Viltvänligt skogsbruk: Ett trumfkort för försäljningen av skogstjänster

Det viltvänliga skogsbruket handlar om naturvård i ekonomiskog, där man tar hänsyn till skogshönsen och det övriga viltet, bland annat genom att lämna viltsnår, gynna blandskog och lämna fuktiga sänkor utanför.

Inom programmet Sitra Lab 2 undersöktes om det genom viltvänligt skogsbruk går att höja markägarnas nöjdhetsgrad beträffande skogstjänsterna och skapa incitament för tjänsteproducenterna att gynna ett sådant skogsbruk.

Markägarnas nöjdhetsgrad ökade

Enkäten som gjordes i vintras fann att ett utbud av viltvänligt skogsbruk ökade kundernas (på skogsvårdsföreningen Lakeus) villighet att rekommendera skogstjänsterna inom bekantskapskretsen. Dessutom var kunderna som hade valt viltvänligt skogsbruk i genomsnitt nöjdare med resultatet av jobbet.

Jussi Parvinen som leder skogsvårdsföreningen Lakeus är nöjd med resultatet. Beslutet att inkludera det viltvänliga skogsbruket i tjänsteutbudet har lönat sig.

– Vi vill betjäna våra medlemmar med ett brett utbud, så markägarnas intresse för viltet fick oss att inkludera det viltvänliga skogsbruket, berättar Parviainen.

Snåren underlättar arbetet

Med enkäten kartlades inte bara kundnöjdheten utan också hur aktiv skogsvårdsföreningens personal var när det gällde att erbjuda kunderna viltvänligt skogsbruk. Personerna som fick de högsta vitsorden av kunderna premierades. Huvudpriset gick till skogsfackmannen Jussi Myllyniemis team som jobbar i Kurikkaområdet. Teamet består av två maskinkedjor, skogsarbetare och företagare som erbjuder skogstjänster.

Myllyniemi, som blev aningen häpen över det goda vitsordet för teamet, berättar att det är självklart för honom att inte finstäda i skogen och att lämna kvar snår.

– Viltet är ändå inte alltid prio ett, även om vi gör vårt bästa för att visa djuren hänsyn, berättar Myllyniemi.

Att lämna snår åt viltet ser Myllyniemi i första hand som en fråga om effektivitet i jobbet. Han har gett skogsarbetarna ett direktiv som gör jobbet smidigare.

– De är inte tvungna att röja besvärliga platser som skulle ta orimligt mycket tid. Om det är okej med markägaren så lämnar vi blockmark, sanka platser och dikeskanter oröjda, förklarar han.

Prioritera viltet

Myllyniemis kundkrets består av både markägare som bor på orten och stadsbor på annan ort.

I Kurikka är den allmänna inställningen positiv till att gynna viltet. Några vill kanske ha skogen snygg och prydlig som en park, men majoriteten litar på fackmännens omdöme i skogsfrågor.

Myllyniemi uppmuntrar sina kolleger att diskutera med markägarna.

– För gärna saken på tal och fråga om vi ska lämna snår åt viltet. Det kan mycket väl visa sig att markägaren också jagar och därför gillar förslaget, berättar Myllyniemi.

Sitra Lab söker nya metoder för att motarbeta naturförluster

Sitra Lab är ett utbildningsprogram som drivs av jubileumsfonden för Finlands självständighet Sitra för att leta efter naturbaserade lösningar på samhällsproblem. Syftet är att stärka mångfalden i naturen och bemöta problemen som urbaniseringen ger upphov till.

– På Sitra har vi redan länge jobbat för klimatet. I den senaste uppdateringen av strategin inkluderade vi mångfalden i naturen och uppgiften att hejda naturförlusterna jämsides med klimatjobbet, berättar Timo Lehesvirta, ledande sakkunnig på Sitra om programmet.

Ett team från Finlands viltcentral och Östra Finlands universitet deltog i utbildningsprogrammet som letade efter lösningar på de skogliga naturförlusterna.

Enligt Lehesvirta ska naturlösningarna implementeras inte bara i skyddsområdena utan också i områdena med mänsklig aktivitet, som i ekonomiskogar.

– Finland är ett skogbevuxet land och virkesproduktionen, det vill säga ekonomiskogen, avgör i hög grad skogsnaturens framtid, sammanfattar Lehesvirta.

Viltet ingår i lösningen

Skogarna är föremål för många syften, från virkesproduktion och kolsänkor till insamlingsprodukter.

Enligt Lehesvirta bildar våra jakttraditioner, bärplockningen, svampplockningen och vurmen för vildväxande örter en helhet där man högprioriterar närmat och skogen som matproducent.

– När vi talar om att vårda skogshönsen så talar vi om det allra viktigaste, det vill säga förhållandet till naturen och att förstå naturen, som ju utgör grunden för hela tillvaron. Naturlösningar som gynnar skogshönsen hjälper samtidigt en stor skara andra arter, förklarar Lehesvirta.

Lehesvirta ser ingen konflikt mellan hänsynen till skogshönsen och virkesproduktionen. Å andra sidan är han övertygad om att bredden på markägarnas mål och syften kommer att öka och att det finns en efterfrågan på ett stort utbud av tjänster. Lyckligtvis går det att jämka ihop de olika målsättningarna.

– Samtidigt som du hjälper orren genom att gynna blandskog så förebygger du skogsskador och tryggar virkesproduktionen i din skog, förklarar han.