Hjorten – en tillgång eller belastning?
Projektet Välmående av vilt

Målen för vitsvansjakten under innevarande säsong är åter igen rekordhöga och ställer krav på föreningarna i områdena med mycket hjort. Ett av målen för projektet är därför att höja effekten i hjortjakten genom att utveckla praxis med gästjägare så, att den målsatta avskjutningen upplevs som en tillgång snarare än en belastning. Som exempel kan nämnas välorganiserade jakter med hund där hjortarna kan sättas i rörelse oavsett vädret. Det finns olika modeller för gästjakten, från att ta med sig en kamrat på föreningens egen jakt till separata gästjakter för betalande jägargrupper.

Sätten är många och sättet som en förening väljer beror på många faktorer: traditioner, målsättningar, avskjutningen, medlemskåren och markägarna.

Hjortförsäljning gynnar föreningsekonomin

Föreningarna har börjat utnyttja hjorten ekonomiskt, men metoderna varierar från förening till förening. Det vanligaste sättet att generera intäkter är att sälja den fällda hjorten till den deltagande gästen. Den motsatta metoden är att sälja vilt direkt till en restaurang eller minuthandeln, och från slaktskjulet till ortsborna.

Att bjuda ut kött till konsumenter och detaljhandel är fortsättningsvis rätt sällsynt även om det moderna slaktskjulet – en så kallad anmäld livsmedelslokal – tillåter försäljning av okontrollerat kött. Det finns en stor latent efterfrågan, men kanalerna är ännu inte tillräckligt utvecklade.

I pilotföreningarna har medlemmarna utvecklat fungerande system för att få tillgång och efterfrågan att mötas lokalt. Det är ett faktum att finländarna gärna köper rent och etiskt viltkött. Det finns ett stort intresse för möjligheterna med okontrollerat viltkött.

Gynnar markägarna

Det traditionella sättet att tänka utgår från att markägaren har nytta av jaktföreningen. Jakten på hjortdjur minskar skadorna på odlingarna och skogen.

Hjortstammen har vuxit rejält, vilket har lett till att köttet måste delas eller säljas också utanför kretsen kring jägarna. I regel har markägarna inte haft någonting emot att föreningen säljer vilt för att täcka sina utgifter.

Det finns ett flertal arrangemang som gynnar markägarna. Sålunda har Kalvolan metsästysseura ordnat jakt på kajor för att hindra fåglarna från att fördärva foderbalar och kacka i ladugårdar.

Alternativen är många. Det viktigaste är att det finns en fortlöpande dialog mellan markägarna och jaktföreningen, och att båda parterna vinner på arrangemangen.