Hönsjakten ger både hund och människa motion

Jakten med fågelhund har gedigna traditioner i den finländska jakten. En jaktdag med en bra hund är alltid lyckad, även om det inte skulle bli något byte. Men med en bra hund hittar jägaren ofta en fågel som sedan hamnar i grytan.

Raserna varierar från de inhemska traditionella spetsarna till den ständigt växande skaran av stående och stötande hundar. Oavsett rasen och jaktmetoden får också hundföraren motion. Hundföraren tillbringar jaktdagen med öppna sinnen och känslorna varierar från spänning till välbefinnande och kanske också till besvikelse.

Terrängen som hönsjägaren strövar i varierar från öppna fjäll till slutna skogar och myrlaggar. I samtliga fall rör han eller hon sig lugnt och länge. Naturen höjer välbefinnandet som friluftslivet skänker och upplevelsen stegras av möjligheten att följa med hundens arbete. Det är hundens sätt att arbeta som bestämmer takten.

Fågelhunden motionerar husse året om

Raserna som används vid fågeljakt är utan undantag aktiva, energiska och sportiga. Fågelsäsongen är dessutom rätt lång, vilket betyder att hunden och föraren avverkar avsevärda sträckor i terrängen. Under perioden då fågelhunden hålls kopplad tar den ofta sin ägare ut på regelbundna cykelturer och löprundor. Det är bara sommarhettan som skapar pauser i fotarbetet, men simning kan man ägna sig åt även då. Upplysta hundmänniskor är väl medvetna om att hetta och överhettning utgör reella faror för hunden.

Jägarna som jagar fågel med sin hund är nästan undantagslöst också sportiga. Det tar sig ofta uttryck i ett sportigt yttre och klädval. En jägare på rörlig fot kan klä sig i skikt och gången är rask. Det är vanligt att fågeljägare motionerar för att orka vandra under höstens jakter.

Kan även leda till stress

I regel söker jägaren i terrängen en känsla av välbefinnande och frid i sinnet. Men jakten med hund kan också innebära stress. Även om skogshönsen i regel jagas i områden där trafiken utgör ett lindrigt hot mot hunden så kan hotet inte uteslutas överallt. En hund som har förirrat sig ut i trafiken försätter på ett ögonblick husse under en oerhörd stress.

Likaså kan en fågelhund som driver klövdjur ge sin förare huvudvärk och ett väldigt påslag av stresshormoner. I renskötselområdet kan en trevlig dag på fågeljakt förvandlas till katastrof om hunden börjar driva ren.

Om det förekommer stora rovdjur i jaktområdet, i synnerhet varg som utgör ett reellt hot mot hundar, kan det innebära att husse eller matte oroar sig för en eventuell attack i stället för att njuta av dagen.

Även stående och stötande hundar som kräver klara besked kan ge sin förare förhöjt blodtryck under utbildningen. Om lydnadsträningen har skjutits fram till jakten kan dagen förvandlas till en mardröm när en ung och oerfaren hund störtar iväg efter viltet.

Dags för en ändring i beteendekulturen

I detta nu satsas det rejält på utbildningen av fågelhundar. Hundförare med mindre erfarenhet får hjälp av uppfödare och verksamhetsutövare som erbjuder utbildningstjänster. Utbudet av kunnig utbildning räcker till och är efterfrågat. Hundar som uppför sig dåligt och som inte fungerar fasas ut och blir historia. Kunniga hundar uppskattas och man följer med deras beteende noggrannare än förut.

Prioritera säkerheten på jakt

Säkerheten är prio ett på all jakt, men sköter vi säkerheten på hönsjakt med hund? I synnerhet på fågeljakt med stötande och stående hundar hör lydnaden till det viktigaste, liksom att skyttarna behärskar säker vapenhantering. När de här två helheterna är på plats så har man kommit en god bit på väg.

