantningsförmåga och populationstätheterna är ju oerhört stora. De markhäckande fåglarnas ägg försvinner i gapet på mårdhundarna och somliga fåglar låter bli att häcka i trakter där det kryllar av mink och mårdhund. Jakten med hund försvåras av det täta landsvägsnätet, den täta bebyggelsen, järnvägsspåren, den betande boskapen och de lömska vårisarna. Samt av negativt inställda markägare. På fastlandet finns det inga effektiva geografiska hinder för mårdhundarnas vandringar. I södra Finland är jaktkulturen dessutom starkt fokuserad på klövviltet, vilket ytterligare försvårar.

Fångstgrupperna i de tre Helmiprojekten nedan bevisar dock att mårdhundsproblemet går att lösa också i trakter med tät population bara attityden, kunnandet och resurserna finns. Projektets fångstmän eliminerar målmedvetet mårdhundar kring de värdefullaste fågelvattnen och dämpar på det sättet inflödet av nya mårdhundar. Grupperna har övervunnit både stora och små utmaningar och har lyckats få mårdhundarna under kontroll.

 


Lupinlahti i Fredrikshamn

I Lupinlahti i Fredrikshamn har man fått rovdäggdjuren under kontroll genom att systematiskt och under många år samköra olika jaktformer. Det här Natura-området ingår i Helmiprojektet och skyddas av Ismo Andrejevs fångstgrupp som jagar med fällor, vaktjakt, grytjakt och ställande hundar. Den effektiva jakten bedrivs inom en radie på flera kilometer kring Lupinlahti.

– En metod som biter är att kombinera ett tätt nätverk av åtlar med viltkamera och ställande hundar.

Vi eliminerar nästan året om mårdhundspar som visar sig vid kamerorna, berättar Andrejev.

Genom att avliva de reproduktiva paren förebygger man framtida kullar och om det ändå föds kullar så eliminerar man dem innan ungarna hinner sprida sig. Jobbet med att hålla de små rovdjuren under kontroll är tungt och ändlöst.

– Det går inte att slappna av ens för ett ögonblick. Mårdhundarna blir genast fler om vi pausar jobbet. Men å andra sidan är det väldigt givande, betonar Andrejev.

Nolltolerans också i stan

Fångstområdet är avgränsat till Fredrikshamns stad, vilket innebär krångel. Men även i stan är det nolltolerans som gäller för mårdhundarna. Metoderna vid bebyggelse inkluderar vaktjakt och fällor, och precisionsjakt med välutbildade och effektiva ställande hundar. Hundarna får på förhand lära sig rutterna från släpp till åtel. Fångstformen fungerar också på trånga platser, i tät bebyggelse och nära trafikleder.

Både Fredrikshamns stad och jaktvårdsföreningen ställer sig föredömligt positivt till verksamheten.

Fångstgruppen använder flera olika fångstformer och skapar en ljusare framtid för fågellivet i Lupinlahti.

Fångstgruppen berömmer också dem som deltar i rovdjurstalkot i mindre skala. Varje fälla på en sommarstugustrand och varje anmäld mårdhundsobservation är värdefull.

Grytjägarna Henry Karrala, Lehtori Leino, Satu Väisänen och Markus Hanski har haft en tung men givande dag i Itis. Den reproduktiva populationen har eliminerats i tid före mårdhundarna och fåglarna får ungar.
I Koisjärvi i Nummi-Pusula har fågellivet fått en ljusare framtid tack vare jägarna och iståndsättningen av livsmiljön.

 


Kortejärvi i Urjala

Även i Kortejärvi i Urjala har fångstmännen fått övertaget i kampen mot mårdhunden. Man håller rovdjuren på ett minimum genom att följa upp varje observation. Framgångarna förklaras delvis av att den målmedvetna jakten inleddes för flera år sedan. Inte heller då lämnade jägarna någon fångstmetod oprövad.

Efter hand som projektet framskred flyttades fokus till att stöda fågellivet i Naturaområdet i Kortejärvi. Fångstmännen försöker upprätthålla ett mårdhundstomrum med en radie på två, tre kilometer kring den värdefulla fågelsjön, i tre jaktföreningars marker och på Hongola gårds marker.

