Pund, kronor och euro till skötseln av fågelkullarnas livsmiljöer
Det finns inte danska, holländska eller brittiska änder. Det finns bara gemensamma andstammar, som vi måste ta hand om tillsammans.
I Nordamerika har man inom natur- och viltvård haft tänkesättet ”änder utan gränser” under ett århundrade redan. I Europa håller tänkesättet på att bli vanligare först nu. Våtmarken i Korpinurmi i Norra Karelen, som restaureras inom projektet SOTKA-våtmarker, är ett utmärkt exempel på det här. Nästa år kommer unga änder att lyfta från Korpinurmi våtmark, vars restaurering har möjliggjorts genom jägarsamarbete över statsgränserna.
Restaureringen av våtmarken i Korpinurmi har beviljats finansiering av organisationen Waterfowlers’ Network, som består av sju jägarförbund i olika europeiska länder. Organisationens mål är att stärka flyttfåglarnas stammar genom internationellt samarbete. Stödet till Korpinurmi våtmark är det första, konkreta steget i samarbetet. Målet är en omfattande insamling av medel, med vilka europeiska jägare framöver tillsammans ska stödja sjöfågelstammarna.
Bläsanden visar vägen
När man talar om stamförvaltning på flyttstråksnivå och arter på tillbakagång tas bläsanden ofta som exempel. Arten är en viktig viltart i Europa, och oron över dess välbefinnande är utbrett. Bläsanden trivs på väl anlagda och restaurerade våtmarker. På stora, låglänta våtmarker av svämängskaraktär, såsom våtmarken i Korpinurmi, kan man främja bläsandsstammens återhämtning.
Jägarna uträttar ett arbete för livsmiljöerna i stor skala för att andstammarna ska återhämta sig. I Europa börjar man se sjöfågelpopulationernas flyttstråk som en gemensam sak.
Läs mer om ämnet kosteikko.fi
