Ny modell beskriver vargstammens årstidsvariationer
I början av juni varje år publicerar Naturresursinstitutet en uppskattning av vargstammens storlek som beskriver vargläget i mars detta år. Men vargstammen undergår avsevärda förändringar under årets lopp. Den nya modellen som vi har utvecklat på institutet visar vilka förändringar som sker i vargstammen mellan uppskattningarna.
Med modellens hjälp kan vi förutsäga hur vargstammen utvecklas från mars och framåt, men med hjälp av modellen går det också att göra slutledningar om läget under föregående år. I den här artikeln ska vi se närmare på hur modellen fungerar och på resultatet för vargläget från mars 2017 till våren 2019. Modellen bygger på en datorsimulering som utgår från uppskattningarna av stammens storlek i mars. Siffrorna för mars bygger i sin tur på föregående års Tassen-observationer, DNA-prover, information från halsbandsvargar och spårräkningar.
Grundläggande information om uppskattningarna och prognosmodellen
Den här videon berättar mera om hur modellen fungerar
Stammens storlek och struktur varierar under årets gång
Enligt uppskattningen i mars 2017 uppgick vargstammens storlek till mellan 150 och 180 individer. Utifrån uppskattningen förutspådde modellen att stammen skulle växa i maj 2017 till nästan 300 individer när ungarna hade blivit födda (Bild 1A). I det här skedet ökar också osäkerheten om stammens storlek eftersom antalet ungar som föds är behäftat med en hel del naturliga och slumpmässiga variationer.
En varghona får i genomsnitt fem ungar, men kullens storlek varierar mellan en och tio ungar. Det här innebär att prognosen om det totala antalet ungar ofrånkomligen inkluderar en avsevärd osäkerhet. Den här osäkerheten visar sig i form av stora variationer i den prognos som modellen skapar.
Under sommaren blir vargarna efter hand färre. I modellen består den totala dödligheten av dels naturlig dödsorsaker och dels dödsorsaker orsakade av människan. I de mänskliga dödsorsakerna ingår dels den lagliga jakten och dels det illegala dödandet, men prognosen skiljer dem inte åt. Uppskattningarna av den naturliga dödligheten bygger på både inhemsk och internationell vetenskaplig forskning. Nivån på den totala dödligheten och det eventuella variationsintervallet bygger på det inhemska materialet från vargarna med sändarhalsband och populationens variationer under det senaste tiotalet år.
Enligt modellen skulle vargstammen i november 2017 och med 90 procents sannolikhet uppgå till mellan 193 och 277 individer. Därefter skulle stammen enligt prognosen minska ganska brant under vintern. I vårt land, liksom i andra länder med snö på vintern, är det fler vargar som dör på vintern än på sommaren.
Modellens prognoser preciseras retroaktivt
Enligt uppskattningen som gjordes i mars i år (2018) fanns det mellan 165 och 190 vargar i landet, vilket stämmer väl med modellens prognos (bild 1A).
En jämförelse mellan prognosen och uppskattningen gör det också möjligt att retroaktivt uppskatta stammens storlek i november. Vi får fram den retroaktiva uppskattningen genom att från fjolårets (2017) prognos stryka sådan utveckling som inte inträffade i uppskattningen för våren 2018 (Bild 1 B). På det här viset justeras uppskattningen för november 2017 retroaktivt till mellan 213 och 273 individer, vilket är aningen exaktare än den ursprungliga prognosen (193 till 277).
Hur ser prognosen ut för 2018-2019?
Prognosen som bygger på stammens uppskattade storlek i mars 2018 och löper till mars 2019 påminner väldigt mycket om prognosen 2017 (Bild 1 C). Utgångsläget och därmed även nivån på prognosen ligger aningen högre än året innan, men stammens utveckling under året följer samma mönster varje år. Stammen når sitt maximum i början av juni. Det är typiskt att populationen i november är ungefär 50 procent större än i mars samma år.
Prognosen för november 2018 (mellan 228 och 311 individer) sammanfaller delvis med det retroaktiva värdet för november 2017 (mellan 213 och 273 individer). Stammen är nu med 78 procents sannolikhet större än för ett år sedan. Men det här innebär ännu inte att populationen skulle öka eller minska eftersom det förekommer naturliga och slumpartade variationer också i stabila vargpopulationer. Det här gäller i synnerhet populationer som är ganska små.
Enligt prognosmodellen kommer dödligheten också under denna vinter att vara högre än på sommaren. Enligt prognosen kommer populationen att vända brantare utför mot våren 2019. Enligt den genomsnittliga prognosen återgår populationen efter vinterns dödsfall till storleksklassen 200 individer. Enligt prognosen går det så här om den totala dödligheten under vintern ligger i samma storleksklass som genomsnittet för de föregående åren. Den lagliga jakten och det illegala dödandet bildar tillsammans lejonparten av dödligheten under vintern. Hur vargstammen ser ut i vår (2019) ligger således nästan helt i människans händer.
Ytterligare information om prognosmodellen och resultaten hittar du på Naturresursinstitutets webbplats:
Prognosmodellens verksamhetsprincip och prognosens noggrannhet
Sammandrag av vargprognosens resultat 2018
Samu Mäntyniemi, specialforskare, Naturresursinstitutet
Ilpo Kojola, forskningsprofessor, Naturresursinstitutet
Sinikka Jortikka, specialsakkunnig, Naturresursinstitutet
