Skogsvildrensstammen växer
I skogsvildrenarnas övervintringsområde i Suomenselkä i Södra Österbotten påträffades vid flyginventeringen som Naturresursinstitutet gjorde på vårvintern nästan tvåtusen skogsrenar. Stammen har vuxit med en tredjedel sedan föregående inventering. Även skogsrenspopulationen i Kajanaland visade svaga tecken på att repa sig efter sin långa utförslöpa.
Skogsrenarna räknades i februari-mars med helikopter med en totalinventering där vi försökte hitta samtliga övervintrande hjordar. Samtidigt fotograferade vi hjordarna för att kunna undersöka stammens struktur i detalj. Inventeringarna kunde genomföras under ovanligt gynnsamma förhållanden. Under svåra snöförhållanden måste en inventering i värsta fall avbrytas.
Vi har inventerat skogsrenarna i Suomenselkä ungefär vart tredje år. I Kajanaland har vi kunnat göra det nästan varje år.
Vi fastställer inventeringsområdena med en preliminär kartläggning. Observationsinformationen som vi fick av jägare och andra ortsbor spelade där en avgörande roll. Dessutom utnyttjade vi positionerna som vi fick av skogsrenarna med sändarhalsband och observationerna i terrängen.
Vinterbetena varierar
Det är typiskt för skogsrenarna att de byter vinterbete med några års mellanrum. Detta av en god orsak; på vintern är hjordarna beroende av lav, som förnyar sig långsamt. Det går inte obemärkt förbi när renarna dyker upp på en ny plats. Även om man inte ser dem så avslöjar de uppskrapade groparna i snön deras närvaro.
I Österbotten påträffades de största renkoncentrationerna i år i Kuortane, Menkijärvi och Lappo samt på de bergiga lavmoarna mellan Kauhava, Voltti och Kortesjärvi. I Suomenselkä har skogsrenarna under de senaste åren efter hand rört sig västerut. Det är möjligt att vi redan i vinter kan göra ett större antal renobservationer väster om Lappo å.
Skogsvildrenarna i Kajanaland övervintrar främst i området mellan Hiisijärvi i Ristijärvi och Vuosanka i Kuhmo samt i Sotkamo, i åsområdena Huhtikangas, Tipasoja och Nimisenkangas.
En övervintrande skogsrenshjord kan räkna tiotals och till och med hundra renar. Till sommaren sprider skogsrenarna ut sig för att kalva över ett vidsträckt område i landskapsmosaiken av skogar och myrar.
God kalvproduktion
Andelen kalvar som vid flyginventeringen observerades i renpopulationen i Suomenselkä uppgick till 13,5 procent medan Kajanaland var en halv procent bättre. Resultatet kan betraktas som fullt acceptabelt eftersom skogsrensstammens teoretiskt maximala tillväxthastighet ligger på blygsamma ett tjugotal procent per år.
Takten är klart långsammare än för våra övriga vildlevande hjortdjur, som (beroende på arten) kan få tvillingar eller till och med trillingar. Skogsrensstammens låga tillväxtpotential bidrar till det trängda läget eftersom den gör stammen känslig för en ökning av mortaliteten. Stammen begränsas av de stora rovdjuren, trafiken och bristen på lämpliga livsmiljöer.
Uppföljningen av kalvproduktionen utvecklas i Suomenselkä
Enbart flyginventeringarna räcker inte till för att ge oss en bild av renstammens tillstånd. Därför utvecklar Finlands viltcentral en uppföljning av kalvproduktionen som görs av frivilliga på hösten. Den ska bland annat ge oss data om kalvmortalitetens fördelning över tid. Informationen kan sedan användas som ett komplement till uppskattningen av stammen. Utvecklingsarbetet har inletts inom projektet Skogsvildren LIFE och jägarna i skogsrensmarkerna spelar en framträdande roll. Naturresursinstitutet fortsätter uppföljningen av skogsrenens kalvproduktion med inventeringar i terrängen.
