Jägaren är fjällrävens bästa vän
I Fjällappland är det många som jobbar hårt för att skapa livsutrymme för den allt sällsyntare fjällräven. Det finns flera skäl till att fjällräven har blivit sällsynt och släktingen rödräven är ett av dem. När en rödräv har etablerat sig i en fjällrävs revir innebär det att fjällräven måste flytta. Den behöver jägarnas hjälp för att återvända.
Rödräven är en direkt konkurrent till fjällräven och har efter hand anpassat sig till ett liv i fjällen.
Rödrävens levnadssätt är väldigt likt fjällrävens. Den äter delvis samma föda och får ungar i gamla fjällrävslyor. I de nordligaste fjällen är situationen för fjällräven inte avundsvärd och arten riskerar att försvinna helt och hållet.
Det första dråpslaget kom redan i början av 1900-talet då arten jagades för sin vita päls. Jakten överskred vad arten tålde och den fredades i vårt land 1940. På 1980-talet började rödräven efter hand etablera sig i fjällrävens marker, vilket ytterligare försvagade artens levnadsmöjligheter.
Dessutom har fjällräven haft svårigheter med att finna föda. Sorkarnas tämligen regelbundna populationsvariationer upphörde i slutet av 1900-talet, vilket förvärrade artens utsatta belägenhet.
Lyckligtvis har sorkstammarnas cykliska karaktär förstärkts sedan millennieskiftet, vilket skapar hopp om återhämtning. Enligt en svensk bedömning finns det bara ungefär 350 fjällrävar i Norden. Det är sällsynt med vildlevande kullar, men även här går utvecklingen åt rätt håll. Under en lång tid levde större delen av de reproduktiva norska och svenska fjällrävsparen i fjällen mitt i landet, men nu observeras kullar allt längre norrut. Framtiden ser alltså litet ljusare ut. Bakom stammens positiva utveckling ligger ett omfattande och systematiskt skyddsarbete.
Rödräven erövrar livsutrymme
Tuomo Ollila på Forststyrelsen känner fjällrävsläget i Finland bättre än någon annan. Enligt honom dikteras levnadsförhållandena för fjällräven främst av födan och konkurrenten rödräven.
– Den mänskliga aktiviteten bidrar till rödrävens etablering i fjällrävsmarkerna. Vi lämnar alltid någonting efter oss som gynnar rödräven. I både Alaska och Sibirien har rödräven följt människan in i fjällrävens marker. Vi borde jaga räv också i utkanterna av bebyggelse i avsevärt större omfattning än vad som nu är fallet, konstaterar Ollila.
Ollila anser att kadavren som de stora rovdjuren lämnar efter sig inte gör livet lättare för fjällräven. För skyddandet av fjällräven är det alltså ingen lösning att låta rovdjuren bli fler. Kadavren lockar ju också till sig den värsta konkurrenten!
Den effektiverade jakten på rödräv måste vara proffsig
Jarmo Helander på företaget Jamen Eräpalvelut är en av nyckelpersonerna i projektet. Hans uppdrag är att jaga rödräv så gott som professionellt. Han har deltagit i projektet i ungefär fem år och har under den tiden fällt inalles cirka 500 rödrävar. I vintras landade saldot på 80 rävar under den egentliga jaktsäsongen som går från första januari till sista april.
Helander har beviljats dispens för att spåra räv med snöskoter, men uppgiften är ändå inte enkel.
Vädret, snöläget och rävarnas vana att ständigt befinna sig på rörlig fot gör jobbet krävande. I extrema fall kan en spårning bli 25 till 30 km lång. Även på fjällen är räven en klok och läraktig motståndare med god fart; på bärande skare kan den löpa med upp till 40 km i timmen.
– Om räven kommer undan så lär den sig på kuppen hur den skakar av sig en förföljande jägare på snöskoter. Och har den väl kommit på knepet så är den oerhört svår att knipa, berättar Helander.
Helander är infödd Utsjokibo och har jagat i de här trakterna sedan barnsben. Han är rävjägare i andra generationen eftersom hans far jagade räv yrkesmässigt på den tiden då det betalades skottpeng.
Det viktigaste rävjaktsområdet omfattar trakterna kring Paistunturi, Kaldoaivi och Ailigastunturi.
Det är ett enormt ödemarksområde där det inte går att jaga utan grundmurad lokalkännedom. Enligt Helanders erfarenhet är vädret avgörande för hur rävspårandet lyckas. Vindstilla kalla dagar då det har snöat natten innan är idealiska. Då är rävarna aktiva och det är lätt att hitta färska spår.
Utöver jagandet sköter Helander också utfodringsplatser och bevakar lyor. En del av de fällda rävarna skickas till Livsmedelsverket för undersökning, men i övrigt går bytet knappt alls att använda. Även Helander anser att rävjakten måste trappas upp, i synnerhet kring bebyggelse. Att den yrkesmässiga rävjakten upphörde bidrog till rävens uppgång.
– Inte jagar vi slut på rävarna i de här trakterna. Under svaga sorkår äter räven i stället ripors, sjöfåglars, vadares med flera fåglars ägg och ungar. Bland offren kan också finnas sällsynta häckande arter. Räven lägger väldigt snabbt beslag på ett revir som har blivit tomt, vilket betyder att jakten måste vara fortlöpande. Det är det enda som ger resultat, berättar Helander.
Får fjällräven fortfarande ungar i Finland?
Det är inte många finländare som har sett en fjällräv i naturen, men Tuomo Ollila, som deltar i projektet, är försiktigt positiv.
– Jag är övertygad om att vi inom några år har fjällrävspar med ungar här i landet, säger han.
Rävjakten i de finska fjällen utgör ett viktigt viltvårdsarbete. Dessutom illustrerar jakten på ett fint sätt hur jakten ingår i naturens kretslopp och naturskyddet. Jägarna som deltar i projektet för att skydda fjällräven utarmar inte naturen i vårt land, tvärtom. Rävjakten är ett viktigt instrument i verktygslådan för att öka mångfalden hos djurlivet i Fjällappland.
Det är också fint att vi kan samarbeta över organisations- och riksgränser. Även om det kan kännas egendomligt så är fjällrävens bästa vän en rävjägare som kör skoter i fjällen!
Nordiskt samarbete med EU-stöd
Fjällräven skyddas med det samnordiska projektet Felles Fjellrev Nord som har fått EU-finansiering flera gånger. I projektet deltar Finland, Sverige och Norge, som finansierar sin egen andel själv.
Projektet stöder fjällräven på tre olika sätt. Det precisionsutfodrar arten och trappar upp jakten på rödräv. I Norge sätter man ut ungar efter uppfödda fjällrävar. För det tredje observerar man och kartlägger fjällrävarnas lyor för att få ett bättre helhetsgrepp och öka utsikterna att lyckas. Ett exempel: I fjol gjordes i norra Lappland nästan 400 inspektioner av möjliga fjällrävsbon.
Fjällräven är ett rörligt djur och eftersom det finns sådana också i Ryssland så vill man inom projektet även uppgradera kontakterna med Kolahalvön.
Ansvarig ledare för projektet är länsstyrelsen i Norrbotten. Bland övriga samarbetspartners finner vi Stockholms universitet, Forststyrelsens Naturtjänster, det norska forskningsinstitutet NINA och Tromsö universitet.
