Vård av ejderstammarna längs flyttstråken

Ejderstammens snabba tillväxt i Östersjön under 1970–1990-talen har vänt i en kraftig nedgång. Ejdrar som nu söker häckningsro i den inre skärgården möter på nya hot, såsom starka stammar av främmande rovdjur. Hoten mot ejdern varierar både mellan och inom populationerna. Eftersom en stor andel av ejdrarna häckar i den finländska och svenska skärgården, har dödligheten hos ejderhonor och ejderkullar som lokalt och kortvarigt orsakas av främmande rovdjur och havsörn en stor inverkan på populationen. På Brittiska öarna, Rysslands kust och öarna i Norra Ishavet inverkar delvis andra lokala faktorer på ejderstammen. Enligt aktuella uppgifter finns det inte någon enskild ”de vises sten”, med vilken ejderns framtid kunde säkras.

Helheten av de hot som ejdrarna utsätts för under sin flyttväg kräver internationellt samarbete. Utan samarbete är det inte möjligt att mobilisera de resurser och åtgärder som krävs för att ejderstammen verkligen ska kunna stärkas. En åtgärd som verkar vara betydelsefull på nationell nivå kan på populations- och flyttstråksnivå vara marginell – nyckeln till framgång är rätt allokering av resurser.

Ändrad skyddsklass styr jakten

Vid det sjunde partsmötet för avtalet om bevarande av flyttande sjöfåglar i Afrika och Eurasien (AEWA) i december 2018 höjdes skyddsstatusen för ejder. Orsaken var artens kraftiga tillbakagång och klassificeringen som sårbar art på Internationella Naturvårdsunionen IUCN:s Röda lista. Enligt AEWA-avtalet är jakt på ejder nu tillåten endast på grundval av jaktbeskattning anpassad till nivån för flyttningsvägarna, som en del av den internationella förvaltningsplanen. Situationen är i praktiken den samma som för taigasädgåsen.

Den kommande förvaltningsplanen omfattar tre flyttande ejderpopulationer. Populationen i Östersjön, Nordsjön och Brittiska öarna är störst, med cirka 900 000 individer. Ejderstammen längs Rysslands och Norges kust består av cirka 500 000 individer och på Frans Josefs land och Spetsbergen består ejderstammen av cirka 70 000 individer.

Internationell förvaltningsplan under arbete

Målet är att få förvaltningsplanen klar för godkännande inför AEWA-partsmötet år 2021. Vid sidan av förvaltningsplanen upprättas en internationell jaktbeskattningsmodell, så att verkställandet ska kunna inledas utan dröjsmål efter att förvaltningsplanen har godkänts.

Den internationella workshoppen som enligt planerna skulle ordnas i april flyttas på grund av coronaviruset till september. Beredningen av förvaltningsplanen måste anpassas enligt de rådande förhållandena, men under våren skickas de första utkasten till länderna längs flyttstråket för kommentarer.

Petteri Lehikoinen vid Naturhistoriska centralmuseet ansvarar för skrivarbetet med förvaltningsplanen. Ejderexperterna Kim Jaatinen och Mikael Kilpi från Finland bidrar med sitt stöd i arbetet. Morten Frederikson bidrar med starkt ejderkunnande från Danmark. Under vårens gång fås experter från Norge och Ryssland med i teamet. Arbetet leds av Nina Mikander från AEWA-sekretariatet. Projektet leds av Mikko Alhainen från Finlands viltcentral med stöd av Robin Juslin från Ålands landskapsregering. Projektet finansieras av jord- och skogsbruksministeriet och Ålands landskapsregering.

Finland är en föregångare inom stamförvaltning på populationsnivå av sjöfågelvilt. Taigasädgåsen var den första och ejder förhoppningsvis den följande arten som omfattas av AEWA, inom vilket en jaktbeskattningsmodell för sjöfågelvilt på tillbakagång upprättas. I bägge fallen är säkerställandet av en hållbar användning den centrala motiveringen till internationell stamförvaltning. Utan starka och livskraftiga viltstammar finns det ingen jakt. Utan jägarnas viltvårdsarbete finns det inga ejdrar i den av främmande rovdjur erövrade finländska skärgården. En ljus framtid för ejdern är naturskyddets och jaktens gemensamma vision.

Mikko Alhainen, specialplanerare, Finlands viltcentral