Viltåkrarna drar till sig älgar så länge där finns någonting att äta.
Älgjaktsmetoder, del 5

Älgjakt på åker

Älgjakten på åker är inte någon allmän jaktform, men för jaktföreningen Köörtilän metsästysseura i Sastmola på västkusten och Kallträskin Erä på gränsen mellan Kristinestad och Sastmola är det ett fungerande och uppskattat sätt att nå avskjutningsmålen.

text Joni Saunaluoma bilder Joni Saunaluoma och Jussi Peurala

Publicerad16.7.2020

Jaktföreningen Köörtilän metsästysseura har såpass små och splittrade marker att vaktjakten vid en åker redan av det skälet har blivit föreningens huvudsakliga jaktform. Under hela den tid som jag har jagat har nästan alla älgar blivit fällda på vaktjakt, förklarar 19-åriga Aaro Tommila som hör till ungdomarna i föreningen.

– Jakten är lugn och sansad och det blir aldrig något besvärligt läge där man ju ändå ska avstå från att skjuta. Köttet är gott eftersom skottet sitter i lungorna och det blir inget ”stresskött” eftersom älgen inte har drivits, säger Tommila och räknar upp vaktjaktens klara fördelar jämfört med andra jaktformer.

Kallträskföreningens marker klyvs av den livligt trafikerade riksväg 8, vilket innebär svårigheter för jakten med hund.

– På grund av de senaste årens stora mängder älgar och jaktlicenser prioriterar vi jakten på åker och försöker ta vara på hela jaktsäsongen. Över hälften av älgarna blir fällda på en åker, konstaterar Ari Ahola som är en av föreningens ivrigaste ”älgvaktare”.

– I september när älgarna brunstar så beter de sig annorlunda än längre fram på hösten. Tjurarna visar sig på åkrar utan att äta någonting och gör det också mitt på dagen. Kalvarna kan vara tillsammans på en åker utan att hålla sig i närheten av sin mor. I oktober är älgarna åter igen enbart intresserade av mat och deras tider stämmer bättre överens med solens dygnsrytm, förklarar Ahola.

För det mesta kan man i lugn och ro studera en älg som betar på en åker och då är det enklare att identifiera djuret.

Viltåkrarna är effektiva

I bägge föreningarna sår medlemmarna några viltåkrar på beprövade ställen.

– Vi sår några viltåkrar med en foderkål-foderraps-havre-blandning som verkar vara den bästa på att locka älg. Visst vaktar vi vid andra åkrar också, men viltåkrarna har visat sig vara de absolut säkraste ställena att fälla älgar på, berättar Tommila.

– Utöver viltåkrarna har också små havreåkrar mitt i skogen visat sig fungera fint, fortsätter Ahola.

Om någon jordbrukare har bekymmer med en älg som vållar skador så brukar medlemmarna i Aholas förening ställa upp och fälla den.

Åkrarna som ligger mitt i skogen är som skapta för att vara viltåkrar för älgar medan det kan vara besvärligt att odla kommersiella grödor på sådana platser, i synnerhet vid kusten där älgstammen är stark.

Med en bärbar stege går det lätt och smidigt att komma upp en bit över terrängen.

Stationär eller cirkulerande

I allmänhet innebär älgjakten vid en åker att jägaren stannar på en och samma plats, men allt emellanåt kan jägaren ändå under en och samma kväll cirkulera kring flera åkrar. Ari Ahola använder sig av två olika metoder: vaktjakt och smygjakt.

– Även om jag ägnar mig åt vaktjakt på en fast plats så verkar det bli bättre resultat om jag cirkulerar mellan små och givande åkrar. Jag börjar alltid med att kontrollera vindriktningen och den avgör från vilket håll jag går till de olika åkrarna. På en morgon- eller kvällsrunda hinner man alldeles bra kolla flera tänkbara åkrar.

– Hos oss avtalar vi på förhand om vilka åkrar vi vaktar vid. Men om vägen dit stryker förbi en annan åker så kollar jag förstås den också. Vaktandet sker huvudsakligen i torn eller kojor, förklarar Aaro Tommila taktiken som hans kamrater använder.

Med gott stöd och tålamod med skottet blir det inga skadskjutningar.

När flera jägare tänker knipa en älg under samma kväll är det viktigt att kommunikationen inom gruppen fungerar.

Ett mera lockande ställe för älg än det här får man leta efter.
Med en direktsåmaskin gjord av en gammal skivbillssåmaskin går det att anlägga en viltåker direkt på obearbetad mark.

Bytet med maskinkraft till flåningen

När medlemmarna diskuterar älgjakten på åkrar på föreningens älgmöte handlar det ofta om hur älgkroppen ska forslas till slaktskjulet. Logistiken är inte enkel, men med maskinkraft går den detaljen enkelt att ordna, intygar båda karlarna.

– Hos oss är det alltid fler än en person som är ute och vaktar eller finns i hemknutarna nära jaktområdet, så det går att kalla på förstärkningar vid behov. Ofta stupar djuret på åkern och då är det enkelt att hämta den med framskopan på en traktor, berättar Tommila.

– Det bor tre killar i byn som man kan ringa till om det skulle behövas ett handtag. För det mesta hämtar vi kroppen med traktor, men inom gänget har vi också funderat på en bärbar vinsch eller en järnhäst, fortsätter Ahola sin beskrivning av verksamheten i föreningen.

Om området är bra så kan älgjakten på åkrar ge lika god avkastning som jakten med jaktlag. Det avgörande är att det ska finnas lämpliga åkrar där älgarna gärna håller till, med växtlighet som lockar dem till sig.

– Om man jämför med exempelvis jakten med ställande hund så kommer man i båda nära älgen och pulsen går upp i varv. Den som smyger till en bra plats för skottet måste verkligen vara skicklig. För mig är vaktandet vid en åker och jakten med hund lika givande, och jag har fällt älgar på båda sätten, funderar Ari Ahola.

En vall med klöver beseglade den här överåriga tjurens öde.
Järnhästen har utvecklats i Sverige och används där i skogsbruket. Den är en liten, lätt och smidig enpersons skogsmaskin med breda larvband som bär också på blöta myrar. Järnhästen kan transporteras baktill i en paketbil och med den kan en jägare på egen hand forsla ut en älgkropp till väg. Den rör sig i promenadhastighet och klarar av två älgar på en gång.