Helander har jagat älg i ett tjugotal år. Han har inga egna älghundar utan jagar främst genom spårning, eller ”naakiminen” som han säger med ett samiskt ord som betyder att smyga. – Under de senaste åren har det blivit fler älghundar i Utsjoki, men fortsättningsvis jagar över hälften utan hund, berättar Helander. Det finns praktiska orsaker till att så få använder älghund.

– I synnerhet vid Tana älv är trädgränsen bara en eller två kilometer bred. Det är svårt för en hund att ställa älg bland fjällbjörkarna eller på kalfjället. Det finns en risk för att både älgen och hunden försvinner utom räckhåll till Norge eller Kevo naturpark.

Hur går då smygjakten till?

– I regel rör jag mig ensam, men några jägare kan också jaga tillsammans. Det kräver att samtliga kan terrängen på sina fem fingar. Älgarna håller gärna till på platser som dalar och ravinsluttningar, beroende på årstiden. Det gäller att söka sig till någon högt belägen plats för att spana. Som längst har jag sett en älg på ett par kilometers håll.

Man närmar sig platsen under vinden eller från sidan. Om man hittar ett färskt spår så ska man lista ut var älgen kan tänkas hålla till och avancera enligt det.

– Det gäller att få syn på älgen innan den får syn på dig, påpekar Helander.

När älgen är hittad understryker Helander vikten av att beakta vindriktningen och hålla sig dold.

– Sträckan som man smyger för att komma till skott kan vara flera kilometer lång. Välj rutten så att du inte blir upptäckt. Om man måste avancera genom öppen terräng ska man göra det rakt mot älgen eftersom den lätt uppfattar rörelser i sidled.

Helander undviker att göra ljud i onödan. Bland annat skidar han runt isfläckar på myrar där vinden har sopat bort snön.

– Skidorna oväsnas på is. Allt emellanåt måste man därför planera vägen framåt.

Det går tystare att ta sig fram i mjuk snö, men i gengäld kan det bli kämpigt. När snön är grov är det inte sagt att jägaren kommer särskilt nära älgen. Helander nämner mycket riktigt ytterligare en viktig färdighet: – I öppen terräng är det svårt att bedöma avstånd. Skjutavstånden ska vara rimliga.

Håll kontakt med familjen

De vidsträckta ödemarkerna och fjällen skapar fina förhållanden för jakt, men avstånden är långa och vädret kan överraska.

I synnerhet på vintern ska det vara klass på utrustningen, som skidorna och de varma vindtäta kläderna. Dessutom understryker Helander vikten av att hålla kontakt, för telefonen hittar inte nät på alla ställen.

– Jägaren bör meddela familjen om dagen blir lång. Det är lätt hänt att man glömmer tiden när man skidar efter älg.

Områdets särdrag

Älgarna övervintrar i Utsjoki och Tana älvdal. De kommer delvis också från Norge och har etablerade rutter och vanor.

– I början av vintern håller älgarna också gärna till på kalfjällen och i enesnåren. Efter hand som vintern framskrider söker de sig till älvstränder och branter där de stannar inom ett begränsat område.

I Utsjoki kan det i genomsnitt vara mindre snö än i övriga Lappland, men vintrarna är kalla och långa. Det innebär svåra förhållanden i synnerhet för kalvarna och ungdjuren. Älgtätheterna är lägre än i de övriga delarna av landet.

Det finns skillnader i jaktkulturen. Jakten bedrivs i små grupper och ofta på egen hand.

– Det är väldigt vanligt att par och familjer jagar tillsammans, funderar Helander.

Vilt och fisk

För Utsjokiborna är inte bara jakten utan också fisket och renskötseln viktiga och undervisning ges både hemma och i skolan. Helander själv fiskar gärna lax med båt och jagar ripa; det ligger i blodet på honom. Nuförtiden ges det kurser i grundskolan i Utsjoki om bland annat hur man jagar ripa med fällor och tar tillvara en fälld älg.

Men älgen har inte alltid varit ett vanligt vilt i Utsjoki. Enligt Helander var älgen så sent som i slutet av 80-talet en sällsynt syn.

– Älgstammen har vuxit och jag tror att smygjaktskulturen bevaras tack vare älgjakten. De här markerna är lämpliga för jakt på det viset, funderar Helander.