Tusen knipholkar är målet i sydvästra Lappland

Risto Virtanen har varit ett energiknippe ända sedan 80-talet. Vid sidan av sitt eget jagandet har han fött upp strävhåriga vorstehhundar, varit aktiv i föreningen Tornion seudun ampujat och Finska sportskytteförbundets hagelsektion, grundat Suomen sportingammuntatuki ry, arrangerat artidentifiering av sjöfåglar på jaktmässor och verkat i Merilapin Eräkerho. Den senaste bedriften är ett projekt kallat Telkänpönttö 100 för att sätta upp knipholkar i Havslappland. Men det dröjde inte länge innan projektmålet höjdes till 1000 holkar.

De sociala mediernas styrka

Under åren som jägare lade Virtanen märke till att sjöfåglarna blev allt färre, så han grunnade på vad som konkret kunde göras för fåglarna. Han beslöt att starta en Facebookgrupp som skulle inspirera folk att hänga upp knipholkar.

Tanken var att varje frivillig skulle kånka några holkar ut i terrängen. På det viset skulle det inte bli orimligt jobbigt för någon. Personerna skulle sedan adoptera sina holkar och sköta om dem, städa dem varje år och byta ströet inuti på bottnen. Om någon holk förblir obebodd i ett eller ett par år skulle den flyttas till en annan plats.

Holkarnas placering skulle inte vara någon hemlighet. Kartan visar att en imponerande mängd knipholkar har satts upp i området kring Torne älvs utlopp.

Virtanen tycker att det är positivt att jobba tillsammans med andra.

– När ens kompis berättar att han redan har satt upp sina holkar så lägger man själv på ett kol. Det skapar ett sunt grupptryck som främjar en god sak, berättar han.

200 holkar gick genast åt. För den här våren finns det hundra färdiga holkar som de forststuderande på yrkesinstitutet Lappia i Kemi har snickrat som en del av undervisningen om viltet. För att nå målet tusen holkar ska projektet nu utmana företag att ställa upp.

Föreningarna har en stor verktygslåda

I Virtanens vision ingår att bredda projektet från kniporna till att hjälpa också andra sjöfåglar. Efter hand som kniporna regionalt sett blir fler kan det skona de sällsyntare änderna om de små rovdjurens predation riktar sig mot de talrikare arterna.

Jobbet att sätta upp knipholkar är viltvård med låg tröskel. Ett verktyg bland flera i viltvårdens verktygslåda, som Risto Virtanen ser det.

– Samtidigt är det viktigt att hjälpa häckningen med andra metoder, som att fånga små rovdjur, iståndsätta våtmarker och – på föreningsnivå när så krävs – under svaga år begränsa jakten på sjöfågel. Så gör man ju ofta i föreningar, bland annat för skogshönsen, påpekar han.

Jaktföreningar och jaktsällskap kan enkelt kopiera idén och införa den i sin egen verksamhet. På det viset försäkrar vi oss om att de jaktbara sjöfåglarna fortsätter att vara det. Följande etapp på Virtanens viltvänliga väg är att hjälpa simänderna och redan nästa år föra ut konstgjorda bon i terrängen. Hur många bon – det återstår att se.