Gör det själv: En kniv
Om du inte i handeln hittar någon kniv som du gillar och om du vill ha ett personligt jägarverktyg så går det att göra sin kniv själv.
Att göra knivar är oerhört intressant och du kan ställa upp utmaningar för dig själv. Knivmakeriet kräver noggrannhet och kunskaper om olika material för att resultatet ska bli fulländat. Det är fritt fram för en knivmakare att vara kreativ och förverkliga ideer!
Fabriksknivar är alltid en kompromiss eftersom de ska passa till det mesta för de flesta. Den som gör sin kniv själv från början till slut bestämmer varje detalj efter eget huvud och skapar en kniv som sitter som gjuten i egen hand.
Utgå från knivbladet
En knivmakare utgår från den viktigaste delen, alltså från knivbladet. Sådana finns det i oräkneliga modeller, storlekar och kvaliteter.
Själv har jag oftast nöjt mig med att köpa färdiga blad eftersom jag inte har verktygen och kunskapen för att smida egna. Dessutom är det en krävande konst att smida ett knivblad som håller skärpan och tål användning. Några blad har jag gjort, men de har varit försök för prydnadsknivar.
Skaftytan kräver omsorg
Knivskaftet kan göras av flera olika material, men själv väljer jag oftast trä. Träets hårdhet är avgörande för skaftets hållbarhet, så därför väljer jag hårda träslag. Mest gillar jag masurbjörk, för det vackra och traditionella utseendets skull. Dessutom är masurn väldigt hård och väderbeständig. Jag har också använt ek och björk som skaftmaterial. Skaftet kan också göras av näver, som är lättare att bearbeta. Själv har jag inte provat på näver, men tänker absolut göra det.
Skaftet innebär främst handarbete, så man behöver alltså inte skaffa några särskilda maskiner eller verktyg. Jag börjar med att borra ett hål i skaftämnet för tången och fäster bladet med exempelvis epoxylim. Skaftet kan formas i sin helhet för hand, men för att inte fresta tålamodet sågar jag skaftämnet till sina ungefärliga yttermått med bandsåg och rundar av kanterna med slip. Sedan fortsätter jag med en trärasp för att raspa fram skaftets slutliga form.
Finslipningen gör jag med slippapper, gradvis från grövre till finare tills ytan är slät. Det här momentet kräver tid, tålamod och mycket arbete för att resultatet ska bli bra. Slutligen oljar jag skaftet med träolja som skyddar mot smuts och fukt.
Knivslidan skyddar
Den sista etappen är slidan för kniven. Jag har inte gjort särskilt många eftersom nästan alla mina knivar klarar sig utan. När kniven inte används är slidan nästan allt som man ser av den. Därför är slidorna ofta vackra och liksom konstverk i sig. På dem kan man skapa en bild med jaktmotiv eller trycka ett prydnadsmönster.
Det mest givande för en knivmakare är den avslutande behandlingen med olja som tar fram träets färger och man ser det slutliga resultatet. Det uppstår ett känslomässigt band till kniven eftersom man har skapat den själv. På jakt känner man bandet varje gång man tar fram kniven för att göra någonting, spänta ved eller passa vilt. Knivmakeriet är en hel konstform som man bara lär sig genom att göra. Friskt vågat är hälften vunnet! Ingen är född till knivsmed.
