ABC för jakt med spets
Spetsen har följt den finländska jägaren i århundraden som en ”universalhund”, och under de senaste decennierna i synnerhet på hönsjakt. Ivalobon Jussi Sorjonen har gedigen erfarenhet av jakt med spets.
I gammelskogen, bland granar smala som stearinljus och martallar klingar spetsens uthålliga, jämna skall. En ung tjädertupp uppe på en tallgren stirrar på hunden, liksom hypnotiserad av skallet.
Jägaren smyger närmare, från gömsle till gömsle som terrängen bjuder på tills han får syn på fågeln. Då sjunker han varsamt ner i en lämplig skjutställning och tar fågeln på kornet. Den trillar ner vid trädets rot och det uråldriga samarbetet mellan jägare och hund får åter en gång sin belöning.
Samförstånd mellan jägare och hund
Ivalobon Jussi Sorjonen har jagat i decennier med både finsk spets och norrbottenspets, och har varit domare på prov.
Sorjonen berättar att de trevligaste jakterna som han har varit med om med en spets har varit lugna vandringar i fridfulla gammelskogar som sträcker sig över flera dagar.
– Det idealiska är att husse och hund går i takt med varandra och hittar en lämplig, uthållig och gemensam hastighet. Ibland följer vi fåglarna och ibland är det lockande landskap och ställen i terrängen som styr stegen, berättar Sorjonen.
Om hundar med ett snabbt och brett sök som är framgångsrika på tävlingar anser Sorjonen att det inte alltid är lämpligt på jakter som sträcker sig över flera dagar. Han konstaterar mycket riktigt att jaktsättet också lär hunden att hushålla med energin.
– Jakten med spets kräver framför allt samförstånd och samarbete mellan jägaren och hunden, säger Sorjonen bestämt.
Studsare i någon lättare kaliber, hagelgevär och jaktbågar är typiska vapen för hönsjakt med spets. Sorjonen är särskilt förtjust i de långsammare kalibrerna, som den traditionella småviltskalibern 7×33 som hör till de första fabrikstillverkade här i landet, och den aningen mindre .22 Hornet.
– I praktiken blir skjutavståndet ofta rätt kort och då gör en långsammare kula ofta mindre skada på en fågel som ska ätas.
För många jägare är kombigeväret favoriten eftersom det är en väldigt mångsidig gevärstyp. Det är en klar fördel att kunna välja kul- eller hagelpipan efter vad situationen kräver och välja hagelpipan i sluten terräng och på korta håll. Men det är ändå jaktbågen som är Sorjonens favorit.
– Det krävs ett väldigt smidigt samarbete med hunden om man ska fälla ett skogshöns med jaktbåge för spetsens ståndskall. Det gäller att spana av terrängen noggrant när man närmar sig fågeln, understryker Sorjonen.
Enligt Sorjonen krävs det i genomsnitt tio ansmygningsförsök för att med jaktbåge lyckas fälla en fågel, vilket är lärorikt för både jägaren och hunden.
En nordlig jaktform
Hönsjakt med spets är klart vanligare i den norra halvan av landet än i den södra. De lämpliga terrängtyperna, vidsträckta ödemarkerna och lokalt starka tjäderbestånden skapar goda förhållanden för jakten med spets.
Det är nästan ett talesätt att spetsen är en enmansjakthund. Den präglas på en enda människa och det krävs samförstånd och ömsesidigt förtroende för att jakten ska fungera. Ända från valpstadiet befäster man hundens förtroende för husse eller matte så att hunden vågar utvidga söket och vet att den hittar husse eller matte när den återvänder till startplatsen.
– Den som lär en ung hund söka och tänker promenera samtidigt ska gå väldigt lugnt och långsamt. Det viktigaste är att hunden inte känner sig övergiven.
Den som funderar på att skaffa en finsk spets eller norrbottenspets som jakthund ska enligt Sorjonen vara särskilt uppmärksam på – liksom med alla jakthundar – hur valpens föräldrar har klarat sig på jakt och i eventuella tävlingar. Den som tänker skaffa sin första spets gör klokt i att tala med någon kunnig jägare eller varför inte en avelskonsulent. Mera information finner du bland annat på finska spetsklubbens webbplats www.spj.fi.
Jussi Sorjonens 10 tips för att lyckas på jakten med spets:
- Hunden utvecklar ett fungerande sök bara husse har tålamod. Skapa förtroende för husse hos hunden.
- Låt hunden redan när den är ung nosa på fåglar och ha tålamod; förr eller senare kommer den i gång med arbetet.
- Skjut inte fåglar som hunden inte har sett eller skällt på. Eller (senare i karriären) fåglar som den inte har letat upp.
- Ta det lugnt och undersök tänkbara ansmygningsvägar medan hunden skäller.
- Gör ansmygningen med solen i ryggen. Solen bländar fågelns skarpaste sinne, synen, och jämnar ut oddsen.
- Låt bli rörelser i sidled. Håll dig väl dold om du ändå måste.
- Under ansmygningen kan du hålla en annan trädtopp mellan dig och fågeln. Du behöver ju inte se fågeln innan du når platsen för skottet.
- Kamouflagekläder gör dig inte omöjlig att upptäcka. Rörelser, i synnerhet i sidled, är det säkraste sättet att skrämma bort fågeln.
- På nära håll kan ditt bleka ansikte avslöja dig. Använd gärna ansiktsmask om du jagar med jaktbåge eller hagelgevär.
- Brådska och prestationsmål har ingenting här att göra!
Jakt med spets – vad är det?
Jakt med spets innebär ofta att det är en jägare och en hund som jagar tillsammans, men visst kan också en liten grupp jaga med spets.
Ända från början lär man spetsen att självständigt söka efter skogshöns i den närmaste terrängen. Söket kan variera från ett par hundra meter till ungefär en halv kilometer.
När hunden hittar en hönsfågel och fågeln sätter sig på en trädgren ska den börja skälla ståndskall, jämnt och ettrigt, dels för att dra fågelns uppmärksamhet till sig och dels för att leda jägaren till platsen. Idealet är ett jämnt skall, men inte så ettrigt att det stöter bort fågeln.
När skallet börjar ska jägaren först studera och bedöma terrängen för att lokalisera växtlighet och terrängformer som han kan dölja sig bakom när han försiktigt smyger närmare. När samarbetet är gott kan en erfaren hund lära sig att dra bort fågelns uppmärksamhet från jägaren genom att flytta sig mot andra sidan av trädet från jägaren sett.
Ansmygningen kräver tålamod av jägaren eftersom skogshönsen har mycket skarp syn. Medan hunden skäller ska jägaren utan att upptäckas smyga sig till en lämplig plats för det fällande skottet. Skjutavståndet beror på geväret och sikten på platsen.
Genom gott samarbete hjälper jägaren och hunden varandra till ett lyckat avslut på jakten. Om fågeln ändå smiter kan en erfaren hund klara av att följa den (men inte alltid!) och inleda ett nytt skall, vilket ger jägaren en ny chans.