I Kortejärvi gjordes en undersökning med konstbon och andägg som ingick i Åbo universitets mårdhundsforskning. Arbetet som jägarna uträttade avsatte spår i resultaten på det viset att inte fler bon än två blev enligt viltkamerorna plundrade av mårdhundar. I jämförelseområdena utan effektiv jakt blev hälften eller ännu fler av bona plundrade av mårdhundar. Samtliga konstbon blev ändå plundrade under försöket trots att det fanns väldigt få mårdhundar. I synnerhet kråkorna och rävarna visade intresse för äggen.

Varje mårdhund som visar sig blir avlivad

På grund av det totala predationstrycket i Kortejärvi har fåglarna det inte lätt med häckandet, men området utgör trots det ett gott exempel på att det går att jaga främlingen mårdhunden till nästan noll också på krävande platser och därefter hålla populationen vid ett minimum.

– Detta tack vare att vi har kunnat jaga mårdhundarna med kombinationer av samtliga fångstmetoder. Den lättfångade delen av populationen fångar man med fällor, men för att tömma ett område på mårdhundar krävs det kunniga jägare med grythundar och ställande hundar, och jägare som vaktar vid åtel, berättar Heikki Yntälä som leder Helmifångstgruppen här.

Även i Urjala tar fångstmännen vara på möjligheterna med åtelkameror och varje mårdhund som fastnar på bild blir avlivad. Man tackar inte heller nej till utomstående hjälp utan bjuder in gästjägare som är intresserade av mårdhund. Det behövs också jägare som medverkar i mindre skala. Om en jägare som vaktar på hjort får en mårdhund på kornet ska han alltid avliva den.

– Tät bebyggelse gör jakten besvärlig och begränsar användningen av hundar. Dessutom borde folk vara bättre informerade om hur viktig den här jakten är och att det är nödvändigt med aktiva metoder, understryker Yntälä.

Eftersom fångstmännen jobbar för att åstadkomma en bättre miljö för sjöns fågelliv borde vi också hålla de övriga landrovdjuren och kråkfåglarna under kontroll.

Grytjakt pågår i Kortejärvi.
Pontus Hammarbergs vorsteh Iida fick i höstas äran att fånga Helmiprojektets första mårdhund. Fångstavtalen för Kortejärvi undertecknades kvällen innan och fångstgruppen satte i gång omedelbart.

 


Koisjärvi och Savijärvi i Nummi-Pusula

På skötselobjekten Koisjärvi och Savijärvi i Nummi-Pusula inleddes den effektiverade jakten i februari i vintras. Utgångsläget var inte lätt, men där fanns en jaktkultur för rovdjur från förut och jaktvårdsföreningen hade utmärkta kunskaper om jakt på små rovdjur. Och små rovdjur fanns det i väldiga mängder! Enligt Åbo universitets bedömning var utgångsläget i Nummi-Pusula dystert; platsen hörde till de mårdhundstätaste i Nyland.

I området finns hundfarliga landsvägar, betande boskap och gott om klövvilt. Bebyggelsen består av byar och markägandet är splittrat. De viktigaste jaktområdena är splittrade på tre olika jaktföreningar.

Resultatet av den första fångstvåren imponerar; drygt 100 fällda rovdjur kring fågelobjekten. Insatsen skar ner den reproduktiva delen av mårdhundspopulationen rejält, men minimeringen av rovdjuren är ändå inte mer än halvvägs. Fångstgruppen är ett väl sammansvetsat team och under de närmaste åren kan vi vänta oss resultat i klass med Lupinlahti och Kortejärvi även här.

Det finns lyckligtvis gott om kunniga vaktjaktsjägare och räknat i antal är det just de som har stått för de flesta fällningarna under våren.

Ortsbornas talkohjälp uppskattad

Markägarna i de berörda områdena är positivt inställda och ställer bland annat upp genom att ploga vägar, flytta vaktjaktskojor och underhålla åtlar.

– Det här jobbet bakom fronten är oerhört värdefullt. Jakten handlar om så mycket mer än att krama avtryckaren och släppa hunden, framhåller Heikki Kortelainen som leder fångstverksamheten.

