Utvecklingen över tid avgör jakttiderna för skogshönsfåglar

Vid fastställandet av jakttiderna för tjäder, orre och järpe är den viktigaste faktorer utvecklingsriktningen på sikt för varje art. Den andra centrala faktorn är att man beaktar fågeltätheten för innevarande år jämfört med tidigare år.

Vid granskningen av en fågelpopulations utveckling måste man använda tillräckligt långa granskningsperioder, eftersom stammarna varierar kraftigt från år till år, och en cyklisk eller delvis cyklisk variation är vanlig. För utarbetandet av förslaget på jakttider används viltinventeringsmaterial från och med 1989, med betoning på uppgifterna för de senaste 21 åren.

För dalripans del läggs betoningen mer än för andra arter på innevarande års täthet enligt vilttriangelinventeringarna. För Övre Lappland ligger den största betoningen på resultaten från linjeinventeringarna med hjälp av fågelhund.

Vid övervägandet av jakttider kan man också beakta den senaste tidens utvecklingsriktning för fågelpopulationen, ungproduktionen samt antalet inventerade vilttrianglar i det område som granskas. Om antalet inventerade trianglar är litet, kan man med stöd av försiktighetsprincipen föreslå att jakttiden förkortas.

Målet är en tydlig helhet baserad på viltdata

Man strävar efter att som jakttidsområden avgränsa tillräckligt stora, enhetliga områdeshelheter, för vilka man med säkerhet kan konstatera stammens utvecklingsriktning och nuläge. På de områden, där artspecifika stamuppgifter gör det möjligt, kan man delvis och enligt övervägande förenhetliga jakttidsområden för de olika arterna.

Du kan läsa mer om kriterierna för fastställande av jakttider och artspecifika motiveringar i bilagan till förordningens promemoria (på finska).