För skyttens del är vapenhanteringen aktuell under hela jaktdagen när han strövar i terrängen medan hunden letar efter vilt. I synnerhet med stående hundar kan geväret vara oladdat eftersom det finns tid att ladda medan hunden står. Om geväret är laddat ska säkringen vara på och piporna riktade ner i marken eller upp i himlen tills det är dags för skott. Oavsett om det handlar om en sällskapsjakt eller en ensam skytt med hund ska man tänka på säkerheten för hunden och andra som eventuellt rör sig i terrängen.

Skällande fågelhundar rör sig nästan undantagslöst utanför skjutsektorn. Men en fågel som sitter på den allra nedersta grenen eller en snårig skottchans med rikoschettfara kan innebära risker för en spets. Vid skott med studsare mot en fågel uppe i ett träd ska jägaren vara medveten om kulbanan och riskerna som den kan medföra.

Positioneringen ingår i säkerheten

Det råder fortsättningsvis delade meningar om användningen av positioneringsapparater, men de har kommit för att stanna. Många är övertygade om att positioneringsapparaterna påverkar jakten, och det gör de ju också. Men om jakten snarare handlar om positioneringen medan fågelhundens arbete hamnar på andra plats så har vi med visshet överskridit en gräns.

I synnerhet under utbildningen kan användningen av positioneringsapparater vara väldigt givande. Dessutom ger ju sådana massor av information om hur hunden arbetar. Bredden på söket, hur hunden avancerar, farten och dagens totala sträcka skulle allihop förbli gissningar. Viktigare är ändå säkerhetsaspekten och möjligheten att hitta sin kära jaktkamrat. Visserligen kan man bege sig ut i terrängen utan någon apparat, eller så har man den i ryggsäcken för säkerhets skull.

I synnerhet i främmande terräng håller en fågeljägare på rörlig fot bäst koll på var han befinner sig med en GPS, antingen en separat apparat eller med funktionen i telefonen. På det viset undviker han eller hon att förirra sig in på förbjudet fredat område eller fel tillståndsområde.

Även utrustningen är viktig

Ryggsäcken utgör utan tvekan bärsystemet för fågeljägare. Vapnet kan bäras på flera olika sätt. Somliga bär gärna geväret i handen medan andra har det i en rem på axeln. En jägare som beger sig ut i ödemarken eller på en längre jaktresa väljer kanske den numera så populära gevärsryggsäcken. Då är händerna helt fria och vapnet transporteras skyddat.

Bytet får plats i ryggsäcken och det går att hänga fåglarna i remmar utanpå ryggsäcken för att svalna. Ryggsäckens innehåll dikteras inte bara av jägarens erfarenhet utan också av färdens längd, väderleken och terrängen

På en dagstur ska det i ryggsäcken åtminstone finnas elddon, matsäck, en första hjälpenväska och patroner. Positioneringsapparaten, kartan och kompassen är obligatoriska. Erfarenheten har visat att också tejp, snöre, torra strumpor, ombyteskläder, ett multifunktionsverktyg och hörselskydd är nyttiga. Om det är fråga om en längre jakt så är ett vindskydd för övernattning, sovsäck, liggunderlag, stormkök, belysning och extra kläder nödvändiga. Självfallet har en jägare alltid också en kniv.

En jakthund kan råka ut för det mesta i terrängen, så jägaren måste ha beredskap att ge första hjälpen. Det är inte ovanligt att en hund som rör sig med schwung i terrängen får sår eller ett rivet öra i ett hundslagsmål. Till standardutrustningen i sidfickan på ryggsäcken hör åtminstone förbandsmaterial och medel att rengöra sår med.

Bytet kröner jakten

Fällningen kröner en fågeljägares jaktdag, men låter kanske vänta på sig väldigt länge. Tills spetsen hittar en fågel och börjar skälla. Eller tills hönshunden har avverkat en tillräcklig mängd lovande chanser. Som alla är lika viktiga och betydelsefulla för husse eller matte och självfallet också för hunden. Alla som förstår sig på det här vet att efter fällningen står humöret på topp!