Även i Koisjärvi har man kallat in kunnigt folk också längre ifrån. Gästspelande hundekipage ställer upp i Nummi-Pusula med både grythundar och ställande hundar. Ända sedan projektets början har Kortelainen ordnat rovdjursveckoslut där man tömmer gryten i området och avlivar mårdhundarna som fångats på bild med ställande hundar.

Åbo universitets mårdhundsforskare ger även här värdefull kunskap för planeringen av den effektiverade jakten. I skrivande stund har Kortelainen satt gps-halsband på åtta mårdhundar. Här på fastlandet har mårdhundarna i allmänhet varit överraskande ortstrogna även då den ena i ett par har blivit avlivad. Utifrån de slumpmässigt valda konstbona (23 konstbon i Koisjärvi och Savijärvi) kan vi redan se effekterna av den första vårens effektiverade jakt. De främmande rovdjuren plundrade ”bara” en dryg tredjedel av bona. Men häckningen är fortsättningsvis riskabel eftersom nästan alla konstbon ändå blev plundrade, ofta av grävlingar eller kråkfåglar.

Joija Tikkanens västsibiriska laika Hamppi vid en åtel i Nummi-Pusula där en mårdhund strax innan hade blivit fångad på bild.

Ett långsiktigt arbete

Strategin som fångstgruppen i Koisjärvi och Savijärvi tillämpar går ut på att tömma markerna kring sjöarna på mårdhundar. När jägarna har nått målet – i synnerhet på våren – frigörs resurser för att jaga längre ut, i synnerhet på hösten. De utvidgar ändå inte jakten till allt för stora arealer utan ser till att fångstresurserna räcker till och att området kring fågelskyddsobjekten hålls enhetligt.

– Tidsramen som vi jobbar med är krävande. Vi är medvetna om att det krävs åratal av uthålligt och långsiktigt arbete innan det börjar synas att fågellivet återhämtar sig. Det gäller att hålla motivationen uppe också sedan när fällningarna blir färre, påpekar Kortelainen.

Vi siktar på att markerna ska bli så gott som tomma. Motivationen att tillbringa gryningstimmarna vid en åtel svalnar om det knappt någonsin blir besök. När vi jagar med åtelkameror och ställande hundar går det däremot att göra snabba och exakta utryckningar precis när kameran har fångat en mårdhund.

I Nummi-Pusula borrar sig veteranerna Jarno Korpela och Ville Saukkola djupt ner i ett gryt efter en mårdhund.
Jyri Mononen och Heikki Kortelainen förser en mårdhund med sändarhalsband. Det var östsibiriska laikan Piraatti som ställde den.

Lyssna på avsnittet av podden Sorkkia ja sarvia (på finska) där jägaren Heikki Yntälä berättar om jakten på de främmande rovdjuren: Viimeisenkin vieraspedon perään, jagarentidningen.fi och Spotify.

Med helhetsgrepp på vården av fågelvattnen når vi målen

Syftet med Helmiprojektet mot de främmande rovdjuren är inte att maximera fällningarna utan att skapa ett rovdjurstomrum under häckningstiden. När ett fångstområde förstoras bör markägarna vara positivt inställda och det får inte bli kvar fickor med rovdjur, oavsett områdets storlek.

Både livsmiljön och den totala fällningen ska vara optimala för att även de krävande fågelarterna ska bevaras. När rovdjursläget som helhet är under kontroll och man också iståndsätter livsmiljöerna på objekten så kan vi förvänta oss fina resultat. Platserna kan tjäna som modellexempel på hur den ansvarsfulla sjöfågeljakten och mångfalden i naturen gynnas av ett omfattande samarbete. Målsättningarna konkurrerar inte med varandra utan tvärtom stöder varandra. Om vi kan bevara en jaktkultur för småvilt så hittar vi också de mest motiverade smårovdjursjägarna. Vilket ju framgår av det föregående!

Läs mera här: https://vieraspeto.fi/sv/samarbete/projektet-helmi-frammande-rovdjur/

Vad tycker du om tidningen Jägaren på nätet?



Årets sista nummer av Jägaren var ett engångsförsök som gavs ut enbart på nätet.

Svara på enkäten senast den sista december och delta i utlottningen av en viltkamera!