Som novis på jaktvårdsföreningens årsmöte
Kuhmoinens jaktvårdsförening ordnade sitt årsmöte i matsalen i enhetsskolan i Kuhmoinen. Många var intresserade av att skriva för tidningen Jägaren och uppskattade att en av ungdomsredaktörerna var på plats.
Ungefär femtio jagande ortsbor mötte upp. Det vimlade av bekanta ansikten och folk att prata med. Mötet inleddes som vanligt med kaffe, bulla och smaskiga smörgåsar. Till och med saft och vatten ingick i serveringen, vilket välkomnades av icke-koffeinisterna. Det första intrycket var alltså väldigt positivt!
Kunskap om viltstammarna
Innan mötet officiellt öppnades belönades de bästa smårovdjursjägarna och segrarna i skyttetävlingen mellan föreningarna. Därefter berättade jaktchef Marko Mikkola på Finlands viltcentral om aktuella saker, bland annat om hur man påverkar i viltpolitiken och om viltstammarna och SRVA-verksamhetens betydelse. Där fanns mycket som var värt att veta!
Mikkola gav oss konkreta exempel från verkligheten som fick oss att fundera på hur skogsdjuren har det och vad vi kan göra för dem. Som ett exempel på hur vi kan påverka gav han förlängningen av älgjaktstiden till den 15 januari; idén hade ju kommit från fältet. Att jaktchefen var med på mötet skapade en känsla av att viltcentralen bryr sig och faktiskt vill hålla jägarna informerade. På det här viset gav mötet också deltagarna en möjlighet att utveckla sitt eget kunnande och vetande.
Som sig bör på ett möte valdes också ordförande, sekreterare och protokolljusterare. Under de drygt tre timmarna hann vi behandla en hel rad med punkter, från bokslut till kostnaderna för åskskadorna på skjutbanan.
Trevlig stämning
Det rådde en trevlig stämning på mötet. Deltagarna höll sig aktivt framme med både frågor och förslag. Valet av nya styrelsemedlemmar gick till omröstning, men även den sköttes i positiv anda. Mötet sammanställde en att göra-lista för styrelsen där det också ingick att bättra på informationsgången. Som ju hör till de svåraste uppgifterna i varje förening!
Mötet upptog större delen av kvällen, men var väl använd tid. Jag fick en känsla av att också ungdomar kan vara med och påverka på gräsrotsnivå. Kring förbättringsförslagen uppstod livliga diskussioner och jaktchefen lovade att föra hälsningarna vidare. Sammanfattningsvis var mötet en lärorik och effektiv gemensam möjlighet att diskutera och göra jaktvårdsföreningens mångsidiga verksamhet ännu bättre.
