Väck med de främmande rovdjuren!

Grytjakt på mårdhund

I det här numret berättar vi om metoder som gör grytjakten på mårdhund effektivare och hur du når optimal viltvårdseffekt för häckande sjöfåglar.

textKari KarhulaBilder Hannu Huttu, Kari Karhula
Publicerad18.3.2020

Mårdhundsstammens struktur består förenklat uttryckt av unga och gamla individer. De unga mårdhundarnas naturliga dödlighet är hög under det första levnadsåret. Gamla individer och unga i god kondition har de största möjligheterna att överleva vintern och få ungar.

Med grytjakten eliminerar vi just de här produktiva individerna i god kondition. Jakten skär med andra ord väldigt effektivt ner den framtida mårdhundsstammen.

Organisera grytjakten systematiskt

När grytjakten bedrivs systematiskt får vi maximal effekt på mårdhundsstammen. Det här förutsätter att jägarna känner till gryten och de övriga gömslena i jakt-området. När kartläggningen av vintergrytena är gjord med omsorg så avverkar man dem ett i taget.

Den största naturvårdsnyttan av jakten får vi om den bedrivs kring ett fågelvatten med stor produktion av ungar. Du kan rita in ett bälte kring fågelsjön som är tre till fem kilometer brett och därefter eliminera mårdhundarna inom bältet före våren. Du når den bästa effekten för sjöfåglarnas produktion av ungar med målinriktad jakt, även om det kräver mycket jobb.

Kartlägg mårdhundarnas vintergryt

Man kan leta rätt på mårdhundarnas vintergryt genom att följa deras spår i snön, men det är också fullt möjligt att kartlägga gömslena under barmarkstiden. Djuren rör sig aktivt i synnerhet på våren.

Mårdhunden utnyttjar gärna gryt och hålor som grävlingar har grävt. Grävlingen har för vana att följa samma stigar från gryt till gryt, så det bildas ett nätverk av stigar mellan gryten. Bara det första grytet är hittat så kan man lokalisera de övriga gryten och legorna genom att följa stigarna. Stigen är ungefär en tvärhand bred och mossan på stenarna och stubbarna utmed stigen har ofta nötts bort. Kartläggningen kräver tålamod. I synnerhet på kalhyggen är det lätt hänt att man tappar bort stigen. 

Markera gryten du hittar i kartappen så kan du sedan avverka dem regelbundet och tömma dem på mårdhundar. 

Att återställa gryt garanterar kontinuitet

Det är vanligt att man måste gräva ut en mårdhund som vägrar lämna grytet. Grävandet förändrar grytets ursprungliga konstruktion och det blir dragigt och otrivsamt för mårdhunden. Det är därför mödan värt att återställa grytet, för i ett omsorgsfullt återställt gryt trivs mårdhundsparen också i fortsättningen och kan elimineras med mindre jobb. Även om jägarna inte skulle återställa grytet så hittar mårdhundarna tak över huvudet någon annanstans i trakten. Sedan är det förstås en annan femma om jägarna kan hänga med om mårdhundarna jämt och ständigt flyttar. Om skogen börjar se ut som ett slagfält efter jakten så kommer markägaren troligen också att ha synpunkter på saken.

Återställandet, det vill säga jobbet med att lägga ett lock på grytet, beror på hurdan grop man har varit tvungen att gräva. Återställ hålan eller vintergrytet i ett så ursprungligt skick som möjligt så att ljus och regnvatten inte tränger in genom taket. Lägg slanor som stöd för locket, tillräckligt starka för att minst orka bära en jägare. Täta mellanrummen mellan slanorna med grangrenar och fyll varsamt på med jord. Det är förnuftigt att markera locket med stumpar av slanor så att det går att hitta också under nyfallen snö. 

Typiskt för ett bebott grävlingsgryt är att där finns gott om uppgrävda jordhögar. Kring grytet kan man även påträffa gräsknippen som grävlingen har använt som bädd i grytet.

Vilket djur i grytet?

Det är inte ovanligt att ett mårdhundspar bor i ett grävlingsgryt samtidigt som grävlingen. Det här kan bli ett problem för den som jagar enbart mårdhund. Utifrån tassavtrycken går det inte heller att med säkerhet avgöra om det finns en grävling i grytet.

Ett grävlingsgryt som används har dock några karaktäristiska drag som visar om det finns en grävling där. Grävlingarna är renliga och gillar att gräva. Innan det är dags att gå i ide brukar det framför grytet finnas en hög med grävd jord, och gräs och annan växtlighet som grävlingen använder som bädd och allt emellanåt städar ut från grytet.

Även om grävlingen skulle överge sitt gryt så kan mårdhunden fortsätta att använda det, men då saknas de för grävlingen så typiska jordhögarna och det utstädade bäddmaterialet utanför ingången. 

Dessutom har mårdhunden en väldigt typisk lukt som man ofta kan känna vid ingången till ett gryt där det bor mårdhundar.

Även räven använder gryt som bostad, men rävlyor är året om lätta att känna igen på tassavtrycken. Kring rävlyan ligger det i regel även matrester och gnagda ben.

Gryten som grävlingar använder förenas av ett nätverk av stigar som uppstår när de vandrar. Stigen på bilden finns nära ett gryt och är ovanligt tydlig.