På älgjakt är storleken på hunden inte avgörande.
Älgjaktsmetoder, del 8

Älgjakt med drivande hund

Den maximala mankhöjden för hundar som driver hjortdjur höjdes nyligen från 28 till 39 centimeter. Bakom lagändringen fanns en önskan att öka intresset för hjort- och rådjursjakt med hund och samtidigt öka utbudet av lämpliga hundar. På älgsidan har vi beträffande raserna följt den traditionella linjen med spetsiga öron och framåtrullad svans, men numera har också ett flertal hundar med hängande öron fått mandat att följa doftspår efter älg.

text och bilder Joni Saunaluoma

Publicerad17.1.2021

Skallet går upp i varv och snart både hörs det och visas i telefonen att drevet har startat. På västkusten i jaktföreningen Kasalanjoen metsästysseuras marker har jägarnas samlats för måndagsjakten. Flera kalvar fattas i den målsatta avskjutningen och nu borde det ordnas.

Liten men naggande god

Drevet startar bortom passet och den lilla men kunniga passkedjan byter plats.

– Skallet är så pass livligt att nu är vi nära, upplyser hundföraren Ari Viertola och lyssnar. Strax därpå får han veta att det ändå är en vitsvanshjort som drivs. På en skogsbilväg påträffas färska medelstora spår efter en flyende hjort.

Det här är ett bekant fenomen för dem som jagar med en hund som driver det mesta. Spår med stark doft eller synkontakt med älgen ger en puff i rätt riktning så hunden börjar följa rätt vilt. Alla tar förstås inte illa upp om hunden ibland driver fel vilt. Att lyssna på drevet och se djuret är också en fin upplevelse.

– Det avgörande är ju att hunden i det stora hela följer rätt djur, funderar Ari. Jägarna i hans jaktlag upplever taxens drev som trevlig omväxling till de traditionella älghundarna.

Älgjakten hänger inte på rasen

I det här jaktlaget är det ändå de ställande hundarna som avkastar mest, men det händer ofta att någon av gubbarna vid halvtid undrar om det inte är dags att släppa ut taxen i skogen. Andra drivande raser har jaktlaget ännu inte erfarenheter av.

Hundar som jobbar på olika sätt kompletterar varandra. Det händer att en hund som följer luftspår bara inte hittar älgen trots att viltkameran visar att det finns älg i området. Då kan en hund som följer markspår hitta älgarna och sätta dem i rörelse. Dessutom ökar risken för att älgen ska smita när hunden skäller i skogen.

– Älgarna verkar undvika en skällande hund och kan förirra sig till någons pass, funderar Ari. Efter en skadskjutning är det i regel en lugn hund som jägarna kopplar i ändan på eftersökslinan.

Får ofta skjuta stående älg

En drivande hund arbetar på ett helt annat sätt än en ställande. Men det är inte meningen att en driven älg ska löpa fort eller länge. Idealet är ett spårnoga och lugnt drev. På skallet går det att bedöma hundens avstånd till viltet och väckskallet när nattspåret är funnet. Älgen rör sig med samma hastighet som hunden och skottchanserna kan rätt säkert förutses. Ari konstaterar att det ofta blir skott på stående älg.

– På skallet kan älgen hela tiden höra var hunden befinner sig och fortsätter lugnt vidare utan att fly i hög fart. Personer som har en kortbent hund känner ofta oro för hur hunden hanterar en älg som inte alls låter sig drivas. Även hundar av större raser har blivit ihjälsparkade av en älg.

– Hunden bör hålla ett tillräckligt avstånd till viltet för att minimera risken att bli påtrampad. Å andra sidan är det hundföraren som ska kunna sin arbetsmetod och bedöma riskerna, påperkar Ari.

Men dagens älg låter sig inte hittas så Ari släpper också sin gråhund. En låg och långsam hund passar bäst i mindre områden och bruten terräng där sökområdet inte är särskilt stort. I synnerhet om det inte finns färska spår.

– En långsammare hund som är präglad på älg är ändå överraskande bra på att hitta älgar.

Den här dagen verkar det ändå inte finnas några älgar, men så är det ju emellanåt på jakt.

I bakluckan finns en älghund och en ”älghund”.

Mera om samma ämne