En älgtransport med mycket möda och stort besvär

Älgskallet hade pågått i bortåt tre timmar och älgen hade lugnt slagit lovar kring oss skyttar. Snön frasade i kylan och omintetgjorde försöken att smyga sig till skallet. Till slut lyckades en av skyttarna ändå ta sig fram till skallet, längs spåret efter en skogsmaskin, och sköt älgen. Skottet träffade som det skulle, men ändå löpte älgen vidare och stupade inte förrän på ett ställe som låg ungefär 700 meter från skogsbilvägen.

Vi var sju jägare på jakten och den fällda älgen var en stor och gammal ko. Slaktvikten visade sig senare uppgå till 208 kg. Hjulspåren efter skogsmaskinen som vi följde var förskräckligt djupa och ojämna. Skogen runt omkring var backig och röjd, och omöjlig att släpa en älg i.

Här hjälpte inte annat än att hämta fyrhjulingen och släpet. Genom att köra lugnt och sansat kom den fram, och styrkta av några kraftord hävde vi upp kroppen på flaket.

De första några hundra metrarna gick fint tills en kombination av tvär sväng och djupt hjulspår blev tuvan som stjälpte lasset. Sidlämmarna brast under älgens tyngd. Det blev ett svettigt göra för oss älgjägare att baxa upp den. Älgen gav inte ett pip ifrån sig under kampen mot gravitationen, men det gav förstås inte fyrhjulingen heller. Vi både svor och bad vackert, men den tvärvägrade ändå att starta.

Här hjälpte inte annat än att traska till bilen och köra iväg efter en traktor.

Efter mycket möda och stort besvär fick vi upp älgen på traktorn och fortsatte återfärden, i snigelfart. Vi som traskade bakom höll allt emellanåt andan när traktorn krängde och bökade sig igenom djupa och mjuka ställen i hjulspåren. Lyckligtvis var det min andra hälft som satt vid spakarna och han var lagom våghalsig och erfaren för jobbet. Med finsk sisu tar han sig över och igenom vad som helst, i synnerhet om det handlar om vårt gemensamma bästa.

Efter många om och men låg älgen på bilsläpet, traktorn åkte hem och några av oss var rejält försenade till sin lillajulsfest. Följande dag bogserade vi sedan fyrhjulingen och släpet ut från skogen med traktorn.

På jakt går allting inte alltid som planerat, men även med den här älgen bökade vi och stökade med ett småleende på läpparna och underhöll varandra med gamla missöden och historier. Det var ett veckoslut som gav oss mycket att minnas vid jägarbrasan.

Svårigheterna är som en svetslåga som fogar ihop gänget ännu fastare.

Har du någon gång haft en vansinnig otur på jakt? Berätta i kommentarsfältet!