Hjortdjursbulvaner

Lockjakten bjuder på fantastiska upplevelser, men tvingar samtidigt jägaren att satsa på övning och viltkunskap.

Synobservationen stöder viltets övriga sinnen

I sin typiska form handlar lockjakten om att imitera viltets ljudvärld. Vid rävjakt med lockpipa skapar jägaren ett nödrop som låter som ett lättfångat byte. Vid lockjakt på rådjur härmar jägaren en parningsvillig get. Vid lockjakt på hjort skramlar jägaren med horn och skapar illusionen av två hanar som gör upp om en hona. I djurens värld är opportunismen en dygd och ibland ett krav för att överleva och föra arten vidare.

Den som jagar med bulvan tillför viltets sinnevärld en impuls till. Nordamerikanska videor om lockjakt på älg inleder ofta med ett högljutt lockande. När älgtjuren inträder på scenen lurar jägaren den exempelvis genom att lyfta en kanotpaddel tvärs över huvudet och vifta långsamt med den. Älgtjuren anländer alltså till platsen ditlockad av ljudet och eftersom synen är svag så upptäcker den att det redan finns en konkurrent på platsen som uppvaktar älgkon. Paddeln ser i älgens ögon ut som skovelhorn och förstärker älgtjurens uppfattning av läget. Utan den här förstärkande synobservationen skulle älgtjuren kanske ana ugglor i mossen och stanna längre ifrån.

Bulvanerna skapar en fullkomlig illusion

Med bulvaner handlar det om att tillsammans med ljudeffekter och ibland även dofter skapa en fullkomlig illusion. I bästa fall lyckas jägaren åstadkomma ett för viltet övertygande scenario som lockar djuret närmare och dit som jägaren vill ha det. Bulvanen utgör pricken över i:et för illusionen och fullbordar fällningen.

En flock gräsänder vänder man med lockpipan till sig och hoppas att änderna ska upptäcka de utlagda vettarna och landa intill dem. Det öppnar en skottchans för jägaren. Samma logik kan också tillämpas på hjortdjur.

Video: Så här jagar du råbock med bulvan

Placeringen är avgörande

En bulvan som föreställer en hind placeras så, att hjorthanen kan närma sig bakifrån. Om bulvanen föreställer en annan hane så utmanar den konkurrenten framifrån. Beroende på skjutvapnet och skjutsektorerna ska jägaren vid placeringen också ta hänsyn till vindriktningen och sitt eget avstånd till bulvanen. Ofta tar viltet en omväg och närmar sig bulvanen mot vinden. Avståndet mellan jägaren och bulvanen ska alltså vara väl avvägt och jägaren ska befinna sig under vinden från bulvanen sett. Det finns alltså en rad faktorer som jägaren ska beakta när han placerar bulvanen. Till det viktigaste hör att den står fullt synlig från alla håll. En bulvan fungerar ju bara om viltet får syn på den!

Bulvaner av många olika slag

På vår inhemska marknad är utbudet av bulvaner för hjortdjur rätt magert. De flesta är hopvikbara silhuetter av tyg. Sådana fungerar på långt håll, men på nära håll spricker illusionen. 3D-bulvanerna som är populära i Nordamerika skapar en klart verklighetstrognare bild och kan locka en hjorthane ända fram, för att strida eller para sig.

Det går utmärkt att tillverka en silhuettbild själv. Se bara till att den inte blir för stor! En alltför stor bulvan kan fungera vid sjöfågeljakt, men vid exempelvis råbocksjakt kan en sådan skrämma iväg konkurrenterna. Det vet jag av egen erfarenhet. Mitt silhuettrådjur av papp var stort som en överårig hjort och lärde mig läxan; råbocken noterade bulvanen och gjorde en omväg på hundra meters håll, uppenbart vaksam och skärrad.

Förhandsrekognosceringen avgörande

Även om en kombination av bulvaner och lockljud kan fungera effektivt så går det inte att trolla fram vilt ur tomma intet. Före själva jakten är det därför skäl att rekognoscera området och försäkra sig om att det finns lämpliga djur där.

När brunsten närmar sig följer vitsvansbockarna vägarna som hindarna brukar ta. En lockjägare bör alltså hitta de här vägarna för att kunna placera sig rätt på jakten. Råbocken håller däremot skärpt bevakning i sitt revir. En råbocksbulvan fungerar alltså effektivast om den står provokativt inuti ett revir.