Fanny och Viljami, två jägare från 00-talet
Vad får en adertonårig stadsflicka som sysslar med instagramvideor och resor att plötsligt skaffa sig jaktkort? Beträffande tammerforsflickan Fanny Jaakkola berodde det på hjärtevännen Viljami.
– Till en början var jag rätt skeptisk när jag hörde att Viljami jagar. Men jag tänkte att jag står väl ut med en sådan hobby, men själv tänker jag inte börja, medger Fanny.
Fannys pappa Harri hade skaffat jaktkort några år tidigare, men i familjen hade jakten inte varit aktuell mer än som vilt i köket. I den här kulinariska familjen hade man alltid satsat på maten, även mycket vilt. Eftersom Fanny är väldigt matmedveten som dagens ungdomar lyckligtvis ofta är, så har hon alltid gillat kötträtter med klass. Vad kan då vara mera klass och ekologiskare än vilt? I det avseendet är det alltså logiskt att jaga.
– Kompisarna var nog lite skeptiska till det här, men när jag hade hängt med Viljami ett par gånger så tänkte jag att det här kan väl också passa mig, berättar Fanny.
Somliga aspekter av jakten fick henne ändå att tveka. Som skjutandet och att ta ur viltet. Men kanske framför allt de tidiga väckningarna och kylan och allt annat obekvämt och ansträngande. Vi hade avtalat att paret skulle infinna sig i jaktområdet för fotografering klockan åtta på morgonen. Fanny vägrade dock att pruta på sin skönhetssömn och anlände först långt senare.
– Jag hade lite sömnskuld som jag samlat under veckan att ta igen, förklarade tösen.
Jaktkortet skaffade Fanny i höstas. Provet hölls på Kokkovuori hagelbana i Lempäälä där Fanny också hade varit ett par gånger och tränat. Först på Akat Ampumaan, det vill säga en kurs i skytte för damer, i augusti och en andra gång i september. Proffslärarens instruktioner har varit bra och numera går lerduvorna i kras som de ska. Vapenhanteringen löper liksom naturligt, tycker hon. Och väl är det, för efter studentskrivningarna tänker Fanny söka till polisskolan.
– Lätt är det inte, men visst känns det fint när man börjar träffa, nickar Fanny.
Innevarande höst ska hon också hitta och skaffa sig ett eget hagelgevär som passar. Nästa år står kanske en studsare i tur.
I yngre år sysslade Fanny med scouting och cirkuskonster, så hon har inga problem med att röra sig i terrängen och klättra på knepiga ställen. Återstår att lära sig stiga upp tidigt för att åka till jaktmarkerna.
Jakten vann över ishockeyn
Vi behöver inte tvivla på den unga mannens jaktintresse eftersom han har lagt hockeykarriären på hyllan för att hinna ägna sig åt jakten. För Viljami Vähä-Haukijärvi från Kuru i Birkaland gick det på det här viset. Han har bland annat spelat i lagen Tappara och Koovee, men lämnade bort det seriösa spelandet i våras. Viljami, som blir färdig merkonom i vår, vill hitta ett jobb nära jaktbranschen.
För jagandet hittar Viljami alltid tid och glöd.
– Det är bara drygt två år sedan jag skaffade jaktkort, berättar Viljami. Det var hans bästa vän Onni Tiura som väckte intresset.
Viljamis pappa Sami jagar lite grann, men med sina egna kamrater. Viljami jagar ofta på egen hand och ibland med kamrater. Nuförtiden självfallet också tillsammans med Fanny.
På rådjurskanten har det redan blivit många fällningar. Och hönsfågeljakten är verkligen fängslande, tycker Viljami. Dessutom hör han till ett älgjaktlag. En fällning har han redan på meritlistan. Den föll för hans gamla studsare, men han har nyligen skaffat sig en splitterny som inte kommer från den billigare ändan av sortimentet.
– Jag tänkte att en sådan köper man bara en gång i livet, så det fick bli rejäla doningar direkt, funderar Viljami om sin rejäla investering.
Hagelgeväret har han också skaffat nyligen. Det kommer från en jaktkamrat i föreningen, lite lagom begagnat. Bössan är en halvautomat och kändes bra i händerna. Dessutom var priset hyfsat, så det blev affär.
Rådjursjakten är även den en jaktform som Viljami gärna ägnar sig åt. Fällningen gick lugnt och sansat till på vår gemensamma jakt. En knapp halvtimme sedan hundarna släppts gick två rådjur i pass för honom. Han väntade lugnt tills den ena gick ifrån den andra på lagom avstånd och den stupade för hagelskottet där den stod.
Vi gillrade också slagjärn för bävrar och lade aspar som lockbete. Viljami rynkar inte på näsan åt jakten med slagjärn utan betraktar den som en lika trevlig jaktform som med gevär.
– Självfallet skulle jag också vilja skaffa mig en jaktbåge, men det går ju inte att köpa allt på en gång, funderar Viljami när vi gör oss klara för bäverpasset.
Fanny står på pass med ett hagelgevär medan Viljami har både hagelbössa och studsare. Men någon plattsvans kniper vi inte på detta första försök. Vi kunde dock konstatera att även om Fanny inte hör till den morgonpigga sorten så fungerar hon på passet som man ska, länge och stilla.
Bergsdrömmar
Viljami som gillar rådjursjakt har dessutom på gång en viktig jaktkamrat till. Han har reserverat en tik i en kull med strävhåriga taxvalpar, som han kan börja utbilda i december.
– Just nu känns rådjuren och hjortarna som det intressantaste, funderar han.
Det här intresset märker också skribentens tax Signe. Hon kommer väldigt väl överens med Viljami, både före, efter och under jakten.
På Viljamis jaktliga drömlista står också bergen nere på kontinenten.
– Det vore fint att någon gång kunna åka till Tyskland eller Österrike och jaga i bergen.
För Fanny, som redan har rest med familjen och sett en stor del av världen, räcker det just nu med drömmar om hemmaskogarna.
– Det vore fint att få fälla ett rådjur redan den här hösten, inflikar Fanny.
Av parets entusiasm att döma kan man förmoda att åtminstone Fannys dröm slår in inom kort.
Undertecknad har på känn att bäverjakten som vi inledde får en fortsättning inom kort. Kanske blir Fannys första fällning en plattsvans?