VargLIFE-projektets tre planerare arbetar på Finlands viltcentral. I den här artikeln berättar de om sina erfarenheter från det första året med uppgiften. Planerarnas arbete består av samarbete med lokala gårdsägare och rovdjurskontaktpersoner.

Året präglades av coronapandemin, som ledde till att de planerade mötena till största delen måste ställas in eller genomföras som webbinarier. Trots de exceptionella omständigheterna kunde besöken på gårdarna ordnas utan att säkerheten äventyrades.

 

Samarbete med rovdjurskontaktpersonerna i Östra Finland

Pekka Uuksulainens verksamhetsområde är Norra Karelen och Sydöstra Finland. I början av året deltog han i jaktvårdsföreningarnas möten och kursdagar för att berätta om projektet och bekanta sig med de lokala aktörerna.

Största delen av februari-mars tillbringade Uuksulainen i terrängen och samlade in DNA-prov tillsammans med rovdjurskontaktpersonerna och personer anställda vid Luke. Insamlandet genomfördes som avlönat arbete och riktades till vildmarksområden nära riksgränsen, med knappt någon trafik alls vintertid.

På sommaren och hösten lades fokus på skydd av produktionsdjurgårdar. Uuksulainen konsulterade gårdsägare per telefon och under sina besök på gårdarna. Till gårdarna levererades också rovdjursstängsel och som expressleverans ett temporärt elektrifierat nätstängsel. På riskutsatta betesmarker installerades sändande viltkameror, med vilka man kan observera stora rovdjur som rör sig i närheten av betesmarken.

Vid sidan av sitt huvudsakliga arbete har Uuksulainen också tillsammans med rovdjurskontaktpersonerna observerat nya vargkullar som har fötts i området.

 

Fårgårdar orsakade arbete i väst

I Österbotten sköts planeringsuppgifterna av Jaakko Alalantela, som har västra Finland som sitt verksamhetsområde. Liksom Uuksulainen, tillbringade också Alalantela början av året med insamling av DNA.

Arbetet i västra Finland har präglats av uppkomsten av nya vargrevir och ett stort antal fårgårdar. Det har lett till ökat behov av förebyggande av skador. Man strävade efter att förbättra förebyggandet av de årligen upprepade produktionsdjurskadorna, i synnerhet fårskador, med hjälp av konstaterat fungerande metoder, såsom rovdjursstängsel.

Alalantela installerade viltkameror vid betesmarkerna för att effektivera övervakningen och samla in uppgifter om rovdjurens rörelser. I närheten av en betesmark, som på sommaren försågs med stängsel, fick man varg på bild flera nätter. Objektet klarade sig utan skador, vilket visade att rovdjursstängslets funktion är odiskutabel.

Också nya skyddsmetoder testades. Akuta objekt skyddades med elektrifierade nätstängsel. Erfarenheterna visar att nätstängsel går snabbt att sätta upp och ger ett bra tillfälligt skydd. Vid situationer med stor risk för rovdjursskador installerades också viltkameror, med vilkas hjälp åtminstone en skada kunde undvikas. En viltkamera som var installerad vid en betesmark skickade en bild på en varg, varvid fårskötaren omedelbart for till platsen för att kontrollera situationen, och ingen skada uppstod.

I västra Finland inträffar skador främst på fårgårdar. Alalantela hade kontakt med flera skadeobjekt och besökte platserna enligt behov. På skadeplatsen bedömdes tillsammans med en representant från jaktvårdsföreningen vilket eller vilka djur som hade orsakat skadorna. Tillsammans med den skadelidande bedömde man hur man i framtiden skulle kunna förebygga motsvarande skador på gården.

 

I Kajanaland är gårdarnas skydd på god nivå

Som planerare i norr verkar Mari Tikkunen, som förutom planeraruppgifterna är sysselsatt med ett vikariat som projektkoordinator. Tikkunens verksamhetsområde är Kajanaland och Norra Savolax.

Också Tikkunen deltog under vintern i insamling av DNA-prov i närheten av gränsen i Kuhmo. Beträffande proven kommer den förestående vintern i hennes verksamhetsområde att vara livligare än föregående vinter, eftersom man har kartlagt potentiella nya DNA-provinsamlare i Kajanaland och Norra Savolax, och intresse verkar finnas.

Tikkunens gårdsbesök koncentrerade sig till Norra Savolax och Norra Karelen. I Kajanaland har rikligt med rovdjursstängsel beviljats tidigare år och husdjursskadorna har minskat, varför behovet av nya stängsel inte har varit lika stort som i andra områden.  I Norra Karelen planerades på ett objekt ett vattendragsstängsel, med avsikten att hindra rovdjur från att ta sig simmandes till betesmarken.

 

Nya metoder testas betessäsongen 2021

Planerarnas arbete fortsätter. Vintern 2020–2021 fokuserar de på DNA-provinsamlingen och stödjandet av nätverket av rovdjurskontaktpersoner. Planerarna deltar också i uppdateringen av utbildningsmaterial i ämnet och sammanställer dessutom en handbok i olika metoder att skydda husdjur mot stora rovdjur.

Man har redan förberett sig inför betessäsongen 2021. I samband med sommarens gårdsbesök kartlade man intresset av att testa nya metoder för förebyggande av skador, som till exempel ljus- och ljudskrämselmetoder. Ett intressant försök är användning av GPS-sändare på får för att följa upp deras rörelser på stora naturbetesområden. Målet är att observera ovanliga rörelser, vilka kan tyda på att det finns ett stort rovdjur i närheten.

Nästa år startar ett utvecklingsarbete för att skydda hundar mot varg. Centrala intressentgrupper har hörts i frågan och under sommaren har leveransarbetet konkurrensutsatts. Samarbetspartnern för utvecklingen väljs före årsskiftet.

Projektet VargLIFE genomförs av Naturresursinstitutet, Finlands viltcentral, Forststyrelsen, Polisinrättningen i Östra Finland och Finlands naturskyddsförbunds i Nyland.

Projektet finansieras av EU-programmet LIFE, jord- och skogsbruksministeriet, miljöministeriet och de genomförande organisationerna. Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK rf finansierar åtgärder i anknytning till förebyggande av skador och skydd av husdjur.

Ytterligare information om projektet: www.susilife.fi.

Jaakko Alalantela planerare, Pekka Uuksulainen planerare, Mari Tikkunen specialplanerare, Finlands viltcentral