Spelreglerna för verksamheten med rovdjurskontaktpersoner

Rovdjurskontaktpersoner är utbildade medhjälpare till forskningen, och insatta i frågor om stora rovdjur samt deras spår och efterlämningar. Deras viktigaste uppgift är att samla in, bekräfta och förmedla vidare observationer av stora rovdjur i sitt eget område. Observationerna utgör grunden till uppskattningen av stammarna av stora rovdjur. Utbildningen för rovdjurskontaktpersoner har förnyats så att den motsvarar dagens krav.

textOlli Kursula och Mirja RantalaBild Mari Tikkunen
Publicerad16.5.2022

Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet (VFFI) började med hjälp av frivilliga medhjälpare samla in observationer som stöd för stamuppskattningarna på 1970-talet. Jägare som var intresserade av stora rovdjur utsågs för uppgiften. De samlade in observationer av stora rovdjur i sina egna områden och antecknade observationerna på pappersblanketter och kartor, som skickades till VFFI tre gånger per år.

Trots att den grundläggande uppgiften för en rovdjurskontaktperson är den samma, har verksamhetsmiljön förändrats. Rovdjursstammarna och observationsmängderna har mångdubblats och alla arter av stora rovdjur påträffas i nästan hela landet. Antalet rovdjurskontaktpersoner har ökat från några hundra till över två tusen. Från pappersblanketter som skickas in tre gånger om året har man övergått till att registrera observationerna i Naturresursinstitutets elektroniska system Tassu.

 

Uppgiften som rovdjurskontaktperson kräver en neutral attityd

– I takt med att rovdjursstammarna breder ut sig och registreringen av observationer elektrifieras har intresset för rovdjursobservationer ökat, och i sociala medier kryddas historierna lite extra. Det har blivit en allt viktigare uppgift att förmedla korrekt information om stora rovdjur som rör sig i ett område, säger jaktchef Olli Kursula.

Rovdjurskontaktpersonernas uppgift har blivit allt mer utmanande. I egenskap av obundna medhjälpare till forskningen måste de stå utanför konflikter och hålla sig till fakta. För en lyckad verksamhet krävs opartiskhet och saklighet. Rovdjurskontaktpersoner kan inte i offentligheten uppträda i en roll som kan äventyra tillförlitligheten hos de observationer de registrerar. Åsikter som framkommer sammankopplas med rovdjurskontaktpersonens uppgift, även om det inte är avsikten.

– För att bevara systemets tillförlitlighet är vi noggranna med kravet på att vara neutral, hålla sig till fakta och uppträda sakligt. Kraven är de samma för alla rovdjurskontaktpersoner, säger Kursula.

 

Nytt utbildningsmaterial och handbok för rovdjurskontaktpersoner

Utbildningen för rovdjurskontaktpersoner har förnyats så att den motsvarar dagens krav. Det nya materialet förenhetligar kunskapsunderlaget och förtydligar den roll nätverket av rovdjurskontaktpersoner har när det gäller att samla in viltdata.

Av alla nya rovdjurskontaktpersoner krävs genomgången utbildning. Också de som redan nu verkar aktivt uppmanas läsa materialet och uppdatera sitt kunnande genom att gå utbildningen. Grundkursen kan avläggas på nätet eller genom att delta i en närutbildning som ordnas av viltcentralen. Utbildningen har förnyats inom projektet VargLIFE.

År 2021 publicerades Handbok för jägare på finska och svenska, med en sammanfattning av den information som behövs för uppgiften som rovdjurskontaktperson. Den tryckta handboken har delats ut till rovdjurskontaktpersoner och ges i fortsättningen till alla nya som utses till uppgiften.

Den digitala versionen är tillgänglig på Finlands viltcentrals webbplats. Handboken sammanställdes med stöd av projektet VargLIFE samt jord- och skogsbruksministeriet.

 

Hur blir man rovdjurskontaktperson?

Finlands viltcentral godkänner rovdjurskontaktpersonerna för uppgiften. Den som utnämns måste ha gått den utbildning som viltcentralen anordnar. Det förutsätts också att personen är känd som redbar och tillförlitlig och till sina personliga egenskaper är lämplig för uppgiften. Jaktvårdsföreningen ger förslag på utbildade personer för uppgiften. Finlands viltcentral tilldelar personerna uppgiften som rovdjurskontaktperson i Oma riista, vilket ger dem rätt att använda Tassu-systemet.

– Uppgiften är inte endast en utnämning, utan den kräver aktivitet. Om man inte registrerar observationer på över ett år, kan användningsrättigheten till Tassu återtas. Uppgiften kan återkallas också om en person uppträder på ett för uppgiften olämpligt sätt eller om det framkommer direkta missbruk, säger Kursula.

De observationer som rovdjurskontaktpersonerna registrerar i Tassu utgör fortfarande grunden för uppskattningarna av rovdjursstammarna. Vid Finlands viltcentrals dispensövervägande och inriktningen av dispenser är kullobservationerna som rovdjurskontaktpersonerna registrerar viktiga. Också polisens fördrivningsbeslut och order om avlivning kan grunda sig på dessa observationer. De uppgifter som förs in i Tassu måste vara pålitliga.

– I allmänhet förstår rovdjurskontaktpersonerna sin roll som frivilliga medhjälpare till forskningen. Det observationsmaterial de producerar har hela tiden förbättrats och stamuppskattningarna har blivit mer exakta, konstaterar Kursula.

Rovdjurskontaktpersonerna deltar också i insamlingen av DNA-prover. I samband med den förenhetligande förnyelsen av utbildningen kommer nätverket av rovdjurskontaktpersoner ytterligare att stärkas.

Rovdjurskontaktpersonerna är frivilliga medhjälpare till forskningen

  • Rovdjurskontaktpersonerna är frivilliga, obundna och bistår forskningen.
  • Rovdjurskontaktpersonens viktigaste uppgift är att samla in observationer av stora rovdjur inom sitt område, bekräfta observationerna och förmedla dem till Naturresursinstitutet.
  • Observationer som är bekräftade av rovdjurskontaktpersoner utgör grunden till uppskattningen av rovdjursstammarna.
  • Förutom inom forskningen används uppgifterna som rovdjurskontaktpersonerna registrerat i observationssystemet Tassu av Finlands viltcentral och polisen som stöd vid beslutsfattande.
  • En bra rovdjurskontaktperson är känd som en ärlig och pålitlig person, som förstår sin roll i förvaltningen av stammarna av stora rovdjur som helhet.
  • Finlands viltcentral utbildar och utser rovdjurskontaktpersonerna.

Projektet VargLIFE är ett sex år långt samarbete mellan Naturresursinstitutet, Finlands viltcentral, Östra Finlands polisinrättning, Forststyrelsen och Nylands distrikt vid Finlands naturskyddsförbund. VargLIFE förebygger skador orsakade av varg, utvecklar DNA-uppföljningen, förbättrar interaktionen på lokal nivå samt producerar och förmedlar information om vargar.

Projektet har fått finansiering från Europeiska unionens program LIFE. Projektet finansieras dessutom av jord- och skogsbruksministeriet, miljöministeriet och de genomförande organisationerna. Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK rf finansierar åtgärder för att förebygga skador och skydda tamdjuren.

Mer information om projektet: www.susilife.fi

 

Vad tycker du om tidningen Jägaren på nätet?



Årets sista nummer av Jägaren var ett engångsförsök som gavs ut enbart på nätet.

Svara på enkäten senast den sista december och delta i utlottningen av en viltkamera!