De är INTE förhandlingsbara
För vapenhantering finns enkla regler som garanterar säkerheten om de följs.
I finländsk jakt inträffar varje år skador som åsamkats med skjutvapen och omfattas av jägarförsäkringen. Tyvärr händer det ibland att en olycka leder till en jägares död.
Dessa fall är emellertid bara toppen av isberget, eftersom varje situation som leder till en personskada föregås av ett avsevärt större antal tillbud. Här kan vi få en ändring till stånd endast genom att kräva att jägarna vid hanteringen av vapen följer de handlingssätt som garanterar säkerhet.
Lyckligtvis har det redan för flera årtionden sedan skapats fyra enkla och heltäckande regler. De sammanställdes en gång i tiden av Jeff Cooper, storviltsjägare och en av de största inom vapen och skytte.
Ändrade rutiner
För att följa dessa regler kan det krävas ändringar i invanda rutiner. Här följer några exempel.
Att sikta genom vapnets kikarsikte bryter mot nummer 2 och 4 i reglerna för säker vapenhantering, eftersom vapnet riktas mot objektet utan att det har identifierats, och samtidigt kan man i kikarsiktet se någonting som inte är målviltet. Att rikta vapnet utifrån ljudet vid drevjakt, varvid det i kikarsiktet kan finnas en drevkarl eller en hund i stället för den förmodade älgen, är ett exempel på ett typiskt men allvarligt brott mot vapensäkerhet.
Att bära vapnet ovarsamt i terrängen utgör en säkerhetsrisk, om gevärspipan när man bär geväret på axeln hamnar i vågrätt läge i stället för uppåt i neutral riktning. Då bryter man mot regel nummer 2.
Att placera fingret i varbygeln utan akut avsikt att skjuta borde man sluta med helt och hållet (regel nummer 3). Ansvaret för oavsiktliga skott ligger alltid hos fingrets ägare.
Många har hört om fall där någon har avfyrat ett tomt skott när vapnet har stuvats in i bilen. Om man är tvungen att avlägsna spänningen, ska pipan riktas i en säker riktning (regel nummer 2), man ska kontrollera att vapnet säkert är oladdat (regel nummer 1) och först då trycker man ned avtryckaren.
Reglerna gäller alltid
Dessa regler gäller alltid. Oberoende om det handlar om transport av vapen, verksamhet på skjutbanan eller jakt.
Det finns goda skäl till denna villkorslöshet: om alla alltid skulle följa dessa regler, skulle det inte inträffa några olyckor med vapen överhuvudtaget. Istället för att prata om olyckor vore det mera korrekt att tala om vårdslöshet eller nonchalans.
Säkerhet är viktigare än känslor
Människors känslighet och uppfattning om rätt sätt att uttrycka saker har förändrats de senaste åren och vissa undviker att ingripa i felaktig vapenhantering för att inte såra mottagaren. Det är en dålig utvecklingsriktning, eftersom vapen fortfarande är vapen. Ingenting får påverka den disciplin som krävs vid vapenhantering.
I fråga om vapensäkerhet får inga undantag göras. När man upptäcker ett fel ska man påpeka det omedelbart och kräva att det åtgärdas. Eftersom vapen är potentiellt livsfarliga redskap, utgör vårdslöshet en risk för alla i vapenhanterarens omgivning.
Den mentala törn som schabblaren får sig är ingenting i jämförelse med eventuella person- eller materialskador. En smart vapenhanterare blir inte sårad av en anmärkning, utan tacksam för att en farosituation kan undvikas. Och tar lärdom av anmärkningen.
