Jakten med en okunnigs ögon
Jakten kan vara svår att förstå för den som aldrig har upplevt en jakt. Därför tog jag med mig min vän och vi släppte vår tax i skogen i hopp om drev på hare eller rådjur.
”Jag jagar” är inte det vanligaste svaret när nån i skolan frågar efter ens hobby. Därför har jag flera gånger fått förklara varför man jagar och vad jakten kräver. Jag berättar gärna om jakten för sådana som inte vet. Men det är lättare sagt än gjort att berätta om jakten så att personen faktiskt förstår.
Nya synvinklar
Jag bad min vän Anni Sinelampi att för första gången följa med på en jakt så jag konkret kunde visa henne ett exempel. Anni sade att hon ställer sig positivt till jakten, men inte har några planer på att själv börja jaga.
– En studiekamrat till mig drog jakthistorier där man bara stod på pass hela dagen och väntade, berättade Anni.
Jakten ser ofta ut på det viset, men det är inte hela sanningen. Efter en stunds väntande gick vi vidare till ett annat pass för att lyssna på hardrevet. Medan vi promenerade och följde med hundpejlen märkte vi att här ju händer mycket annat än att bara stå!
Anni insåg att väntandet på pass kräver mycket tålamod, som hon troligen inte själv hade tillräckligt av. Då insåg jag att jakten hade format mig till en person med mycket tålamod.
Ett oväntat byte
Hunden tappade bort haren så vi tog lunchpaus på terrassen till vår stuga. Medan vi åt upptäckte jag någonting egendomligt; en mink som skuttade omkring på bastutrappan. Pappa störtade in efter hagelbössan och jag grävde fram patroner ur fickan. Minken som gästspelade under lunchen blev dagens enda fällning. Jag upplyste Anni om att jagandet inte brukar se ut så här och vi delade ett skratt. Vi hade upplevt en trevlig dag i jaktens tecken. Anni sade att hon gärna följer med en annan gång.
Jag uppmanar alla jägare att ta med någon jaktokunnig på en jakt och på det viset öka medvetenheten om vad jakten faktiskt är för någonting. Efter konkreta upplevelser är det lättare att förstå grejen med jakten!
