Dalripans bestånd stort i Övre Lappland

Långtidmedeltalet är cirka 7,8 dalripor per kvadratkilometer. Enligt sommarens inventering är tätheten i Övre Lappland nu cirka 21 dalripor per kvadratkilometer.

─ Redan två år i följd har omständigheterna varit gynnsamma för både dalripornas vinteröverlevnad och deras reproduktion. Ofta uppvisar vuxenbeståndet enbart små årliga växlingar, medan variation i ungproduktionen förklarar största delen av växlingarna i totalbeståndet. De senaste några vintrarna har också vuxenbeståndet ökat klart, berättar specialforskare Antti Paasivaara från Naturresursinstitutet (Luke).

Förutom gynnsamma väderförhållanden, har de rikliga smågnagarbestånden i Övre Lappland två år i följd hållit predatorerna upptagna, så att dalriporna fått vara i fred. Dalripans bestånd ökade klart i alla tre kommuner i Övre Lappland (Enontekis, Enare och Utsjoki), även om beståndstillväxten i Enontekis var måttligare än i de andra områdena. Ungandelen hölls på samma goda nivå som föregående år och var ungefär 72 procent. Även flockens medelstorlek är som i fjol, ungefär fem fåglar per flock. I år är dalripan i Övre Lappland ungefär lika talrik som den var toppåret 2015.

Detta år har cirka 730 kilometer inventeringslinje taxerats, jämnt fördelat över hela Övre Lappland.  Tack till alla som deltagit i inventeringen. Inventeringen med fågelhund utfördes i landets tre nordligaste kommuner. Uppskattningen av Övre Lapplands dalripbestånd görs som ett samarbete där frivilliga inventerare gör fältarbetet, Forststyrelsen koordinerar inventeringen, medan Luke analyserar data och rapporterar resultaten.

Den fågelhund-assisterade avståndsinventeringen av dalripa har utvecklats för öppna fjäll- och tundralandskap, så att fåglarna nära inventeringslinjen observeras med maximal sannolikhet.  Dalripans beståndstäthet och -utveckling i fjällekosystemet skiljer sig avsevärt från bestånden i skogsområden. I skogsområdena har dalripans bestånd gått tillbaka under de senaste årtiondena.