Skärgårdshavet med i fångsten – Nu häckar svärtan igen

Projektet SOTKA-främmande rovdjur har arbetat framgångsrikt för att utöka förvaltningsområdena i Skärgårdshavet. Fågelinventeringarna visar att arbetet inte har varit för gäves.

textMikko ToivolaBild Tommy Arfman
Publicerad27.9.2021

Inom skärgårdsprojektet SOTKA-främmande rovdjur testades utveckling av mink- och mårdhundsfångsten för att stärka fågelbestånden i Skärgårdshavet och Västnylands skärgård. Finlands viltcentral och föreningen Saaristoluonnon hoito- ja suojeluyhdistys (SLHSY) började år 2019 utveckla samarbetsnätverk, för att utvidga förvaltningsområdena i Skärgårdshavet och få med fler öar i den effektiverade fångsten av främmande rovdjur.

Projektet i sin nuvarande form avslutas i slutet av 2021. Arbetet har gett resultat, eftersom man nu har täckande möjligheter till koordinerad fångst av främmande rovdjur inom samarbetsområdet för Skärgårdshavets nationalpark.

 

De ursprungliga förvaltningsområdena (röd linje) och det inom SOTKA-projektet utvidgade nätverket av förvaltningsområden (blå linje). Innanför förvaltningsområdenas gränser har man alla möjligheter att arbeta effektivt för fågelbeståndet, trots att man inte har fångstmöjligheter på alla öar.

 

Stora områden med i förvaltningen genom samarbetsavtal

Markägandet i Västnylands skärgård är splittrat. Små stugtomter är svåra att förena till fungerande förvaltningsområden. Detta har medfört problem för Natur- och viltvårdsstiftelsen, som är en av de lokala genomförarna i projektet. I Skärgårdshavet är markägandet mera koncentrerat. Medan man i Nyland fortfarande funderar på effektiva sätt att skapa enhetliga förvaltningsområden, har nätverket av förvaltningsområden i Skärgårdshavet utökats avsevärt med stöd av SOTKA-projektet. Det betyder att fångsten kan genomföras effektivt på skyddsområden på statens mark och på de privatägda öar som omger dem.

I Skärgårdshavet har sammanlagt åtta olika aktörer ingått samarbetsavtal med SLHSY för genomförande av fångst. Fångsten kan bedrivas på tiotusentals hektar stora enhetliga områden. I ett område har en lokal sommarinvånare samlat ihop markägarna i ett splittrat område och fångsträttigheterna har arrenderats direkt till SLHSY. Budskapet om den lokala aktörens hjälp har spridit sig och privata markägare har kontaktat SLHSY och gett rättighet att bedriva fångst på sina områden.

 

Framgångsrik fångst har skapat förtroende

På Skärgårdshavets område finns flera orsaker till den framgångsrika utvecklingen av förvaltningsområdena. En central orsak är lokalbefolkningens förtroende för den aktör som bedriver fångsten. De som bor eller tillbringar mycket tid i skärgården har under åratal med oro följt med minkens och mårdhundens frammarsch och fågelbeståndets tillbakagång. Fångstmän och fångstkvinnor som i naturvårdens namn erbjuder sin hjälp har nästan utan undantag varit ivrigt mottagna. På många platser har man inlett fångsten tillsammans, så att lokalbefolkningen har fått se de effektiva hundarna i arbete. Man har i praktiken fått se hur de främmande rovdjuren minskar i antal.

 

Fågelbeståndet återhämtar sig inte på nolltid

Fåglarna återvänder inte nödvändigtvis till de rovdjursfria områdena genast följande vår. Till exempel på Vänö förvaltningsområde i Skärgårdshavet visar fågelinventeringar att det tar flera år för vissa fågelarter att återhämta sig: roskarlen har ökat i parmängd efter det att avlägsnandet av rovdjur inleddes år 2006 och fram till den senaste inventeringen år 2019. De främmande rovdjuren måste alltså först avlägsnas, varpå den rovdjursfria situationen måste upprätthållas i åratal innan fågelbeståndet är på samma nivå som innan de främmande rovdjuren dök upp.

 

Fågelinventeringarna lovande

När predationstrycket från rovdjuren har varit väldigt kraftigt, kan man se tecken på fåglarnas återkomst redan första året efter att fångsten har inletts. Det här har man fått erfara i Tunnhamns förvaltningsområde, som har fungerat som SOTKA-projektets ”testlaboratorium”, på vilket mårdhunden hade ett starkt välde. Under fågelinventeringen våren 2020 lyste svärtan, ejdern och huvudsakligen också övrigt fågelbestånd med sin frånvaro. På flera öar hittade man endast äggskal med hål efter små tänder. På hösten samma år fanns det cirka 100 mårdhundar på en 1000 markhektar.

Under hösten och vintern avlägsnades i området närmare 30 mårdhundar från olika öar. Våren 2021 upprepades fågelinventeringen, och förändringen var påtaglig. Under inventeringen observerades flera ejderkullar. Också övergivna mås- och tärnkolonier hade vaknat till liv. Vuxna svärtor som häckade sent kunde observeras runtom i inventeringsområdet. I samband med rovdjursfångsten i augusti gjordes 11 observationer av svärtkullar. Under fågelinventeringarna och augustifångsten påträffades inga mårdhundar i området. Under hela projektets gång har endast en mink observerats i området, vilket innebär att artens inverkan på fågelbeståndet i Tunnhamn inte kan vara stor.

Resultaten är uppmuntrande. De ger hopp om att man kan hjälpa fågelbeståndet i skärgårdsområdet, om fångster arrangeras i enlighet med SOTKA-projektets exempel också i fortsättningen.

 

Information om främmande rovdjur och fångsten av dem finns på vieraspeto.fi

Projektets fångster i skärgården kan man följa på SLHSY:s Facebook-sidor @saaristoluonto